De sista dagarna...
Tisdag: "Maj najm iss Soarna..." Vi tränade på två enkla frågor och svar. Det tog ett tag. För några av barnen var det alldeles för enkelt, de skrev ner det hela på två sekunder och talade högt och tydligt om för oss vad de hette. Andra kunde inte skriva av från tavlan då de inte kunde forma bokstäverna korrekt. Efter det gjorde vi kroppsdelarna. "Vad är det här?" *pekar* Allra roligast var när Linnea föll handlöst till golvet och barnen fick lappar med kroppsdelarna att tejpa fast på rätt plats på henne... På eftermiddagen råkade först Linnea, sen Sara ut för detta. Dumt nog så visade Sara att man kunde kittla Linnea. När det sedan blev Saras tur fick hon använda mycket viljekraft för att inte sparka barnen som kittlade hennes fötter en spark i ansiktet. Hon sparkade i alla fall lite i luften och barnen hade vett nog att sluta.
Tanken var att vi på tisdagskvällen skulle gå till Darshana, som jobbar här, och göra middag med henne, Chapati! Men så dog mannen som levererar tidningar till Sangam så Darshana var tvungen att gå till hans familj och visa sitt deltagande och vi åt middag på Ahngam istället. Ahngam är en resturang i närheten. Efter att ha väntat på våra chapatis i evigheter och sedan ha ätit upp nästan alla så gick vi mot Eszters hem. Det hade slutat regna nu. under middagen hade det typ hällt ner. Nu var det ganska fint och vi gick glada dit. Hon hade nya möbler som vi högljutt beundrade innan vi satte oss på dem. Eszter är en mycket duktig värdinna. Våra glass var välfyllda av vad vi nu önskade oss och det var stora skålar chips och snacks. Vi diskuterade länge hur många rickshaws det fanns i Pune. gissningarna sträckte sig mellan 10.000 och 100.000.
På onsdagen hade vi hindi-lektion. Det var lite förvirrande men nyttigt. Vi övade på "Jag vill..." och "jag gillar.." Linnea kunde inte förstå varför hindi-läraren inte kunde förstå henne när hon översatte en mening till "Hon vill ha kaffe." Hon upprepade tydligt meningen tre gånger innan Sara diskret visakde "du pratar svenska..." Linnea såg något förvånad ut men tog det sen på engelska och det blev mycket bättre. Efter det så satte vi oss i bussen för att åka på utflykt. Vi åkte till två av Sangams samarbetspartners, ett för flickor, så de får praktisk utbildning i matlagning, broderi m.m och ett för lepra-sjuka. Eftersom det inte är så många som blir sjuka i lepra längre så har centrets egna fabriker och jordbruk stängt ner nästan helt. kvar är några gamla människor som kommer bo där tills de dör och en stor och livlig skola. De har många glada barn där och Sangam har hjälpt till med väggmålningar och annat sånt. Vi hade lunch i en park mellan platserna. Det var mysigt och alla hade trevligt. Jill flög så högt upp i luften när bussen skumpade att hon slog i huvudet. Dörren till bussen gick inte att stänga ordentligt så den åkte upp lite då och då.
Torsdag - Jobb! Idag fick vi besök på door step av Gwen och Emma det var kul. Vi målade ansikten med vattenfärg. Har glömt hur kul det är med vattenfärg! Det var populärt bland barnen och bilderna blev jättefina. Gwen skrev på sin "I am Hot" det tyckte barnen som kan lite engelska var roligt. Linneas ansikte såg jätteledsam ut så hon skrev "I am happy" bara för att göra det tydligt att hon faktiskt är glad. Sara skrev "I am cool" för hon använde en massa färger så den såg rätt cool ut. På eftermiddagen begav vi oss iväg till sciensecentre igen. Idag fick vi lära oss allt om hur örat och ljud fungerar på marathi. Mycket intressant. När klockan blev 4 skyndade vi oss tillbaka till Sangam för att hinna i tid till Internationaldinner! Internationaldinner innebär att alla får laga en varsin maträtt från sin eget land. Vi bestämde oss efter mycket om och men att vi skulle göra pannkakor, "det är inte så svårt" tänkte vi. Eftersom vi hade lite bråttom slängde vi ihop smeten och skulle börja grädda. Först fick vi en teflonpanna och en metalstekspade men det gick ju inte så då fick vi en träslev. Det gick INTE bra. Lite av en ktastrof faktiskt. Då fick vi en gutjärnspanna. Det gick inte mycket bättre. När vi hade provat tre gånger och det blev ja..pannkaka av alltihop gav en av "ladies" i köket upp. Hon tog stekpannan, stekspaden och smeten ifrån oss. Vi skämdes. Hon blandade i mer mjöl och tog fram chapatistekpannor och började steka svenska pannkakor. Det var väldigt snällt av henne men vi skämdes som sagt. Svenska pannakakor ska stekas av svenskar sådeså! Vi bestämde oss för att kalla henne farmor, hon kan vara vår extra farmor under tiden vi är här. Efteråt gav Linnea henne an kram som tack för hjälpen. Middagen var väldigt lyckad allting smakade mycket gott. Efter middagen hade vi lägerbål med ljus igen, mysigt.
Fredag - J o b b. Mogongruppen var fruktansvärt stökig och vi var ganska trötta så det var inte jättekul. Vi skrek en del. Men det slutade lyckligt med moosesången x5. Eftermiddagen var bättre. Amya kom det var kul har inte träffat henne på ett tag. Hon var dock inte där så länge för en lärare sa till henne att hon kunde åka till ett annat ställe istället som behövde henne mer. Vi fortsatte måla ansikten. Det var lika populärt med den här gruppen. När klockan blev 4 fick vi skynda oss tillbaka till Sangam igen. Denna kväll var det mat ute, bio - UP och sedan ut och festa. Filmen var oerhört kul Vi vet dock inte vad vi skrattade mest åt Gwens skratt eller filmen. Gwen har nog det bästa och härligaste skrattet. Vi kommer sakna det. Efterfilmen begav vi oss till Highspirit. Det var stört med folk för det var något band som spelade. Men vi hade kul ändå. När det stället stängde (de stänger väldigt tidigt här,12.) åkte vi till Casanova men där behövde vi betala 250 r så det hade vi ingen lust att betala. Det var dessutom inge folk där inne. Vi åkte hem och sov istället.
