Vi är hemma.
Sista dagen är kommen.
Vi vet inte hur det gick till men idag är det sista dagen på Sangam.
Sista veckan här har varit hektiskt så mycket som behövdes fixas och hela tiden kom det nya saker, suck.
Vi hade bestämt oss för att ordna ett party för barnen innan vi åkte så i tisdags var det paaaaarrty. Vi hade köpt en massa godis, kakor, påsar m.m. och gjort iordning 60 st godispåsar. Vi hade först tänkt oss att det skulle vara en överraskning för barnen men det höll inte särskillt länge. Barnen har fortfarande exemensprov så det är knappt några barn alls där på morgonen bara ett fåtal, som pluggar. Detta betydde att tisdag eftermiddag kom ALLA inklusive alla småbarn som brukar vara i rummet bredvid. vi var allt som allt 48 st i vårt pyttelilla rum. Till råga på allt fanns det ingen elektricitet vilket betydde ingen fläkt. Men men, barnen hade kul och vi hade kul och det var huvudsaken. Vi lekte ballongleken, vilket går ut på att smälla ballonger. Dock varandras ballonger, inte sin egen men vad gjorde det när det var roligt? Linnea var livrädd. Vi körde även musikstopp med bollywoodmusik från Linneas dator. Inte jättebra ljud men alla barnen dansade ändå som galningar. Vi avslutade partyr med fiskdamm som var mycket populärt. Det var dock inte bara godis i påsarna utan pennor och tandborstar också.
Åter på Sangam var vi både trötta och hade en rejäl huvudvärk men inte var det en lugn kväll hemma inte nej nej det var avslutningsmiddag på hard rock som gällde. Vi åt sjukt mycket! En varsin hamburgerpotion och en fudge, browne sundae. Som ni kanske vet så är portionerna när inte små direkt. Jo ha glömt att nämna det, hela dagen var det storm med ösregn. Mycket märkligt för att vara vintersäsong, växthuseffekten. Så efter den gigantiska middagen tog vi oss ut i regnet. Vi hade alla jeans på oss (smart drag!) som snabbt blev blöta. Alla utom vi och Mollie stod och argumenterade med rickshawförarna utanför hardrock om ett bra pris. När priset gick över 100 Ru så gick vi till huvudgatan. De har inte bara ett västerländskt pris utan ett regnpris också, stupid rickshaw drivers. När vi tre var rejält dränkta hittade vi en som tog oss för 100 Ru. Men p.g.a. vattenmängderna på gatan så dog den halvägshem. Men inga sura miner vi roade oss med att ta kort. Och han lyckades väcka Rickshaw igen...
Onsdagen var utvärderingsdag. Först hade vi ett två timmar långt möte med Mina och Ezter i hallen då vi i princip gick igenom utvärderingen. det var storm denna dag med som höll på att slita sönder dörrarna till hallen, lite läskigt. utvärderingsdagen fortsatte efter lunch med möte med Donna men det varade inte så länge. Hon undrade vad vi tyckte om programmet typ. Resten av dagen ägnades åt att göra filmem om Door step. Det tog sin lilla tid. Rättare sagt 5-6 timmar för tre minuter. Sara tvättade sina saker denna dagen för att vara på den säkra sidan. Lika bra. en tvättmaskin tog 6 timmar att bli klar pga. elavbrott och andra omständigheter.
På grund av stormen så hade Door step stängt på torsdagen. Väldigt tråkigt eftersom detta betydde att vi inte fick någon chans att säga hejdå till eftermiddagsbarnen. Torsdagen ägnades istället åt Linneas tvätt, strykning, film, ATM och loggbok. Tvättningen som Linnea trodde skulle bli den lättaste biten blev en mardröm p.g.a. att någon hade glömt att ta ut ett 5 rupeemynt som fastnade i tvättmaskinen. Vill bara förtydliga att det inte var hon. Maskinen tömde inte vattnet så all hennes tvätt, bomullstjocktröjan inkluderat, var dyngsurt. Men allt annat denna dag gick som det skulle och hennes tvätt blev torr tillslut.
Också kom fredag. Idag är en vädligt ledsam dag. Vi jobbade bara halvdag idag. Vi bestämde oss för att chocka lärarna och barnen med att klä oss i västerländska kläder! Men mest för att vi aldrig mer vill se, röra eller ha någonting att göra med den lila uniformen. Lärarna hade ordnat ett lite men trevligt kalas för oss. Det började med att vi visade filmen som vi hade gjort för alla och de tyckte om den, puh. Sedan började barnen göra konfetti och vi förstod inte riktigt varför men det blev vi snart varse om. De tog oss först ut ur rummet och när vi fick komma in igen kastade de all konfetti på oss. Vi tror nu att det de tycker om mest med volontärer är när de åker så de får kasta saker på oss. men det var roligt. Sedan fick vi en varsin present, en blinkande Ganesh!!! Den är hur cool som helst. Lärarna frågade oss vad vår favortimat var och vi hade ingen aning så de ringde Minakshi och hon visste ju självklart inte heller. Så de åkte iväg och köpte lite gott och blandat åt oss som vi mumsade på. Sedan var det dags att ge gatubarnen gåvor som tanterna hade gett oss. Det fick vi inte för de måste till kontoret först så vi gav de godis och pennor istället och lika glad var de för det. Efter det kom det som vi verkligen inte ville tänka på avskedet. Det var inte roligt vi kämpade mot tårarna men när Poonam började fälla tårar kunde inte Linnea hålla emot längre så hon började gråta. Och sen var det klippt för Sara också. Vi kramade om alla lärarna och lovade att vi skulle skicka mail och komma tillbaka någongång i framtiden. Alla följde med oss ut till rickshawn och då började vi om att gråta lite häftigare. Vi satt och snyftade hela vägen tillbaka till Sangam och den stackars föraren försöke prata med oss men vi kunde knapp prata mellan alla snyftningar. Inte roligt.
