SaLinofIndia

Namaste! (handflaterna ihop och en lite bugning)

Nu har det gått några dagar och vi har inte kunnat/inte orkat skriva.

Fredags- 7.00 Yoga. Trötta som vanligt släpade vi oss ur våra sängar och ner till the hall. Yoga är bra vi vet men vi blir så himla trötta. Psykiskt..

Efter yoga var det som vanligt flag and reflection och frukost. Efter frukost så tränade vi lite på vår hindifestivalpjäs och sen gick vi och sov. På eftermiddagen så spelade alla grupper upp sina pjäser. Vår pjäs var ju naturligtvis mest avanserad eftersom vi byggde en mänsklig pyramid. Alla fick ont i ryggen utom Linnea som spelade Krishna och var högst upp på pyramiden =) Till middag denna kväll var det PIZZA! Till allas stora glädje. det smakade mycket bra. Klockan 8 senare på kvällen kom det som alla hade väntat på hela veckan nämligen BOLLYWOODDANCE!!! Det var fruktansvärt glimrande helt sjukt kul! Nu ska vi ta reda på om det finns någon bollywooddance grupp i Sverige. Vi har lite vackra bilder vi tänkte visa upp. Vår danslärare var en liten indisk kille som var hur skön som hellst. Helt fantastiskt. Vår nya idol. Han hade så mycket energi och var så bra. Det var jättekul att bara titta på honom. Det kommer en bild på honom också. (Linnea var bara tvungen att ta en bild på denna lilla dansgud :P) Efter det drack vi lite lemondricka och somnade sedan gott.

Lördag- dagen började som vanligt. Efter frukost hade vi ett program som kallades leave your mark. Då fick man välja vad man ville göra men allting handelade om att man skulle göra något minesvärt på Sangam. Man kunde välja mellan att planera aslutnings ceremonin, göra en slideshow av bilder, brodera rickshawsbags, måla skyltar och göra en presentationssida i loggboken men vår gruppbild i. Sara valde tillsammans med Mollie att gra slidesowen med en massa ilder. De började med att samla ihop en massa bilder och valde ut de bästa från varje kamera. De skulle även försöka få med alla på minst en bild. Linnea hamnade ensam på tre vilket var typ mer än någon annan. Favoriserad? de lade alla bilder i mapp med automatisk slideshow. de lade alla bilder i ordning men varje gång de stängde mappen och öppnade den igen hamnade de i oordning igen. Ett äventyr! Medans Sara och Mollie kämpade med detta satt linnea i godan ro och broderade rickshawbags. Det var lagom jobbigt. Strax innan lunch begavs sig vi och de andra cvp ut på stan- MG road för lite shopping och lunch. Det blev en HEL del shopping dock inte så mycket till lunch typ en chokladkaka. Trötta men nöjda tog vi en rickshaw tillbaka till Sangam. Väl tillbaka på Sangam visades det en film i the hall. Filmen hette taare Zameen Par och var en bollywoodfilm. Den var helt underbar. Handlade om en pojke med dyslexi(?) men ingen förstår att han har det så alla tror att han är dum. En dag kommer det en ny bildlärare till hans skola och förstår att han har det. Så han hjälper pojken att lära sig läsa och skriva bättre samt att få alla andra att förstå att pojken är begåvad. Den kanske inte låter så bra men den var underbar. Kommer att skickas hem till både familjen Lundström och familjen Jonsson innan vi reser härifrån. 