Lördag - Hände inte jättemycket. Linnea försökte söka till universitet typ hela dagen. Jäkligt jobigt att alla kurser man "lägger till" försvinner om man är inaktiv i typ två min. Men tillslut lyckades hon söka 7 kurser. På eftermiddagen åkte Linnea iväg med några andra till en ny marknad som Donna hade tipsat oss om. Det var en besvikelse. Inge bra alls så vi åkte hem igen. På kvällen var det filmdags. Sara tittade på hela filmen Linnea bara en liten del sen gick hon och lade sig (9 på en lökväll, tragiskt).
Söndag - Idag åkte Manisha. Mycket tråkigt och ledsamt. Det kommer bli så tomt här utan dem. För oss är de en stor del av Sangam. De har "alltid" varit här. I morgon är det Jill och Gwens tur. När vi hade vinkat hejdå åkte vi iväg till MG-road för att hämta vad vi hade lämnat in hos skräddare. Linneas Sari blev jättevacker. Kommer nog en bild som småning om. Det slutade inte bra...båda två beställde toppar uppsydda. Not good. Men det var så fint tyg så vi kunde inte låta bli. Linnea var även mycket duktig och köpte en supertjock indiskguidebok. Det kan ju vara bra att ha en. Nu på eftermiddagen har vi inte gjort särskillt mycket. Städat lite och badat lite. Ikväll blir det Hard Rock igen. Sista kvällen med Gwen och Jill.
Tack och adjö för fisken
BERG m.m.
Tjoho!
Lördag- Vi var dumma nog och bestämde oss för att bestiga berget upp till Lion Fort på lördagsmorgonen. Klockan 05.30 ringde klockan och vi släpade oss ur sängarna och gick ner till köket och gjorde lite frukost som vi skulle ta med oss. Jag drack två glas apelsinjuice i tron om att bli frisk av en c-vitamin kick tidigt på morgonen. Klockan 06.15 stod vi ute vid busshållsplatsen utan att ha någon aning om när bussen skulle komma. När det hade åkt för bi tre fyra bussar kom äntligen rätt buss oh vi klev på. Väl vid swargate, en gigantisk bussstation, kom morgonens första stora utmaning, att hitta rätt bussnummer och rätt hållplats. När vi hade sprungit omkring en stund och frågat olika busschafförer om hjälp och alla sa olika saker så hittade vi en chafför som sa " Ja det är den bussen som åker förbi nu". Så det var bara för oss att springa ikapp bussen. Alla 7 kom, tro de eller ej, med på bussen. Efter en timme ungefär kom vi fram till berget. Då började morgonens andra stora utmaning att bestiga berget. Klockan var 8 men det var redan mycket varmt och det skulle bara bli varmare. Katsuko går inte så fort och Sara fick problem med andningen så ganska snabbt delade vi upp oss i två grupper. Det blev många vattenpauser på vägen och det behövdes verkligen. Det blev ju inte kallare direkt. Vi har nog aldrig varit så svettiga och äckliga förut, BLÄ! När vi hade gått ett stötte Min grupp på ett gäng unga killar som rastade. Vi fågade de om de visste hur långt det var kvar ungefär och de svarade "ni har gått ungefär 25 % av vägen", vi höll allvarligt på att, DÖ! Men när vi tog paus nästa gång gick detta gäng förbi oss, det visade sig att de inte hade någon aning om hur långt det var. Detta gav oss lite nytt hopp.
Litet tag efter den pausen delade Min grupp upp sig ytterligare. Nu var jag, kylie och mollie i täten :P Det var helt sjukt jobbigt sista biten. Vi krälade typ. Väl uppe möttes vi av hejarop och visslingar från ett stort gäng indier, det kändes rätt bra faktiskt. Vi tänkte att vi skulle göra samma sak mot de andra så vi satte oss på muren och väntade. Efter 15 min kom Jane och Arielle upp, de såg lika döda ut som vi kände oss. Sedan var det bara Katsuko och Sara kvar. Vi väntade och väntade och väntade lite till. Enligt Jane och Arielle så hade de inte varit så långt efter dem. Efter ett bra tag tänkte vi att de kanske har tagit en annan väg upp så vi beslutade oss för att gå upp till fortet. Väll uppe såg vi inte skymten av dem däremot såg vi en restaurang som såg väldigt inbjudande ut. Vi satte oss där och köpte lite dricka och fortsatte vänta. När vi hade suttit där ett tag såg vi en man som hade stannat och pratat med dem. Enligt han var de uppe så Kylie, Mollie och Arielle gick och letade. EFter ett tag kom de tillbaka och vi var återförenade! Då ville några gå och titta lite till där uppe men Jag, Katsuko och Jane satt kvar och kollade utsikten. När klockan började närma sig halv tolv började vi gå ner. Det gick oerhört mycket fortare att gå ner, konstigt nog...Det var dock lite läskigt för det var ganska brant så benen började skaka men vi överlevde. Vi lyckades passa bussen tillbaka rätt bra behövde bara vänta en tjugo minuter eller så. Väl tillbaka på Sangam gick alla och lade sig. Vi är grymt stolta att vi gjorde det och det var så värt det för utsikten var fantastisk.
Söndag- Gjorde inte mycket. Åkte till MG-road och shoppade och fikade. Jag köpte en sari, en väldigt fin röd sådan. Får väll lägga upp bilder på den sedan när den är uppsydd.
Måndag- Idag hade Door step stängd så vi fick åka till Katsukos site och jobba. Det blev bara halvdag för Mollie och Kylies hade också stängt så de skulle komma på eftermiddagen. Det var hur kul som hellst! Barnen var så gulliga. De hade en hel del barn som var mycket yngre än de barnen som vi har på door step. De var i 2-3 år. Jag fick tre favoriter en i gul tröja, orange och blå. De satte sig i mitt knä och flyttade sig typ aldrig. De var så söta. Var nära på att ta en och packa ner den i ryggsäcken och springa därifrån. De tyckte att det var väldigt kul att putta mig baklänges med dem i knät och sedan skulle jag försöka ta mig upp igen. Kul första gången sedan blev det ganska jobbigt.
Resten av dagen har varit ganska händelselös. Vi har precis ätit marathan dinner så jag sitter här i min fina punjabi och klingande armband. Snart ska vi iväg och kolla på när Grishnas dansgrupp ska dansa stick- dance. Det ska bli kul!
Ha de bra
bilder...
Det här är Poonam
Mitt i eftermiddagstrafiken...
En till invigningscermoni. Darshana välsignar Linnea.
Hela "The mighty ducks" som vi nu blivit döpta till...
Tilllägg.
Sjukdomen anfaller...
Okej... ett marathoninlägg igen. Då.. Ett marathoninlägg betyder att man skriver om massor av dagar i en enda lång rad. Om man skriver om en dag jättelångt så är det bara ett långt inlägg. Inget marathon.