Efter lunchen var det dags för avslutningsceremonin. Först fick vi diplom/intyg och en oljelampa från sri lanka med en namnbricka. Mina höll ett jättefint tal och började gråta. Sara följde hennes exempel. Linnea fick tårar i ögonen med men kunde denna gång hålla emot. Sedan läste alla P-voluntärer upp en dikt om var och en med ord för varje bokstav i våra namn. De hade gjort en "sarcasm hat" som de använde lite då och då när de läste, det var väldigt roligt. Linena fick höra att hon alltid var sist vid matbordet och att hon alltid såg förvånad ut när någon sa hennes namn eller ställde en fråga. Sara fick höra att hon hade artistiska talanger och så nämndes kuben. Sist men inte minst fick vi se en slideshow med bilder på oss det var mycket gulligt :)
Resten av dagen har vi packat våra ryggsäckar, beundrat våra blinkande ganesh och sagt adjö til Katsuko. Nu börjar alla en efter en försvinna. Det är så tråkigt.
Slut på ett äventyr början på ett nytt.
sista veckan snyft...
I onsdags var det CVP:s fun day! Detta innebar att vi fick ta med oss tio barn från varje site till Sangam. Vi hade gjort en superbra planering som fortsatte att vara superbra under hela dagen. Det pågår ett event nu med tro det eller ej roliga tanter! Anledningen till att de är så roliga är nog att de är från USA. Kan vara så. Vi tog med oss 6 flickor och 4 pojkar, man skulle försöka ha det jämt. Vår lärare bestämde vilka som skulle följa med. Hon försökte få med elva men grejen var att vi hade fått tio var och det fanns snacks och presenter till 30 barn, inte mer.
Vi fick med oss Poonam, som ni sett bilder av och det var bra, hon är ganska självsäker och vågar prata och förstår engelska bra. Dessutom Shakila, Shenand, Shenand, Kirti, Vitthal, Omkar och så de andra som vi precis glömt namnet på. Vi hade planerat i två halvlekar liksom. Först badade pojkarna i poolen medan flickorna lekte lekar i trädgården, pysslade och lekte i lekparken. Sedan var det snacks och paus innan de bytte. Vi hade delat på oss så att Katsuko hade hand om pysslet hela tiden och att Sara och Mollie lekte först medan Kylie och Linnea badade och sedan bytte vi. Hela dagen var fantasktisk! Alla barn var superglada och skrattade så de tjöt hela tiden. Deltagarna som hjälpte oss hade minst lika roligt och i mitten fanns vi, nöjda och glada för våra barn var det. De här barnen kommer prata om Sangam i ett halvår minst!
Torsdag... Vi gjorde maracas på förmiddagen. För de som hade mer tid än att bara göra maracas kunde man utveckla sin maracas till ett djur dessutom. Vi hade mycket roligt. Kanske inte riktigt lika roligt när det ramlade ut ris på golvet men det städades upp i slutet. På eftermiddagen åkte vi till Quest igen. man tar Door step school-bussen en bit och alla barnen pratar och rycker i dina armar. Sedan springer de upp för trapporna till en lägenhet och sätter sig på plastpallar runt ett bord och lyssnar medan en snäll kvinna pratar och berättar. De gör lite expriment också men inte så mycket. Oftast tar kvinnan fram något och gör exprientet, visar och förklarar och sedan får barnen prova en gång. Nå... bättre än inget.
De pratade om huden i torsdags. Så intressant. På Marathi. Vi satt bara och stirrade när de nöp sig lite i skinnet och sedan petade på vårat vita skinn. Mhm... Vi höll på att somna. Båda hade sovit lite dåligt. Sara har så knäppa drömmar som gör henne trött och det var varmt och kvavt. I en kort paus ursäktade vi oss och tog beslutet att göra något konstruktivt. Vi åkte till Pune central och tänkte att på ett så stort shoppingcenter måste de ha leksaker och färg. Vi ville ha flytande barnfärg. Inget. INGET! Vi var då tvungen att åka till Landmarks på Mg road och där leta färg. Vi hittade tillslut några små burkar. Inte speciellt barnvänliga men de funkade och hade fina färger. 15 rupier, 4,5 kr styck.
Vi tog också och provade McDonalds. Det var intressant. Precis som våra funderingar har gått så serverade de inte några hamburgare och det fanns ingen extra bacon att välja till. Istället hade de en hel del kyckling och olika veggieburgers. Vi provade två kycklingburgare. Linneas smakade som i Sverige, Saras var riktigt kryddig på ett gott sätt och aldrig skulle McDonalds i Sverige ha något sånt. De var också små, en amerikan skulle behövt fyra hamburgare minst för att nå upp till deras standard.
Sen gick vi in på dorabjee's vilket är mataffären på Mg road, det närmaste man kommer en riktig mataffär. Där köpte vi en enorm mängd godis och plastpåsar. Av det har vi gjort godispåsar till en fiskedamm på tisdag.
På fredagen hade vi planerat våra pastahalsband. På morgen var det ing barn p.g a examensarbete i skolorna men på eftermiddagen kom det desto fler. Det blev lyckat. Lite kaos och sådär men det hade vi räknat med. Vi hade glitter som Sara hade hand om, detta sluttade med att hela hennes hand var täckt av grönt glitter. De blev mycket fina resultat och alla var nöjda.
På kvällen var det "last friday night out" så vi, Mollie och Jane åkte till High Spirit en sista gång. Vi tryckte in oss alla fya i en rickshaw (fy fy) och betalade 20 rupees var och detta var allt vi betalade på hela kvällen. Vi träffade några irländare som betalade all dricka och mat plus hade bil med chafför som körde oss till det andra stället för kvällen, the ship, samt körde oss hem. Vi vet att man inte ska hoppa in i bilar med främmande men, men de hade ju chafför! Måste tillägga att vi inte ens visste deras namn när vi satte oss i bilen dock visste vi var de jobbade. Det blev en mycket lyckad kväll. Runt två tiden kom vi hem och kröp i säng, mycket sent för att vara Pune.