Söndag- Ingen yoga (woho i smyg) Första programpunkten för dagen var Leadership and teamwork. Vi förstod knappt att det var det för den var inge vidare. Vi fick reda på vad vi var för några ledartyper genom ett antal påståenden. Vi blev båda sovreign typ härskare eller något liknande. Vi vet inte var det innebar men vi trr att det har någonting om att pedantiskt följa regler och pedantisk ordning (Sistnämnda stämmer verkligen in på Linnea och verkligen inte på Sara). Efter det var det te-paus of course. När te-pausen var över var det dags förIndian Challenge. Det gick ut på att man skulle dela in sig i grupper om tre och sedan gå ut på stan och köpa en del saker. Det var kokosnötter, indiska sötsaker, röda/gula färger för prick i pannan och rökelser. Det var inte jättekul. Alla följde efter varandra och vi skulle inte använda sakerna till något. Det roligaste var att vi fick äta lunch ute. Det var så god mat!!  Mycket kryddstark men väldigt god med vitlökshapati till mmmm. Efter lunchen var det indianafternoon. det innebar att vi fick prova på ragnoli, mendhi och fick lära oss att linda en sari. Ragnoli är att man med färgad sand gör mönster på marken. Kvinnorna som visade oss bara tog en näve sand och snurade runt med handen lite nonchalant och så blev det en perfekt blomranka. Det såg mycket elegant och enkelt ut. Givetvis så var det om att det var enkelt en illusion som direkt sprack. Våra försök blev som barnteckningar jämnfört med da vinci. en del blev ändå söta och man fick lite bättre koll ändå. Sedan gick vi ut för att få hennamålningar. Det var helt otroligt hur snabbt de gjorde målningarna! Det tog knappt mer än tv¨minuter att göra en vacker och detaljrik blomranka från pekfingret upp över halva armen. dessutom var ingen tatuering lik den andra. Vi gick runt med lera över våra händerna och det var MYCKET viktigt att inte kladda  ihop det... Ha... Ha... Sara lyckades kladda ner sitt ringfinger. Hennes lillfinger ligger liksom lite under ringfingret så.. Hon band ihop pekfingret, långfingret och ringfingret och kladdade inget mer med fingrarna. Dessutom lyckades de båda att kladda ner armen och mer på handen. Men nu i slutändan ser det i alla fall bra ut. Vi gjorde ragnoli på golvet i matsalen också.  Alla bord hade flyttats ut och vi hade små dukar att sitta på till middagen. Det var en Maha-middag. Du gjorde en liten figur brevid där du skulle äta. Sen gick för Sarilindning. Linnea hade ingen Sari så hon så skrattande på när Sara, Kylie och alla småtjejerna försökte sno in sig. Det gick tillslut och det blev ganska fint också. Sedan var man tvungen att gå runt i det också. Linnea hade på sig sin punjabi. vi åt vår middag på golvet och det smakade bra. senare var det dans i hallen. en grupp indiska flickscouter kom och visade oss en pinndans, man hade typ trumpinnar och slog dem mot varandra i olika formationer. Det var ganska häftigt att se på och kul att dansa men... Det höll på i över två timmar och variationen var obefintlig. Du tröttnade väldigt snabbt på det. Vi gjorde. Så vi gick upp och sov.

Måndag. Det är måndag idag. Om ni undrade. Vi har haft lite utvärdering av allt vi gjort här, man gick runt och skrev vad man tyckte om de olika sakerna. Det tog lite tid. Sedan skrev vi två vykort, ett till oss själva och ett till en ny vän. Katey kommer skicka de här korten om ett tag. vi vet inte när men nu är ni beredda. Sedan var en avslutningscermoni som förmodligen var som en avslutningscermoni ska vara, ganska intetsägande. Väldigt varmt! fläktarna i hallen var inte igångsatta. Sedan var det lunch, den sista måltiden!! vi träffade skräddaren efter lunch och han tog våra mått, imorgon kommer dom vara klara! våra mörklila-ljuslila arbetspunjabis. Sedan dess har vi suttit i the lounge (Där AC:n funkar igen!) och sett Slumdog Millionare. Vi har varit ner och vinkat av britterna.

Ajöss och tack för fisken!!

Framme!

Hej alla nära och kära! Vet ni? Vi är framme på Sangam! Förlåt oss att vi inte har hunnit skriv de senaste dagarna, det har varit rätt stressigt och när du ska vara borta nästan 4 månader så vill du gärna tillbringa så mycket tid som möjligt med din familj och dina vänner. 

Såhär då...

Det hade varit några stressiga dagar nu i helgen med att få packningen klar. Vad kunde vi ha glömt som det skulle visa sig att vi behövde sen? Nåja... Vi skulle förhoppningsvis överleva de första två veckorna.