Tisdag. Ja... Just det... Den dagen? Vi målade säkert. Vi har med oss teckningar och typ stenciler åt dem varje dag. Vi försöker dra ner på det. Spara skogen osv. De flesta av eleverna/barnen gick då vid halv tolv som vanligt. Kvar hade vi Vikas och Nitin, 14 och 16 år gamla killar som är en oerhörd lättnad att ha med på lektionerna/lektimmarna. De talar riktigt bra engelska, kan göra sig förstådd med oss och förstår hur vi menar. Vi förklarar så enkelt och tydligt vi kan på engelska, en del barn förstår, Vikas tar till orda på marathi och alla barnen förstår vad de ska göra. Nå... Vikas ber snällt/uppmanar oss att dansa. Kommer inte riktigt ihåg riktigt ordväxlingen men vi finner oss inom några minuter stående och dansnade den mest intressanta dans. Det är en blandning av Dansa med LeRoy, Bollywooddans, break dance, hiphop och allmän dans. Vi har extremt roligt. Ännu roligare än vi som dansade hade lärarna som samlades i dörröppningen. Ena stunden står vi ensamma och shakear loss, andra stunden står 6 lärare i dörröppningen, dubbelvikta av skratt och filmar oss med mobilkameror. Vi var glada att vi roade dem... Förmodligen hamnar vi på youtube eller nåt... prova att söka på det.
när vi lugnat oss lite kommer en lärare och vinkar med oss. Vi står som frågetecken. VI går in i ett rum brevid med en 15 barn i 6-7 åldern. Musik sätts på och vi inser att lärarna vill ha ett da capo med de här barnen. Så vi sätter igång igen. Plocka äpplen, måla himlen, snurra runt. allmänt viftande med armarna. Det tar en stund innan barnen kommer över sin blyghet men sen sätter de igång och dansar de med. SÅ GULLIGT! 10 små barn som försöker härma dina rörelser och inte riktigt lyckas... Helt enkelt adoreable!
Eftermiddagen förflöt under mindre kaos. Det är svårt att säja till barn som talar ett språk man inte förstår men ett morrande och ett "STOP THAT!" brukar gå fram...
Linnea gick ut med de flesta andra den kvällen och åt glass. Det var kul men glassen var överskattad.
Onsdag hade vi hindilektion. Vi började på färger. Lal, Nila, Pila, Safed, Narangi... Det gick bra och till och med Katsuko hängde med. Dock drog lektionen över på tiden så vi skyndade oss in på rummen för att sätta på oss rätt byxor och hämta väska och vatten och skor... Det tog ungefär 3 minuter. Jill har då kommit upp och skyndat på oss. När vi kommer ner så yttrar sig Katey. Katey är programme manager eller något sånt. Hon har jobb här i två år, har varit här i 6 månader, tål inte myggen här och tål inte stark mat... Dessutom är hon rödhårig och har väldigt vit hy. Bra ställe för henne. I alla fall. Katey yttrar ungefär de här orden: "Jag tycker att det är oerhört fult/taskigt att komma.. (tittar på klockan) 17 minuter försent när vi sa halv. respektlöst att låta oss vänta." Detta gjorde oss en LITEN aning irriterade. Det var inte alls så att vår lektion drog över på tiden, nej, det var såklart så att vi ville vara sena...
Nå, vi delade in oss i tre grupper, CVPs, nya och gamla volontärer blandat. Sara hamnade med Arielle och Katsuko. Arielle är en av de nya. Linnea med Mollie och Jane. Vi fick en plastficka med fyra kuvert. 3 platser att besöka och titta på och svara på frågor. Det var saker som tempel, konstgalleri, en pappersfabrik med handgjort papper, en fin gammal fästning. I det sista kuvertet fanns adressen till en park och där möttes alla upp och hade picnic. Sara mådde ganska dåligt pga. avgaser, trötthet och att lunchen var ganska sen. Det gick över lite sen och efter picnicen åkte vi tillbaka för att vila.
Senare på kvällen hade vi "Living upstairs information!" Katey talade om vad som fanns vart och vad som verkligen irriterade henne om man gjorde. Återigen den där kritiska rösten. Vi har kommit fram till att vi inte tycker om henne speciellt mycket.
Efter det gick några ut och drack sprit. Vi har efter nästan två år som myndig blivit omyndiga igen. Egentligen gör det ingen skillnad. Ingen frågar efter leg här. Du har ju pengar. Vi stannade i alla fall hemma och såg på film. Nu kanske ni har börjat notera att vi ser på en oroväckande mängd chic flick och läser för mycket chic lit. Anledningen till detta är att vi bor ihop med 8 andra tjejer i åldern 18-25 och så har det sett ut på sangam de senaste åren, gud vet hur många. Och de flesta verkar ha haft en förkärlek för denna genre. What to do? Vi såg i alla fall på the wedding singer. Nu kanske du tycker att vi är väldigt tråkiga men det var faktiskt en mycket ansträngande dag. Värmen drar energin ur dig. Dessutom var de inte så många som gick. fyra stycken faktiskt...
Torsdag. Tja.. Ni vet redan hur torsdagen började. Vi vaknade upp och var sjuka. Vi träffades och med en resignerad suck så insåg vi att vi gjort det igen. Valt/gjort/drabbats av samma sak. Vi valde att ignorera halsontet och gjorde iordning våra tiffins för att åka till jobbet. Det du inte ser/bryr dig om finns inte. Den strategin höll nästan hela förmiddagen. Vi fick kasta in handduken till lunch. Då bara söta Poonam var kvar sjönk vi båda ihop som varsin ballong. Det var bara att åka tillbaka och sova. När vi hade sovit hela eftermiddagen var det dags för välkomstcermoni för de nya volontärerna. Vi var en nätt liten skara. Väldigt många kommenterade våra scoutuniformer och tyckte de var söta. Linnea håller verkligen inte med och Sara anser att hon kan skatta sig lycklig i sin blå skjorta sedan hon hade sett Emmas skjorta. Emma är en scoutledare i Australien. Hennes vita skjorta är mönstrad med pyttesmå, blå scoutflickor i långa rader. Den ser hemsk ut. Inte ens en tant i 80-årsåldern skulle ta på sig en blus i det mönstret... Det fanns även en matchande kjol med samma mönster men den vägrade Emma bära. Vi tyckte nog det var ett bra beslut.