Men på lördagmorgonen var det bara att hoppa upp ur sängen för att gå ner till frukosten. Det blev en seg lördag som ägnades åt utvärdering, prov-packning och sömn. Vi har fått tre utvärderingar på sammanlagt 10 sidor att skriva, jippi. Linna prov-packade sin ryggsäck och allt fick plats men hon fick en CHOCK när vågen visade 40. Det visades sig dock att det var pounds och inte kilo den mätte så det var lugnt. Men hon var nära till gråten där ett tag. På eftermiddagen åkte vi till Koreagon park och Sara lämnade in sin ring för justering hos den vänlige juveleraren (som inte försökte sälja oss så mycket saker idag) och sedan åt de kanelbulle på German bakery. Inte helt som mormors men man kan inte vara för petig här...
Söndagen var inte mer händelserik, fortsatt skrivande. Linnea och några andra åkte även iväg till Ashrams garden. Meditationscentret har en ganska stor trädgård man kan besöka. Den innehöll en massa träd och kärlekspar här och var. Vi såg faktiskt hela två par som rörde varandra OCH kysstes!!! Helt otroligt för att vara detta land. På kvällen var det Maha-dinner för sista gången. Linnea var otroligt snygg i sin svarta punjabi. Maten smakade extra gott och damerna från köket verkade extra snälla eftersom det var sista gången. Sara hade trevligt sällskap i form av Smokey från USA. Efter detta såg vi en romantisk Bollywood-film som inte var alltför smörig och töntig, Veer-Zaara
Det var nog allt för denna gång.
Pussinuss
Varför vill vi alltid ta självmord när vi varit på postkontoret?
På lördagen åkte vi allihop till MG road för att shoppa lite. Sara köpte lite presenter, en klänning och ett par skor, Linnea ingenting. Vi var hemma till lunch igen och därefter gjorde vi inte speciellt mycket.
På söndagen var det "Linnea & Kylies day of Fun!" De hade bestämt att göra dagen riktigt rolig. Så först åkte vi till MG road igen med en del av deltagarna som är här. Vi skulle ta bussen men det kom ingen som passade oss så vi tog rickshaw istället. Vi satte oss på Barista och drack kaffe och såg på när damerna försvann åt olika håll ner längs gatan. Det var ganska skönt att vi var CVPs då och inte Sangamvolontärer. Vi hade instruerat dem lite om hur man kommer tillbaka till Sangam men det var i alla fall inte vårt ansvar. Efter att fikat tagit slut och fler affärer öppnat gick vi till där Sara köpt sina nya converse dagen förrut. Först tillbaka på Sangam hade hon sett att ena skons gummi var gult istället för vitt i en total missfärgning. Nu gick hon tillbaka och klagade och de bytte snällt ut skorna. Dessutom "råkade" Linnea också köpa ett par converse då. De är billiga. 1199 rupies vilket motsvarar 170 kronor. Äkta.
Sedan gick vi mot en liten presentshop där Kylie hittat söta saker tidigare men den var stängd. Jaha... Ägaren hade sagt att den skulle vara öppen idag vid den här tiden men men... det var han som förlorade på det. Vi gick istället till mataffären och köpte pasta. Inte för att laga vår egen mat här utan för att göra pastahalsband på fredag. Vi gillade att göra det när vi gick på fritis och dagis och det kommer nog våra barn också att gilla. Det är ett ganska enkelt och smärtfritt pyssel. Inte mycket lim eller skräp. Tror vi. Sedan gick vi för att samla ihop så många av de brittiska och amerikanska tanterna/damerna som möjligt och stoppa dem i rickshaws för att komma hem.
Eftermiddagen tillbringades på följande sätt:
Linnea och Kylie var till Pataleswar(stavning?) vilket är ett tempel inhugget i en grotta som är typ 2000 år gammalt. Efter det var de till Shaniwarwada (stavningen är perfekt!) Sara hade redan varit till båda ställena och hade istället en slödag med Mollie. Vi har börjat inse att vi inte har så många dagar kvar med våra rumskamrater... Konstigt. Vi kan knppt komma ihåg när de här människorna var främlingar. Vi kommer sakna dem.
På måndagen var vi på door step. På förmiddagen så var det lugnt först. Barnen pluggade inför sina prov. Efter typ trekvart så blev det i alla fall vår tur. Vi gjorde några av sångerna. Eller... alla. Vi har tre som vi kör om och om igen. De är grymt populära. Det är "singing in the rain", "The moose" och "Head, shoulders, knees and toes". Om och om igen. När vi var klara med det så satte vi igång med tidningsklippning. Skräpigt men kul och billigt. grejen var att de skulle klippa ut ett stort "A", litet "a" och ett stort "B"... osv. You get it? Och sedan klistra upp det på ett papper. Vi tog färgade papper för det skulle bli finare. Det var lite besvärligt att vi inte hade nog med saxar och lim till alla men det gick. Efter ett tag. De slogs lite smått emellanåt men vi tror de lärde sig lite mer samarbete. På eftermiddagen var det ännu fler barn. lärarna har sagt till oss att vi ska börja eftermiddagen 14.15-14.30 så det lyssnar vi på. Men 13.45 kommer det in barn numera och rycker i boken du läser i och håller din arm och kräver din uppmärksamhet. Det är ibland smått frustrerande att inte få vara ifred när du tror att du ska få vara det.
Nå.. Eftermiddagen gick i alla fall bra. Sångerna igen och sedan pysslet med tidningarna. De här barnen var lugnare och mer fokuserade. Dessutom tröttnade de inte. vi hade också fler vilket betydde fler barn per sax. ungefär 2½ per sax. En flicka (som vi vet är väldigt... aggresiv?) hade svåra problem att dela med sig och Sara fick sitta och vakta henne lite så att de andra fick låna saxen men annars gick allt bättre. De som Linnea satt med samarbetade något enormt för att vara våra barn. En pojke klippte ut bokstäver och den andra limmade fast dem. Mycket effektivt eftersom ingen av dem behövde slösa tid på att rycka efter en sax och skrika på andra. Klockan fyra hade vi städat upp och gick mot jeansbutiken. Vi hämtade ut våra levi's och åkte hem. Väl där började packandet. usch... Vi är scouter och packar bra men usch... Så mycket saker! Linnea fyllde en kartong och Sara en kartong och en påse. Tillslut gick det i alla fall ihop och vi kunde gå och lägga oss.