På själva resdagen så var det uppgång vid 04.15-04.30. Mysigt... Dessutom så var sömnen inte speciellt god. Linnea kunde i princip inte sova någonting och Sara oroligt. Det var med grusiga ögon man gick upp. Frukost? Nej, kan inte äta det och hinner inte. Linnea var för orolig för att kunna äta och Sara för sen och för stressad. Vi kom i alla fall till Arlanda i tid och incheckningen gick bra. Det var väldigt jobbigt med säkerhetskontrollen, packa upp datorn som är längst ner i rygg säcken osv...

Vi kom på planet till London och mesta delen av tiden sov Linnea och Sara läste.  Väl på Heathrow var det ett äventyr att komma fram till rätt gate. Vi trodde att eftersom vi landade på samma terminal som flyget mot Mumbai skulle lyfta från kunde det väl inte vara alltför långt och konstigt att komma dit? Vi hade FEL! Vi skulle genom massa korridorer och kontroller och sedan ner till en buss som snurrade runt ett par varv tills vi var helt vilsna. Men när vi sen kom upp för rulltrappan så låg gaten bara där.

Vi hamnade brevid en äldre, indisk man som var mycket lugn under flygningen. Och man fick filtar och små kuddar, vad gulligt va? Vi roade oss med att se på film men vi vågar inte säga vilka filmer vi såg på, de är för töntiga.

Man var rejält mör när man äntligen fick kliva ur planet. Klockan var 21.30 svensk tid och 00.45 indisk tid. Jäklar vad omständigt det var att komma in i landet! Sjutton olika kontroller. En om  vår hälsa, det var ett papper man skulle fylla i och få stämplat på att man inte hade svininfluensan. En om ens pass och visa, en tredje skulle man lämna en papperslapp med en stämpel  som man fick av den andra... Linnea höll inte på att komma igenom den andra på grund av fel pennfärg. Mycket viktigt att man anväder blå eller svart färg. Linnea hade tagit Saras röda penna. Saras lila penna blev dock godkänd.

Vi var lite nervösa över att inte hitta de som skulle hämta oss men det gick bra. Det visade sig att vi inte behövde bekymra oss om det, det fanns mer nervkittlande saker att oroa sig för. Att Sara hade scoutskjorta gjorde att en anställd på flygplatsen direkt kunde visa oss till Sangams personal. Två unga, mörka män tog hand om våra saker och körde fram bilen. För liten bil. Saras ryggsäck fick plats i bakluckan ihop med handbagaget. Linneas ryggsäck fick åka i framsätet ihop med en av männen. Han satt i lotusställning i bilen i tre timmar! VI tänkte att vi skulle försöka sova lite i bilen men den planen gick om intet. Vad vi verkligen behövde oroa oss för var att dö. Okej... Vi visste att de körde som dårar man det där.... De växlade mellan 20 km/h och 130 km/h på en halv minut, de verkligen kryssade mellan lastbilarna. Vissa luckor trodde vi inte ens en bil fick plats emellan. Det hade en intressant teknik i korsningarna. Istället för att sakta ner och titta sig för så tutade de två gånger och körde ut i samma fart. Blinkers? Vad är det? Tuta och kör, det stämmer till 100% här. Det var verkligen en dödsskräck...

Donna tog emot oss när vi kom, svettiga, trötta och mörbultade. Hon var jättesnäll, en man bar upp våra väskor medan vi fyllde i ytterligare ett papper om våra pass, när vi kom dit och när vi skulle åka...

Vi föll som stenar när dörrarna slöts bakom oss. Vi delar inte rum men det är okej. Lika bra om vi inte ska döda varandra. Det vill säga, Linnea slår Sara. Inte så hårt då... Bara lite.

Vi vaknade halv tolv indisk tid och det gjorde att vi åt både frukost och lunch inom 2 timmar. Däremellan hann vi dock packa upp våra saker så nu är två dubbelrum halvfyllda med saker i en prydlig ordning... Hur länge tror ni det varar? Linnea ska bo med Kylie och Sara med Mollie.

Härnäst ska vi ut och fika med några ur personalen, Donna, Sean(?), Katey, Gwen, Bianca och en tjej med rött hår. Just nu regnar det, luften står still och det är fruktansvärt varmt, ca 28 grader kanske...

See ya later, nu ska vi gå runt och kolla in Sangams söta trädgårdar och vita hus lite.

//Linnea & Sara

PS. Inlägget skrevs igår men pga. internetproblem har vi inte kunnat lägga upp det. DS.