Fredag. Vi började tappert. Vi hade gjort en planering och klädde på oss våra lila punjabis. Vi åt frukost och... Sen gick vi upp och tog av oss våra punjabis och sov igen. Och ja... The end typ... Vi gjorde inte mycket mer. Linnea har sett på the breakup och Sara har läst. Under eftermiddagen kom två av Sangams blåa killar och fixade Saras AC. Okej, det är Mollies också men det är Sara som har pushat för att de skulle fixa dem. Sara är nu lycklig över att inte behöva sova med fläktarna igång på 110km/h och istället ha en AC som håller luften på behagliga 22 grader.
Imorgon ska vi (troligen inte) åka två timmar utanför Pune och klättra i två timmar upp på ett berg där det ligger ett fort innan vi klättrar ner igen och åker tillbaka...
Gooooood morning!
En massa dagar efter igen
Ska verkligen försöka att skriva ett kort inlägg nu.
Fredag - Var på jobbet. Precis innan vi gick för dag kom Diego (ni vet den charmiga spanjoren som också är voluntär) Lärarna skulle ha en avskedsmiddag för honom. Vi stannade en liten stund eftersom vi inte känner Diego så bra och det känns bara konstigt att vara med på partyt. När vi kom tillbaka till Sangam var det Marathimiddag igen. Denna gång fick Linnea prova att ha på sig en sari och hur man sveper (?) en sari. Det var mycket komplicerat, det underlättade inte att det var en extra meter tyg. Hon har bestämt sig för att öva så att hon kan det innan hon åker hem. Linnea fick även en till mehendimålning på handen, sara var dock för trött för detta. Sedan var det dags för den traditionella marathimiddagen. Det var gott även denna gång. Efter middagen hade vi lägerbål runt poolen. Vi voluntärer fick i uppdrag att skicka ut bricko med ljus på i poolen. Det gick lysande ända tills Katey kommer och ska putta ut dem lite med lång pinne. Gissa vad som händer? Jo självklart välter hon den så att det är stearin i poolen. Annars var det ett ysigt lägerbål. Vi kom ihåg några sånger från förra så vi kände oss inte lika bortkomna den här gånger.
Lördag- Lediga! Vi åkte till koreigianpark och åt lunch på german bakery där det fanns en massa läskiga osho människor. fter lunchen gick vi ruunt lite och kollade affärerna där. det var väldigt varmt. Vi blev kompisar med några i en smyckesaffär. Vi hittade en bakgata om faktiskt var tyst. Helt fantastiskt. Vi gick extra långsamt igenom den. Jo, vi hittade en elefant också och en camel. Mycket spännande faktiskt. Vi går där på gatan och helt plötser tror Linnea att hon skymtar en elefant bland bilarna. Och det visade sig vara sant. Vi tog foton och sprang därifrån för ägaren ville ha pengar. Efter det tog vi en dricka på ett annat café för att döda tid. När vi hade dödat en och en halv timme begav vi oss iväg mot bion. Kylie och Mollie fick en rickshaw på en gång medens vi kämpade med att få tag på en. Rickshawförare blir bitchiga när det regna och vägra meterprice. Filmen vi såg hetter the ugly truth och var väldigt rolig. Men innehöll en hel del sjuk pinsamma scener som Linnea har ptroligt svårt för att se så det var lite jobbigt för henne. När bion gick vi och åt på en asiatiskrestaurang. Det var mycket gott.
Söndag- Vi gjorde inte så mycket. Sov större delen av förmiddagen. Efter lunch planerade vi lite inför måndagen. Sedan pratade Linnea på skype med pasi fram till middagen. Det var skoj. Stackars Sara fick inte ha sin dator på läänge. Ja det hände int mycket mer den dagen.
Måndag - Jobbade. Det gick bra fast vi hade gjort ett lite för svårt korsord för förmiddagsgruppen. På eftermiddagen kom Amaya en voluntär från equador (jobbar inte för sangam). Hon hade lite lekar som vi körde med eftermiddagsgruppen. När vi hade slutat för dagen bjöd Amaya oss till hennes lägenhet som låg 20 min därifrån. Vi tänkta ja det kan vi väll göra dessutom skulle vo få åka buss och det verkar spännande. Sedan blev det tokigt. För det första kom hon inte ihåg bilken nuss det var så vi fick ta en rikshaw till ett ställe för att sedan ta en buss. Det var en kaotisk plats vi hamnade på. Alla bussarnas nr stod på marathi, jippi! Jo det regnade nej ÖSregnade också. Det tog ungefär en halvtimme innan vår buss kom. Det är inte så smidigt att åka buss men billigt är det. 7 rupees! Det typ lite mer än en krona. Det var en mycket spännande upplevelse att åka buss i Indien på de små men vältrafikerade vägarna. Tur att det fanns handtag så att man kunde hålla i sig. Efter mycket om och men kom vi tillslut fram till Amayas lägenhet som hon delar med tre andra spanjorer. det var jättemysigt! Vi fick lite chaite och satt och pratade med henne och hennes rumskamrater i en halvtimme sedan var vi tvugna att ta oss tillbaka till middagen som väntade. Det visade sig att vi var på andra sidan stan och att det skulle ta låång tid att ta sig tillbaka. Vi hade tur tyckte som fick tag på en rickshaw till meterprice som ville köra ända till sangam. Men...Efter ett tag stannade han så hade han tydligen slut på bensin så vi fick byta rickshaw. Vid det här laget var vi ganska trötta. Alla rickshawförare var bitchiga och ernjöd oss bara meterprice + 20/30/40 rupees. Vi sa nej nej och nej. Sedan kom det en annan som sa först samma sak som de andra och sedna 115 rupees somsedan visade sig vara 150 rupees. Lurade. Vi var för trötta för att bry oss. Tillslut kom vi tillbaka till Sangam, försenade till middagn naturligtvis. Nu ska vi sova.
God natt
svininfluensa
Hej hopp i lingonskogen!
Nu har vi inte skrivit på många dagar, vi har helt enkelt inte orkat. Men nu ska vi försöka ta igen lite.
Tisdag: Då jobbade vi bara halvdag p.g.a. att vi skulle delta i eventet som Sangam har just nu. Advocacy. Vi har slagit upp ordet samt frågat alla vad detta betyder. Det betyder stöd, support elller någonting sånt. Det var inte jättekul. En mycket bra sak dock! Det vi var med på handlade om vad advocacy innebär och vad WAGGGS gör för advocacy. Det är en tjej här, Rebecca, från WAGGGS som jobbar heltid med WAGGGS advocacy. Hon var inte rolig att lyssna på. Vi behövde göra pauser i mellanåt för att de som endast talar Hindi skulle få en översättning. Det drog över på vår te-tid morr. Efter tet beslutade vi oss för att hoppa över gästtalarna som skulle ta över efter Rebecca och sova istället. Vi skulle ju faktiskt orka jobba på eftermiddagen.