På tisdagen var det först ett möte efter frukost. frukost... Innan vi pratar möte måste vi ta up frukost. Frukost på Sangam är bra. väl godkänt. Men de deltagare som är här nu är korkade. De är grymt noga med bordsreglerna. maten skickas runt klockvis. Mhm... Så om det du vill ha är två personer bort så måste det skickas klockvis runt i 6 personers händer istället för att ta genvägen över två personer. "they're more like guidelines anyway..." De här tanterna har inte sett pirates. De kan inte heller skicka just den syltburken du vill ha utan de måste skicka hela brickan med 6 burkar på vilket är väldigt opraktiskt. opraktiska människor. Men de är ganska kul, ganska snälla. tre poäng på en 5-gradig skala.
Möte. Vi pratade med Minakshi och Jane(Sangamvolontär) om morgondagen. Imorgon, onsdag är det "Sangam Fun day!" vilket betyder att vi kommer ha 10 barn från varje site, totalt 30 barn här, som ska leka och bada och pyssla med oss. För en del barn är att komma till Sangam som att åka till Disneyland. Det är ett himmelrike de får kika in i. Vi berättade om upplägget och hur vi kommer behöva hjälp från deltagarna här. Det gick bra.
Sen åkte vi till postkontoret. Vi två och Katsuko. Vi hade försökt ta ut pengar på morgonen men det gick inte, bankomaten var stängd, så vi skulle ta ut pengar i närheten av postkontoret. Men först tog det en evighet att hitta en bankomat. Sedan funkade den inte. Vi hade ganska mycket saker så en stannade vid postkontoret och den andra gick till bankomaten. Så där gick en timme. Inga pengar. Vi fick ta en rickshaw någon kilometer bort, vid MG road för att ta ut pengar innan vi tog en rickshaw tillbaka till postkontoret. Sedan skulle innehållet kontrolleras. Det var en förbluffande mängd saker Sara hade lyckats klämma ner i sin låda och det gjorde ont i själen att behöva ta upp sakerna som var noggrant nerpressat för att visa det. Lyckligtvis var damen som kolla inte så noga så det var inte allt som åkte upp. Sedan tejpade vi. Och tejpade lite mer. Och lite mer. En osannolik mängd tejp användes, Sara vet hur paket kan bli hanterade, och sedan försökte vi skicka iväg det utan att det skulle bli insytt. Det gick inte. Så vi gick ut till paret som satt vid grinden. Den här mannen och kvinnan lever på att sy in paket i vitt tyg. Du blir också behandlad som VIP inne på postkontoret och behöver inte stå i kö, han tar in dig bakvägen och du får hjälp nästan direkt. De sydde in våra paket och tog oss in bakvägen. Sedan satt vi och väntade i en kvart tills våra paket blev gjorde. Linneas var 5,6 kg och Saras två totalt 10 kg. Det kostade 800 kronor att skicka totalt. Inte så illa för tre stora paket som rekommenderad flygpost.
FINALLY!
Klockan var vid det här laget kvart i två och vi var sjukt trötta. Observera att Katsukos paket tog tjugo minuter. Så vi åkte tillbaka till Sangam, dumpade allting, hämtade lite bröd och jordnötssmör och mangomarmelad i köket och satt i the lounge och åt rostat bröd. Det var skönt.
Lite senare hade vi ett möte med deltagarna här om hur och vad de skulle göra imorgon med barnen. Det gick ganska bra. Kylie hade gjort en snygg presentation och skrivit ner saker och pratat med alla. Grejen är att vi skulle lika gärna kunna göra de här sakerna, vi skulle lika gärna kunna fixa allt men vi behöver inte göra det, så fort du får för dig att göra något har Kylie redan en mindmap, kom-ihåglista och schema färdigt. Så du behöver knappt. Allting löser sig. Det är lite tråkigt ibland då...
Vi har nu haft middag på Angaan, en resturang i närheten och är alldeles mätta. Middagen här var en pasta och tonfiskgrantäng och det är inte någons favorit. ganska osmakligt. Så vi åt nudlar och naan. gott.
Sov sött.
Dröm! (Sara har extremt konstiga drömmar här. totalt ologiska.)
Accha!
Om shanti om
Den här veckan har gått åt till planering av vårt lilla äventyr senare. Planen är att vi först ska resa med Mollie till norra indien och göra "Golden triangle" eller "turist triangeln" vilket är Agra-Taj Mahal, Jaipür- Pink city och Dheli-Red fort. Sedan ska vi flyga ner till Goa och slappa resten av tiden. Vi hinner tyvärr, tyvärr, tyvärr inte med Mysore som vi hade tänkt för det är väldigt omständigt att ta si dit.
Vi försökta i förra veckan få tag på tågbiljetter upp till Agra men alla tåg var fullbokade. Nästa tåg går i december och det är ju lite sent. Då försökte vid med Darshanas kontakt men han hittade ingenting heller. I söndags kollade vi flygbiljetter och hittade några riktigt billiga. Billigare än tågbiljetterna. Shysst, tänkte vi. Vi sparar både tid och pengar så vi bokade dessa. Men bokningen gick inte igenom och de drog pengar på Mollies kort så det var lite panik där ett tag. Det löste sig tillslut. Nu har vi lämnat över ansvaret till Darsh kontakt som ska boka åt oss för vi litar inte på den där sidan. I måndags var vi iväg till tågstationen igen och skulle köpa tågbiljetter från Jaipür- Agra och Agra-Dheli. Det gick strålande! Första gången. Vi fick de betydligt mycket billigare än vad vi trodde. Vi har även ett boende fixat i Agra. Linnea ringde hotelet 4-5 gånger och fixade och trixade och nu har vi ett billigt men fint boende samt hämtning från tågstationen. Nu är det bara Dheli och Jaipür kvar men det löser sig nog. Boende i Goa har vi nog också fixat. En man vid namn Pifran (mycket kul namn) har reserverat både ett rum och en lägenhet som vi får titta på när vi kommer dit och sedan välja. Det blir södra delen den här gången.