Efter lunch begav vi oss till door step school. Vi kom dit och var lika förvirrade som vanligt. Det är lite roligt att jobba där och i Indien för man vet inte riktigt vad som händer. Vi tror vi vet men plötsligt ändras planerna totalt. Vi tog emot eftermiddagsgruppen i vanliga salen och två lärare följde med varav en av dem talade engelska. Vi skulle bara observera idag igen så vi hade inte planerat något. Men lärararna hade tydligen räknat med att vi hade det så vi satt ett bra tag på golvet och ingen gjorde något. Tillslut frågade en av lärarna oss om vi skulle lära dem engelska och det var då vi förstod att vi inte alls skulle observera. Spännande! Vi började med en klapplek då man klappar på varandras händer och samtidigt säger ett nr på engelska. Om man säger fel nr åker man ut. Mycket populärt. Vi körde månaderna och veckodagarna också. Efter ett tag splittrade gruppen på sig så att ett gäng satt med Sara och ett annat med Linnea. Sara försökte lära sina barn några fraser på engelska och Linnea satt och läste i en engelskabok med sina barn. Linneas barn tröttnade ganska snabbt på boken och ville leka klappleken igen. De var oerhört facinerade av hennes händer. De tog på dem och sa "Hand, sweet" I slutet på dagen dansade vi. Vi körde plocka äpplen och svamp. Detta var också mycket popuärt. När klockan blev fyra begav vi oss iväg till MG-road för att plocka upp Saras nya punjabi samt fika lite på barista. Mycket trevligt. Efter middagen gjorde vi inte något speciellt. Såg på en film- The rumor lite konstig.
Onsdag- Inget jobb. Efter frukosten var det Hindi. Börjar förstå verben nu! Det gick riktigt bra på lektionen. Vi bytte rum till ett sovrum på övervåningen istället för utomhus det kanske var det som gjorde det. Direkt efter hindin var det möte med Minakshi. Vi pratade om hur vi hade det på våra jobb och hur vi trivdes på Sangam. Hon berättade även att vi har lite helgdagar framöver. Första är 21 sep och de andra är 10-20 okt men bara för oss på door step. Tio dagar! 5 av dem ska vi förmodligen hälsa på mobile. Resten av dagarna ska vi ha semster. Vi har planer på att åka till Goa då och kolla hur det är. Vi måste åka till Mumbay någon helg också. Det är så mycket att göra och så lite tid har vi upptäckt. När mötet med Mina var slut var det lunch (de gröna konstiga sakerna som smakade väldigt gott). På eftermiddagen bestämde vi oss för att undersöka Laxmi- road en andra gång. Det ar ett äventyr. Vi tog två rickshaw som stannade på helt olika platser. Det tog ungefär en halvtimme innan vi hittade varandra. Väl phula-market på laxmi road började shoping hysterin. Nä inte så farligt. Blev lite armband, "braha"böcker till skolbarnen och en punjabitop till Linnea. Vi blev rätt trötta efter ett tag (det är väldigt mycket bilar och människor där) och bestämde oss för att lämna Mollie, Kylie och Katsuko för att åka tillbaka. När alla var samlade igen i Loungen på Sangam började alla stolt visa upp sina nyinköpte saker. Sedan var det dags att gå till Kirti,yoga lärarens, hem för att få en matlagninglektion. Denna kvinna kan allt yoga, broderi och matlagning. Det var hur kul som hellst. Linnea är en expert på att göra chapatis!! Det var svårare än det såg ut att få dem runda. Utöver chapatis gjorde vi en potatisröra, stekt ris och sallad. Det var jättegott! Både Kirtis syster och bror var där och de var så trevliga så. Det kändes som om vi hade känt dem hur länge som hellst. Kirtis bror berättade om saker vi kunde göra och platser vi kunde besöka när vi är här. Kirtis syster är rektor för en internationell skola och skulle ordna så att vi kunde få komma och hälsa på någon dag. När alla var mätta och nöjda och Katsuko höll på att somna beslutade vi oss för att gå hem. Kirtis bror erbjöd sig att köra Katsuko på mopeden och hon tackade ja. Vi var ju bara tvugna att dokumentera saken så alla tog kort på Katsuko på mopeden.. När vi andra kom fram till Sangam såg vi att Katusko satt glatt och pratade med danskarna om sin mopedfärd. Trött? Nä jag är inte töttt. Vi lämnade Katsuko och danskarna och gick upp till Jill och Manishas rum och satt och snackade med dem ett tag tills det var dags för oss att gå och lägga oss.
Torsdag, Idag var det yoga och jobb. Idag hade vi faktiskt planerat något! Memory med siffror och tre papper med lite sifferövningar. Det gick jättebra. Vi märkte att några hade lite problem med att läsa siffrorna så det får vi jobba mer på. Klockan elva fick vi åka iväg för att hälsa på readingclass, projektet som door step har i vanliga skolan. Vi fick åka moped dit! Vi har åkt moped i Indien. det var mycket spännande. Vi åkte inte på den mest trafikerade vägen direkt men ändå. Det var kul på skolan, alla barnen stirrade på oss. Vi stannade inte där så länge. När vi kom tillbaka till door step blev vi förvisade till taket där den "informella" skolan höll på. Det är ett gäng gatubarn som de samlar ihop varje morgon. De här barnen tränas för att så småning om kunna börja i en vanlig skola. Det behövs bara ett ord för att beskriva det K A O S. Helt galet. De sprang omkring hit och dit upp och ner fram och tillbaka. Helt plötsligt fick en flicka nog och tog sina syskon och gick. En lärare fick springa efter och ta tillbaka dem. Vi satt på en matta och stirrade med stora ögon. Helt sjukt. Efter en timma så var det dags för barnen att äta så då blev vi nerskickade. Det var inte så kul. Det fanns inte så mycket att göra så vi satt och läste tidningen fram till lunch. Efter lunch började förvirringen igen. Något lärare pratade om ett test barnen skulle göra på datorn en annan om sience och barnen sa att de skulle ut. Tillslut fick vi reda på att barnen skulle åka i en buss bort till ett hus där de skulle få göra vetenskapliga expriment. Vi bestämde oss för att följa med. Det var en rolig busstur. Sara satt och sjöng med flickorna längst bak och Linnea satt med en liten flicka och pekade på bilarna och sa "red car, green car" osv. Väl framme satte vi oss i ett rum och en lärare kommer in och börjar prata om svininfluensa - på marathi. Vi förstod att det handlade om svininfluensa men inte mycket mer. Det var bra att barnen får lära sig lite om vad det innebär. Många föräldrar talar om för barnen att det är vi utlänningar/vita som sprider den och att de måste täcka munn och näsa, vilket inte hjälper ett dugg. Efter en och en halv timme av marathiföreläsning begav vi oss tillbaka. Väl tillbaks på door step var det dags för oss att ta oss tillbaka. Här sitter vi nu i the lounge och softar. Vi ska strax går ut och äta med de andra eventdeltagarna.
tudeloooo
två korta saker.