Vad har vi annars gjort den här veckan? Vi har målat ganska mycket med barnen. Vi försökte göra ett "önsketräd" men det gick sådär. De trampade sönder trädet och när Sara gav ett exempel på en önskning kopierade alla barnen den. Så alla våra barn vill bli poliser. Det har kommit en hel del nya barn nu runt tio stycken. Vi har ingen aning om var de kommer ifrån.
I onsdags hade vi vår sista hindi lektion, snyft. Det kändes väldigt konstigt att säga hej då till Kalpuna. Denna sista lektion ägnades åt sanskrit och hindi-alfabetet. Målet var att vi skulle lära oss att skriva vårt namn på hindi. Det var skit svårt! Det var en miljon olika ljud, konsonanter och vokaler. Alla satt som frågetecken och förbannade de som kom på det här med sanskrit. Vi fick gissa oss till hur vårt namn stavades med hjälp av ljud. Kalpuna gjorde ett ljud och vi fick säga om det var rätt ljud eller inte, mycket konstigt. Men nu kan vi i alla fall skriva våra namn. Alfabetet kan vi dock i
nte riktigt. Det tar nog mer än en timme att lära sig.
Idag torsdag- har door step stängt igen p.g.a. att alla lärare ska hålla en utvärderingspresentation för kontoret långt borta i tjottaheijti. Så vi har varit lediga. Vi var väldigt produktiva i morse då vi började skriva på artikeln för scoutmagasinet. det gick riktigt bra faktiskt. Vi tänkte att det kanske var dags att börja med det där när det bara är två och en hav vecka kvar. Efter det åkte vi iväg och åt lunch på KFC. Rickshawn dit var supermodern. Den hade en digitalmätare som visade det exakta priset så vi behövde inget kort (till Saras stora besvikelse eftersom hon precis har skaffat sig ett) Det var första gången för oss båda på KFC. Gott men väldigt mättande. Av någon anledning var det väldigt många vita människor där :P Vi hörde dessutom Agnes- Release me på radion. Ganska coolt. Visste inte att hon var känd utomlands, hon kommer ju från idol! fter maten strosade vi runt lite i Koreagian Park. Linnea har blivit bundis med en juvelerare. Hon har varit där ett antal gånger nu med lite olika människor. Hos honom satt vi ett bra tag medens Sara valde ut lite fina smycken. Han tyckte att vi skulle öppna en juvelbutik i Sverige. Vi sa att vi skulle fundera på det hehe. Just nu sitter vi i loungen och tittar på Om shanti Om. Den är väldigt dramatisk, som bollywoodfilmer ofta är.
Såhär brukar en mätare se ut! Skruttig..
Det här är vår supermoderna! :D
Fucking funny!!
En tant går med den rena skålen och ställer på diskvagnen, fel ställe.
"What the fuck!"
"Linnea!"
"oj! Helvetes jävla skit! Vad sa jag?"
"Hahahaha..."
"Oh my God.."
"Kyahahaha" *vansinnesskratt*
Goa
Hej allihopa!
Nu var det ett tag sedan vi skrev något här men vi har helt enkelt inte orkar. Vi kommer inte skriva om allt vi har gjort för det blir för mycket så vi begränsar oss till Goa.
Vi fick rusa iväg från partys förra fredagen för middagen var försenad. När vi kom ut till rickshawhållplatsen upptäckte vi att det inte fanns en enda rickshaw. Efter mycket vntade fick vi tillslut tag på två stycken. Väl framme i swargate visade sig att vi var tidiga och fick sätta oss och vänta på bussen. 20.30 började den 12 h långa bussresan. Den var hemsk. Vägarna här i Indien är som sagt inte i bästa skick så det var en väldigt skumpig färd. Dessutom fick Linnea en fönsterplats vid ett fönser som inte gick att stänga helt och hållet så hon frös som en gnu hela resan. Till råga på allt sätter de igång en hindifilm på absurd hög volym. Så det var öronproppar som gällde men de hjälpte kanppt. Men timmarna gick och kl 06.00 var vi framme i Goa. Kl 09.00 var vi framme i Anjuna.
Vårt Guesthouse var gulligt och vi fick alla 6 sova i ett rum vilket var trevligt men trångt. Första dagen låg vi bara på stranden och pressade. Vi vill ju inte vara blekare än när vi kom till indien när vi kommer hem. Detta resulterade i (trots en massa solkräm) att vi såg ut som tomater på kvällen. Stranden vi var på var trevlig men det var inte många turister där så försäljarna som fanns där attakerade oss. De var riktigt jobbiga, vägrade lämna oss fred. De började lägga upp smycken på våra knän och trycka upp klädesplagg i våra ansikten, mindre kul. Det var ävn mycket komplicerat att komma ner i vattnet p.g.a. en massa vassa stenarPå kvällen åt vi på en restaurang som kom att bli vårt stamställde, Blue Tao. Eftersom det var högtidsdagen för Diwali var det en massa fyrverkerier. Linnea som är väldigt lättskrämd tyckte inte om det. Det gick an när det bara var vanliga fyrverkerier som ser fina ut men när det var en flera meter lång linamed smällare var det horibelt. Familjen mitt emot blue tao hade en sådan och både Sara och Mollie blev träffade av smällare. Det var läskigt. Det blev en tidig kväll med tanke på den fröregående nattens bussfärd. Dessutom skulle de andra två, Jane och Arielle, komma klockan sex morgonen efter. Vi vaknade inte när de kom men tydligen kom de tidigare äm väntat.
Andra dagen gick även den åt till att pressa på strande, trots att i såg ut som tomater. Det blev inte bättre. . Vi har en del roliga bilder på oss när vi försöker ta oss ner. Idag provade vi en nu strand som skulle ligga 25 min bort men det tog väll 40 minuter. Det var fruktansvärt varmt men som tur var väntade ju havet på oss. Det var en jättebra strand! Inte så mycket stenar och försäljare. Där låg vi och njöt nästan hela dagen. Väl tillbaka på guesthouset träffade vi vår nya granne, en norrman! Men han pratade engelska som en canadensare så det var svårt att höra. Han hette Ander och var en trevlig prick. Vi bjöd med honom på middag. Ezter och Einar som också var i Goa under helgen gjorde oss sällskap. Det var en trevlig restaurang dock skulle de visa mamma mia kl 9 så vi skyndade oss iväg.