2, Vi fick den mest konstiga maträtten idag! Det var trekantiga stycken, som om man delat en toast typ, täckta i något mörkgrön och bubbligt... som om toasten legat i kylen och möglat under några månader... Vi provade modigt. Det visade sig vara just bröd, men inget mögel, istället hade brödet doppats i mixad spenat och sedan friterats, ganska gott faktiskt... När du väl kom över färgen.
mer kommer...
Lite random bilder
School on Wheels!
Klassrummet i bussen
Vi med våra gigantiska tårtbitar på hard rock
Paaaaaarty!
Vår bollywooddanslärare! Hur rolig som hellst.
Lala
Söndag- ännu en ledig dag. Dagen började som vanligt med frukost och sedan gick alla upp på sina rum och satte sig vid datorn som alltid. Linnea blev uttråkad efter en stund och säger till Kylie "Jag vill göra något" Kylie föreslår att de ska gå ner till programrummet och kolla igenom cvp- skåpet för att se vad som finns där. Det fanns massor! I en enda röra. Så Linnea och Kylie sätter igång och städa skåpet som innehåller allt mellan himmel och jord. Från pysselböcker till råttbajs. Detta tog ungefär en timme. När de var klara med det kom de på att vi hade lovat Mina att göra en cvp- banner till hallen. Så de sätter igång med den och jobbar fram till tet. Vi tebordet träffar de de andra cvp:arna som hade sovit medans Kylie och Linnea hade jobbat så bra. Kylie och Linnea började skryta för de andra om hur duktiga de har varit och säger åt dem att de får hjälpa till med bannern. Bannern blev jättefin! Får ta ett kort på den sen. Resten av dagen var ganska händelselös. Vi såg på film, Little miss sunshine, oerhört udda film. Sedan sov vi.
Månsdag- Yoga! Det går allt bättre på yogan. Vi klarar "båten" båda två nu hyfsat bra. Det är fortfarande en utmaning att ta sig upp men det går. Idag skulle vi ut och jobba igen i riktiga världen. Eftersom vi har deltagare här i ett nytt event som är fruktansvärt sega på att komma till maten och sedan äta den bestämde vi oss för att testa takeaway frukost. Varma toast tummen upp! Det var ensamt men mysigt att sitta i the lounge och äta. Vi tänke att vi skulle vara tidiga så 09.20 står vi, klädda i våra nyra punjabi-uniformer, i hallen redo att bege oss ut i världen! Men då förtäjer Sara att hon har tappat bort lappen med adressen till door step så vi måste finna Mina. Det tog en stund men tillslut kunde vi ge oss iväg. Alla voluntärer pluss mina och Ezter stod och vinkade av oss i hallen som om det var vår första skoldag vilket det på sätt och vis var. Kanske måste tillägga att våra lila punjabis liknar skoluniformer. Vi kom fram välbehållna efter en skakig rickshaw tur. Vi fick ett varmt välkomnande och sedan infösta i ett rum med ett antal ungar. Det var lika virrigt som de andra två dagarna. Vi förstod inte dem och de förstod inte oss. Tillslut började vi leka en nummer lek då man ska klappa i händerna. Efter ett tag försvann några elever iväg till den riiktiga skolan. Då började vi måla istället. Måla är en bra grej, man behöver inte förstå varandra för att måla. När alla barnen hade försvunnit iväg till skolan satt vi kvar i rummet och såg dumma ut. fter ett tag kom Nitin en 91:a som hade sina engelska böcker med sig och ville ha hjälp. Två halvbra lärare på en elev- grattis Nitin! Vi hade högläsning och vi hjälpte honom att uttala ord som han tyckte var svåra. Det var riktigt kul. Vi kände oss bra och givande. Lunch! Alla lärare sitter på golvet i en ring och äter. Vi måste verkligen öva på golvsittandet, våra ben dör.
Efter lunchen kom Diego! En voluntär (dock inte från sangam) från colombia som har varit här i två månader. En mycket charmig ung man :P Han var energisk och rolig och barnen älskade honom. Detta ska vi leva upp till nu... Han berättade för oss hur han hade undervisat och hur och vad vi ska tänka på. det var väldigt bra info vi fick av honom. När vi hade suttit och pratat i en timme skulle vi ta hand om en ny grupp barn. Diego höll i det hela. Han kan jonglera vilket var oerhört populärt bland barnen. Med hjälp av bollarna övade han barnen på färger och kroppsdelar på engelska. Det var väldigt lyckat. Vi vet inte riktigt hur vi ska kunna bli lika populära som han! Halvvägs in i lektionen med Diego var vi tvugna att ta oss tillbaka till Sangam. Det gick bra med rickshawn han lurade oss inte ens på pengar - woho! Nu har vi ätit rostat bröd med nutella. Vi ville ju inte ha chips det var ju så onyttigt...Vi är fortfarande grymt hungriga och middagen serveras senare p.g.a. att några event deltagare fastar så vi måste vänta på mörkret.
Adjööss
Två dagar, en oviktig och en viktig.
Torsdag. Det var den oviktiga dagen. Vi vaknade, Vi åt frukost. Vi hade en helt tom dag framför oss. Tanken var att vi CVPs skulle gå ut och äta middag och sedan gå på bio men det blev inte så. Det var avslutningen på Ganesh-festivalen då och det betyder MYCKET folk och rickshaws-chauförer som försöker ta för mycket betalt. Istället hängde vi med volontärern ut för att käka lunch. Det var gott. Ett lite murrigt ställe som ändå var coolt och avslappnat. Vi gick på samma mat: grillad baguette med mozzarella, basilika, tomat och vitlök. Den var väldigt god så lälnge du inte råkade tugga direkt på en vitlöksbit. Linnea drack något som hette Tropical smoothie. Saras Country Lemonade var på tok för söt! Det slutade med att Sara mådde så dåligt av den att hon åkte hem efter lunchen. Linnea var godhjärtad nog att följa med henne. Resten av eftermiddagen var dedikerad till sömn och lite film. Sara vaknade upp till te, gick ner och drack ett glas cittrondricka. Nästa gång hon vaknar är rummet mörkt och Mollie står i dörröppningen, välklädd. När Sara frågar vad som står på svarar Mollie glatt: "Tea!" VIlket gör Sara mycket förbryllad. De hade väl nyss te? Hade hon missat middagen? Linnea dyker upp men gör inte det hela mycket klarare då Sara inte kan göra sig helt förstådd. Linnea bär skor. Numera brukar det vara ett ganska säkert tecken på att man är påväg ut. Till sin lättnad finner dock Sara att det i matsalen är dukat till middag och hela mysteriet får sin lösning! Snipp snapp snutt! Och så sov vi resten av kvällen typ...