Dagen därpå var det Old Goa som gällde. Sara mådde inte så bra så hon stannade på guesthouset. Hon fick lova dyrt och heligt att hon inte skulle lämna guesthouset och göra saker på egenhand. Det gick tydligen en seriemördarelös i Goa och vi var rädda om Sara. Hon bröt dock löftet och gick och simmade med Anders. Till Old goa var vi tvugna att ta tre bussar, det kändes väldigt jobbigt eftersom bussarna här är opålitliga, mer opålitliga än SL. Men idag hade vi tur! Vi behövde inte vänta på en enda. I Old Goa var det jävligt varmt! Linnea trodde hon skulle svimma. Vi gick in i två kyrkor, som var väldigt vackra, sedan gav hon, jane och arielle upp och gick och satte sig på ett fik. Det var en bra dag ändå trots hettan och våra axlar behövde en paus från solen.
Sista dagen i Goa gjorde vi inte mycket. Vi shoppade lite och satt på ett fik vid havet och läste. Det var mysigt och avslappnande. Bussresan tillbaka var ännu hemskare en den andra. Vi åker aldrig mer nattbuss i Indien. Först var den bussen som vi hade biljetter till inställd så vi hade två timmar i Mapsua att spendera. Vi åt glass. När klockan var 19.30 syntes ingen buss till. Vi väntade i kaoset på bussstationene. Kl 20.00 kom en buss som stannade på ett helt annat ställe så vi fick springa dit. Ett äventyr, som allt annat i det här landet hehe. Väl på bussen sätter de igång en hindifilm igen. De visade två filmer under den här bussredan, lovley. Nu gick Linneas fönster att stänga men alla andra hade fönstrena öppna så det var svinkallt i alla fall. Denna resa var ävne 1000 gånger skumpigare än den förra. Vi sov inte många timmar. Vi kom tillbaka till Sangam runt 07.00 och då tänkte ju vi "ja vi kan sova en timme" det tänkte inte Mollie och Kylie, nä de tänkte "Ja vi tvättar. De är knäppa. Men tvätta behövdes, speciellt Saras och Mollies väskor. De lade sina ryggsäckar i bagageutrymmet under busen och det var tydligen någon som transporterade fisk. När de tog ut sina väskor var de dränkta i fiskvatten, luktar inte jättegott. Så det var bara för dem att tvätta allt de hade med sin till goa, inklusive ryggsäckarna. Men nu luktar allt gått igen =)
Idag (lördag) var planen att vi skulle åka till Mumbai igen för att se elephant island. Sara mådde inte bra så hon stannade hemma. Linnea, Mollie och Kylie lämnade Sangam 06.30 och begav sig ut för att leta efter en rickshaw. Fanns inte en enda. Vi tänkta att vi börjar promenera en bit. Vi gick 2 km utan att hitta någon. Tillslut kom det en som inte en tjafsade om priset med oss. Då var kl 07.00 och tåget skulle gå 07.15. Väl på stationen får vi reda på att alla tåg till Mumbai är inställda p.g.a någn "dummer" som hoppade framför ett tåg. Det är inte meningen att vi skulle åka dig. Vi har provat tre gånger och nej. Det där med rickshawsarna tar vi också som ett tecken. På tåg staionen såg jag och mollie en man bajsa. Mitt där, på tågstationen. Så fruktansvärt äckligt. Eftersom det var KYlies födelsedag och hon var så besviken åkte vi till german bakary och åt bulle till frukost. Sedan hängde vi i Koregianpark nästa hela dagen. Åt lunch på hard rock café bl.a. Vi såg en apa också. Den flög ner från ett träd och landande på trottaren framför oss. Den var jättestor! Det hände alltså ganska spännande saker idag trots allt. 
Lyckliga över att vara vid stranden!
Påväg ner i vattnet, woho
Nu blev saker och ting komplicerat..
taggar inför goa
Denna vecka har Door step school varit stängt så vi har hälsat på på mobile creché.
I måndags delade vi på oss så att Linnea åkte iväg med Kylie och Mollie och Sara med Katsuko. På Kylie och Mollies site var det oerhört mycket barn och oerhört små barn. Det var även oerhört vilda barn. Ni kanske minns att vi beskrev hur gatubarnen på door step är, ja på mobile var det ungefär 70 sådana barn. Jobbigt? svar ja. De hade väldigt svårt att koncentrera sig. Kylie och Mollie hade planerat att öva på alfabetet på förmiddagen det höll i ungefär 10 min sedan tröttnade dem. Resten av förmiddagen fick de jaga barn. Sara tillbringade morgonen med att försöka förklara hur bingo går till för 15 barn som kan ytterst lite engelska, typ ingenting. Det gick strålande. Barnen skrev A.B, C i sina tomma rutor i noggrann ordning innan de metodiskt kryssade för alla bokstäver innan vi börjat spelet. På eftermiddagen gjorde vi båda siterna Diwali pyssel. Diwali är verkligen som jul! Helt fantastiskt. Vi har t.om. fått jul/diwali belysning här på Sangam!!
Denna tisdag var en ons om i förstår vad vi menar. Vi hade hindi och kultur dag. På förmiddagen åkte vi med alla tanterna till en sarifabrik. Det var intressant och kul att se hur de väver dem. Det lät väldigt mycket därinne och arbetarna hade inga hörselskydd. Inte bra inte =( Det var dock en lite lång resa för ett så kort besök. det tog en timme med buss. Bussresan var dock lika intressant som vanligt. Vi satt i baksätet och varje gång bussen åkte över ett gupp så hoppade vi upp en halv meter och Linnea flög fram en bit för hon satt i mitten av baksätet. Intressant som sagt. På eftermiddagen var det time for Hindi. det gick bra. Börjar bli riktigt bra på att säga vad klockan är på hindi nu. Ath baje (8) är klockan nu till exempel. Är ni inte imponerade??
I onsdags var vi tillbaka på mobile creché. Barnen var vilda som alltid. Linneas morgon bestod utav tid. Vi hade små plast klockor som vi försökte lära barnen klockan med. Vi lärde dem på hindi istället för engelska. Det gick ganska bra både för oss och barnen. Sara tillbringade morgonen med att göra pingviner av handdukar. Det slutade i kaos. Eftermiddagen gjorde Linnea Diwali kort (JUL!!) med glitter. Barn ÄLSKAR glitter! Efter 5 mintuer hade vi glitter överallt, på golvet, ungarnas hår, ungarnas kläder, på oss dock inte så mycket i burkarna konstigt nog...
Idag fick vi även reda på att Katey, assistant programme manager, slutar nästa vecka! Det kom helt plötsligt. Tydligen så har hennes 6 månaders provanställning gått ut och hon fick inget förnyat kontrakt. Vår åsikt om detta är att hon säkert är en trevligt människa men hon är på fel plats helt enkelt. Hon är rödhårig och blek, är överkänslig mot mygg, tål inte stark mat och gillar inte människor. Vi är väll inte Kateys största fans direkt. Men men tråkigt för henne ändå.
Idag torsdag bytta vi sites med varandra. På Saras site gjorde de masker av papper, pipränsare, färg, glitter (igen) och bollar. det gick ganska bra faktiskt. Över förväntan. Några masker var faktiskt hela. Dock fick hon grön färg på sig då ett barn trampade på tuben med grönfärg. Linnea tillbringade morgonen med att leka med de små söta barnen som finns på Katsukos site. Hon försökte lära dem alfabetet men det gick mindre bra. På eftermiddagen var det Diwalipyssel igen. Linnea blev beordrad att göra pappersrosor. Det var kul de första två rosorna, de sista femton var väl mindre mindra kul att göra. . Den sista en och en halv timmen gjorde vi ingenting. Inte så kul men vi fick chai :D Tanterna kom och besökte oss. När de kom till Linneas site så satt hon mitt i en sångsamling med de minsta barnen. De tyckte att det var mycket häftigt att hon hade ett barn i knät och ville hemskt gärna dokumentera detta med sina kameror. När de kom till Saras site satt hon djupt inne i ett hörn och vävde papper. Tanterna distraherade en del.
I morgon åker vi till Goa woho!!! Vi är där i fyra dagar så det blir ingen blogg på att tag. Sol och bad hurra! Äntligen kanske vi kan få lite färg. Vi har varit här i två månader och vi är fortfarande rätt bleka. Till vårt försvar så är vi nästan alltid inomhus. Dessutom ligger det typ ett stort gasmoln över hela Puna så solen kommer knappt fram :P
Puss och kram 
Vad som hände..
På lördagskvällen efter att ha suttit still på stolen ett tag vid bordet och småpratat ville jag dansa. Linnea var lite trött så jag lämnade henne vid bordet. Till historien hör också att vi då delade väska, hade bara mobil och plånbok i princip och båda har bara ganska stora väskor så vi hade bara en av dem. Jag var inne och dansade med Jane och Mollie och Resh + en till tjej som jag inte vet namnet på. Resh och den andra är våra nya vänner sen den kvällen. Vi dansar till tolv då musiken stängs ner och klubben stänger. När vi kommer ut sitter Sid och Katey plus deras två vänner där. Arielle, Kylie, Linnea + våran väska har åkt hem. Då var det tur att vi hade Sid. Sid är indier, mycket snäll, generös och har en bil. Dessutom är han kär i Katey.
Sid körde oss till Casanova, en klubb i närheten och Jane diskuterade ner inträdet till 200 ruoier var. Jane lade ut för oss. När vi kom in drog jag, Jane och Mollie direkt till dansgolvet och började dansa. Nu är det såhär att vår vita hy ger oss direkt 5 pluspoäng och blont hår ytterligare 3 så i alla indiska killars ögon var det som om tre femme fatale klivit in genom dörren. Observera att ingen av oss var direkt uppklädd, jeans, inget smink, sandaler... Men vi blev genast omringade att 6 män som dansade runt omkring. Vi pratade lite smått men avslog alla idéer om att följa med på deras fester. Mollie och Jane hörde från Katey att det var free shots i baren och sprang dit. "free" och "three" låter ganska lika i en bar med hög volym. Annars också. Så när de försökte gå därifrån så sa bartendern att de minsann skulle betala 5 shots! (Kateys och hennes väns också). De hade de ingen lust att göra och de argumenterade en sekund innan en av killarna som dansat med oss betalade. Vi gick tillbaka och dansade lite till men det började bli lite väl creepy så vi grabbade tag i varandras händer och sprang till toaletten och låste in oss. Där satt vi i fem minuter. På de här fem minuterna hann den sista låten spelas, klubben stängde kl. 1. När jag öppnar dörren till damrummet för att gå ut igen så håller jag på att tvärvända. Nonchalant lutade och sittande står alla sex och väntar på oss... Mycket creepy. Vi tar varandras händer och sveper förbi utan en extra blick på någon för att hitta Sid. Man kan ju tycka att om en tjej först försvinner utan ett ord med sina vänner, är borta i fem minuter och sen passerar utan en blick på dig så borde en normal människa fatta vinken. NOT INTRESTED. De fattade inte vinken. Istället kom de efter oss och stod och hängde kring Sids bord. När vi gick därifrån frågade de efter mobilnummer som vi vägrade ge ut. Vi följde tätt efter Sid och Katey och hoppade lättade in i Sids bil. Puh... äntligen räddade! Inte...
Vi börjar rulla och Sid säjer något om att titta bakom. Bakom oss finns en bil. I bilen sitter åtminstonde två av de där creepy typerna. Den här bilen följer efter oss hela vägen hem till Sid. Sid bor i ett större lägenhetskomplex av den typen som är väldigt vanlig här i Pune. Det är tre-fyra stora hus med ett femtiotal lägenheter i varje. komplexen har en stor mur, underjordisk garage och vakter vid grinden 24/7. Sid körde in och sa åt vakterna att bilen bakom inte var med oss. Men de slank igenom i alla fall. Bilen följde med oss ner i garaget och stannade när vi gjorde det. De två killarna kom ut och började argumentera med Sid. Som om det var han de behövde övertala... Sid förklarade att han inte hade något emot om vi ville följa med men det ville vi inte så de skulle lämna oss ifred. Killarna svarade med ungefär "Du är en, de är fyra, vad ska du göra med dem?" Sid tyckte de var oförskämda och sa ifrån. Jane vevade ner fönstret och förklarade "Tack men nej tack. Vi har pojkvänner." Killarna försvann i en väldigt fart och körde iväg.