Fredag!
Saras tjugoårsdag! Hon vaknade av de skönsjungande flickorna Mollies, Kylies och Linneas väna stämmor. De räcker fram paket och gratulerar. Sara får: En bok. två chokladkakor och en målarbok/pricktillprickbok. Mycket passande på en tjugoårsdag...
Efter frukosten beger de sig, iförda punjabis, till Door step school igen. Vi möttes av att alla de äldre barnen var borta och vi tillbringade förmiddagen med att se på en klass 6-7 åringar göra ramsor och träna månaderna på engelska. Ramsangan, Zunil, Paki och de andra stirrade storögt på oss och fortsatte snegla under hela tiden. Vi avslutade med att måla. Vi får papper och blyertspennor lite före barnen är helt klara och vi börjar koncentrerat rita. Sedan är det en rörelse i barngruppen. Några hämtar material för att de också ska rita och ett par fyra stycken sätter sig att studera våra teckningar. Vi har lagt ut våra framför oss så de kan se. Tre barn börjar kopiera mitt hus medan ett annat barn tar Linneas teckning och börjar färglägga den. Sedan går det upp för oss att de vill ha bilder att färglägga så vi börjar... Ett slott, en piratö, en båt, under havet, blommor och mer... De var i alla fall glada och tacksamma. Flera kanske lärde sig Saras namn men Linneas.. Vad ska man säja? När Linnea förklarar namnet långsamt säjer de det riktigt bra men de glömmer bort det lika fort. Vi äter lunch med lärarna vid ett. Vi har fyllt varsin tiffin. Det är fyra burkar staplade på varandra till ett torn som spänns ihop. Faktiskt pratisk till sånhär mat. Sås i en, ris i en, chapati i en, grönsaker och kex i den sista...
Efter lunch blir vi skickade till kontoret. Vi sattes i en Rickshaw utan att ha en aning om vart vi skulle...men det var spännande. Väll framme är vi inte helt säkra på vilket av husen som är rätt så vi tittar förvirrat runt omkring oss. Vi försöker fråga rickshawföraren om han vet men det är svårt att göra sig förstådd och att förstå honom när han talar marathan och vi engelska. Men tillsut förstår vi att huset vi står vid är rätt så vi går in. Väl inne möter vi Sangeeta och Rayani. Rayani är hon som startade Door School. Detta hade Linnea ingen aning om så när hon hade frågat klart alla frågor om oss och frågade om vi hade några till henne ställde Linnea den oerhört smarta frågan "Hur länge har du arbetat här" Hon svarar "Jo, det var ju jag som startade den här organisationen så jag har jobbat här i 20 år nu." Linnea skäms VÄLDIGT mycket och ber hemskt mycket om ursäkt. Vi frågade om projektet de har -School on wheels och o det fanns någon möjlighet för oss att få åka och hälsa på någon dag. Rayani säger att det går så bra så och vi bestämmer måndag förmiddag. Då kommer Sangeeta tillbaka och de två börjar prata med varandra på marathan och vi sitter dumma och ser på. När de har avslutat sitt samtal förklarar de glatt att vi åker dit direkt. Vi nickar och följer med en ung man in i en rickshaw utan att ha en aning om var vi är påväg. Killen sitter halft utanför rickshawn för att ge oss så mycket utrymme som det bara går i en pytteliten rickshaw. Efter en lång tur, gud vet vilket vädersträck, kom vi fram till en okänd del av stan. Vi börjar traska i leran bort till en buss stående vid vägkanten. Aha! Något vi känner igen! School on wheels är ett projekt som innebär att en buss åker ut till slum/byggarbetsplatser. Där bor familjer med barn som aldrig skulle få möjlighet till skolgång. School on wheel plockar upp de här barnen och placerar dem i skolan aka bussen. Bussen är nämligen utrustad som ett klassrum. Vi fick gå in och hälsa på där två små klasser hade lektion. Det var väldigt rörande att se och det är fantastiskt att det finns. Vi tycker att det är ett superduper bra projekt! Tummen upp för school on wheels! När vi hade varit där ett tag och tagit lite bilder tog vi samma rickshaw tillbaka till kontoret igen. Väl där blir vi ännu en gång påtvingade te som vi tar emot efter ett antal artiga nej tack. Vi drack upp tet och tog oss tillbaka till Sangam. Väl tillbaks tog vi det rätt lugn. Linnea tittade på vänner. En säsong kvar nu! Sedan var det middagsdags. Kyckling med ris (din favorit pappa!) och gurka (Alexis det är inte så mycket vatten i gurka här) Vi satt och snackade med danskarna som nyligen anlänt. När alla hade ätit upp försvann Linnea, Kylie och Mollie ut i köket och höll på med hemligheter. Efter en stund kommer de ut med marackaser, tamburiner, KAKA, kort och blommer sjungandes happy birthday. Sara blev mycket rörd. När alla hade fått en varsin kakbit stämde Linnea och danskarna in i Ja må hon leva. Mycket vackert. Efter middagen försvann Linnea, Kylie och Mollie igen (Sara märker ingenting, suck) De skulle dekorera the lounge med girlanger och ballonger. De satte sig där i mörkret med jättefina partyhattar på och väntade och väntade...och väntade på att sara skulle undra var vi var och leta efter oss. Tillslut gjorde hon det och movienight kunde starta! Det blev Salaam Namaste en väldigt typisk bollywoodmovie. Båda hatar varandra, han älskar henne och hatar honom, båda älskar varandra, han hatar henne och hon älskar honom, missförstånd och de lever lyckliga i alla sina dagar the end. Efter all dramatik var alla mycket trötta utom Sara som låg och läste hungerspelen hela natten. Istället är hon mycket trött nu.
tack och hej leverpastej.
slut på event början på något nytt
Hejsan hoppsan!
Igår- tisdag. Morgonen började med ett möte med cvp gruppen, Ezter och Mina. Då fick en hel del information om volentärarbetet, mobiltelefoner, rickshawspengar m.m. Det tog en och en halv timme och vi gick därifrån med en massa info i våra huvuden. Det här ska nog bli bra. Vi har som sagt fått mobiler så nu kan ni om ni vill kontakta oss på dem. Linneas nr är: +91 97 63 93 05 29 Saras nr: +91 97 64 15 52 85.
Efter lunch behövde vi, Kylie och Katsiku åka till postkontoret för att skicka hem lite födelsedagspresenter m.m. Det var ett äventyr! Har aldrig varit med om något så omständigt. Först fattade vi inte att det var öppet för rickshawn stannade utanför grinden som var låst men efter mycket om och men kom vi tillslut in. Där var det kaos! En massa folk och olika luckor som ledde till olika saker. De har höll dessutom på att renovera så det var oväsen och det stank målarfärg. Och då menar vi inte svensk målarfärg som nästan inte luktar något utan här var det kemikalibombad målarfärg så man blev snurrig i huvudet. Vi ställde oss i en av de långa köerna. När vi hade stått där ett tag och funderat på om det var rätt kö kom det fram en lite indisk man och började peka och vifta på ett vitt paket som en dam hade i famnen. Det betydde tydligen att vi behövde få våra paket inslagna i något vitt tyg. Men innan vi kunde göra det behövde vi visa upp vad vi skulle posta så han tog oss med in bakom luckorna (VIP service) där en kvinna kollade igenom våra saker. Sen gick vi ut till den lilla mannens familj som satt och sytte in paket i det vita tyget. Linneas och Kylies paket blev klara först så de gick in och skickade iväg det. Det kostade myyyycket! När de var klara gick de ut igen för att kolla hur det gick för Sara och Katsuko, det hade ju ändå tagit en stund att skicka iväg paketen. Saras paket var klart men Katsukos 5 paket var långt ifrån klara. Så dr stod vi och trampade innan vi tillslut kunde gå in igen för att posta de resterande paketen. Återigen VIP service! Det var tur eftersom kön nu var ännulängre än tidigare. Sara och Katsuko blev stående med sina paket mitt bland alla människor, som jobbade som tomtarna i tomteverkstaden, och undrade vad som hände. 15 minuter senare var vi påväg därifrån trötta men nöjda. Sara konstaterade krast att det det behövdes 20 personer till på postkontoret gör hon och Stig ensamma hemma. Men det är förstås en viss skillnad, Sara är inte lika petig med att se vad du skickar. Resten av dagen slappade vi och kollade på flashdance.
Onsdag- The begining! Idag besökte vi Door Step School för första gången. det var mycket spännande. Sangeeta läraren mötte oss när vi kom dit efter en lång och omtumlande rickshaw färd. Vi presenterade oss, satte oss, blev påtvingade en kopp te och sedan började hon snacka. Fort och lääänge. Om allt som hade med Door step att göra. Deras olika program, vad vi skulle göra, hur länge det har funnits o.s.v. Efter en och en halv timme fick vi går ner till "klassrummen" som egentligen var helt vanliga rum och hälsa på barnen och kolla vad de gjorde och lite så. Tre barn sjöng en fin liten sång för oss. Eventuellt kände Linnea igen den lilla flicka som blivit vår vän under Ganesh-festen. Det känns bra nu. Det kommer bli jobbigt men säkert mycket roligt och lärorikt! Vi hade halvdag idag så strax efter att vi hade träffat barnen tog vi en rickshaw och åkte tillbaka till Sangam. Vi kom tillbaka samtidigt som skräddaren kom med våra lila Sangam-punjabis. Det enda som fattas innan vi har en fullständig Sangam-kostym är sjalen. Resten av dagen har vi inte gjort så mycket. Vi hänger i loungen, äter choklad och läser typ.
Fortsättning måndag
Efter middagen igår fick vi förfrågan från p-voluntärerna om vi ville följa med till hard Rock café. Vi tackade glädjelien ja. Så klockan 8 hade alla satt på sig finkläderna och borstat håret en sista gång och tagit sig ner till hallen. Där stod vi och väntade på Mollie ett tag som vi alltid gör..men vi tycker om henne ändå. Tillslut hamnade vi i alla fall i en rickshaw. Vi två fick åka med Manisha och tur var väll det för chauffören tog oss på världens sightseeingtur run Poona. Manisha hade lite koll på var vi var vi hade ingen aning. Tillslut kom vi fram till Hard Rock. Manisha pratar ett av Indiens 325 språk och 1065 dialekter så hon kunde förklara för chauffören vart vi skulle. Vi var 9 personer i ett bås men vi blev strax 11 när Ezter och Einar kom. Einar är från Island så vi måste tänka lite på vad vi säger när han är i närheten - han kan förstå. Vi drack fansy drinkar i fina glas och åt pommes. Vi var sååå lyckliga. De spelade mycket bra musik bl.a. The Killers (Woho!) och Red Hot Chilipepers. Katey försvann iväg i mellan åt för att hälsa på vänner som kom och gick. För att bara ha varit här i tre månader känner hon otroligt många människor. Vi beställde, när pomme fritzen hade tagit slut, in n varsin chokladkaksbit. Det skulle vi inte gjort..In kommer två gigantiska och då menar vi GIGANTISKA bitar. De såg precis ut som en tårtbit tagen ur en serietidning. Vi satte genast igång och började äta. Efter ett antal tuggor tröttnade Sara och deligerade sin bit till Mollie (som egentligen går på någon slags diet?!). Linnea kämpade på med sin bit med glada heja rop från samtliga runt bordet. Men tillslut kunde inte Linnea få ner en bit till så hon deligerade sin till Kateys nya vänner. Då helt plötlisgt började de spela YMCA i högtalarna. Genast springer alla servitörer/servitriser upp på en lång disk och framförde en mycket vacker dans. Under publikens extatiska vrål. Det var hur kul som helst. Eftersom detta var så populärt var de ju tvugna att spela låten en gång till. När Jill höll på att somna vi sin plats runt bordet var det dags att ta sig hem. Det tog ett tag att få tag på rickshaws eftersom det var efter 8 och ala begärde ett skyhögtpris, jag menar 150 rupies till Sangam?! Inte tänker vi betala 23 kr för taxi nehe du! Vi fick tag på en rickshaw som körde oss för 100 rupies, lite bättre men fortfarande inte bra. Tröttna kom vi fram till Sangam och stöp i säng. Yoga i morgon woho!
Ezter berättade att sommarperioden börjar i oktober och då kommer det bli äckligt vamt här så alla klagomål om värmen tar vi tillbaka och sparar dem till senare.