Sedan åkte vi till en till klubb. Vansinnigt festande... Eller... Det var ett hotell. Säkert många stjärnor. Marmoruppfart till entréen, en man som körde bort bilen för oss. Lobbyn var gigantisk, vit marmor, takkronor, mjuka soffor och fotöljer i grupper. Vi gick förbi det här och ner en trappa. på vägen stod det en man och med sin västerländskdetektor hittade han oss. Han frågade "Ska ni till scream?" Jane sa "Ja." och så var han med i vårt sällskap trodde han. Det verkade inte så enkelt att komma in på den klubben. Men Sid har kontakter och sa bara "Vishal hälsar." och vi kom in. Det var en bra klubb med massor av människor och vi gjorde VERKLIGEN vårt bästa för att inte börja prata med någon igen. Det gick ganska bra. När musiken tog slut så gick vi ut i lobbyn och väntade. Jane gick till cafédisken (som var öppen 02.00) och köpte en kakbit. Då dyker mannen som som Jane sa "Ja." till upp och säjer till Mollie att de har träffats förrut på german bakery. Vi flyr till Sids sida igen och hoppar in i bilen några sekunder senare. Det var en lugn färd hem och vi sov gott sen. Helskinnade och säkra med våra tre vakter som vaktar runtomring Sangam om natten.
ps. Mollie hamnade faktiskt i ett samtal med en man på German bakery några veckor tidigare... Och männen från Casanova bor i Delhi, vi kommer troligen inte stöta på dem igen. Män i Indien är desperata. DS.
Happy Diwali!
Efter 12 timmars sömn mådde Linnea strålande på onsdagsmorgonen! Hon hoppas att detta är det närmaste magsjuka hon kommer komma under denna resa.
I onsdags var det dags för Hindi igen. Det var lite stökigt eftersom det nu bor 50 britter här och bor i rummen vi brukar ha våra Hindilektioner i. Detta resulterade i att vi hade lektion i biblioteket som ligger precis vid trappan upp till våra rum. Det betydde att det är skyttetrafik mellan köket (tet!) och deras rum på ovanvåningen. Det var lite svårt att koncentrera sig. Vi fick lära oss lite grönsaker som vi sedan skulle göra meningar av. Det går bättre och bättre med hindin. Linnea har kommit fram till att det inte blir lika knas i huvudet om hon översätter från hindi till engelska och struntar i svenskan. Ett språk mindre!
Efter hindin begav vi oss iväg till en internationell skola. Rektorn på den skolan är vår yogalärare, Kirtis, syster. Det var roligt att se hur en vanlig skola fungerar. Door step school är ju ingen "riktig" skola direkt. Vi delade upp oss i två grupper. Linnea besökte de mindre barnen och Sara de större. Det var mycket Diwali föreberedelser så i hallen på skolan satt barnen och hade pysselverkstad. De tillverkade små lyktor av silkespapper.
På eftermiddgen gjorde vi inte så mycket tog det lugn. Pratade med tanterna. De har donerat pengar, leksaker, pengar m.m. för CVP. Pengarna ska gå till framtida volentärer som inte har möjlighet att betala för att göra detta. Det är bra! Detta betyder att de är mycket intressrade av det vi gör och det är ju alltid kul.
På torsdagen hade vi gjort ett papper till barnen med en kropp på och de skulle skriva vad kropsdelarna hette. Det gick ganska bra. Vissa barn gör det på två sekunder andra på 40 minuter. Vi provade även att leka lite nya lekar med dem men det var inte så populärt. De vill fortfarande bara sjunga singing in the rain och moose sången. På eftermiddagen åkte vi till sciencecentre ingen. Denna gång gjorde vi ingenting. Det var mittemellan perioderna så de kunde inte börja på någonting nytt. De satt och diskuterade på marathi i två timmar, mycket roligt..inte. Innan vi gick fick vi Diwali presenter i form av en chokladkaka och lite nötter. Det var gulligt. Vi har även fått Diwali presenter av lärarna på Door step. Två påsar med någon kul puffrisblandning och en kaka som ser ut som halva. Vi har lite att äta nu.
Vi kanske ska förklara vad Diwali är. Diwali högtiden börjar den 10 okt och slutar 22 okt. Därför har Door step stängt hela nästa vecka. Vi är inte hundra procent säkra vad det går ut på men vi tror att det är litegrann som julen. Man ger presenter till varandra och skickar kort. Varje dag är det något speciellt och man tänder en lampa. Det kan vara bror - syster dag. Man - hustru dag o.s.v. Vi får nog lära oss mer under nästa vecka.
I fredags gjorde vi lite sifferövningar med barnen. Vi hade cirka en miljon sifferpapapr i vår låda som vi inte använt. Det gick ganska bra. Linnea har de senaste dagarna suttit med tre killar som inte kan lika mycket som de andra. De är ganska tysta och lugna men hänger helt enkelt inte med lika mycket som de andra. Det har fungerat riktigt bra och det går framåt! Det känns så bra när barnen lär sig något nytt. Vi blir lika glada som barnen! =) Idag tog vi med oss lite godis till lärarna på lunchen som en Diwali present till dem. Vi tror att det var uppskattat. På eftermiddagen var det förberedelser för partyt vi ska ha på lördag. Vi gjorde girlanger av silkespapper. Vi gjorde även lite lykotor. Det var kul. Som vanligt var int vi informerade om detta men det gick bra ändå. Efter detta stannade vi kvar lite och drack chai och pratade lite med lärarna. På kvällen hände det inte så mycket. Linnea fick en adress av en tant från skotland som vill att hon ska komma och hälsa på henne. Hellst i augusti nästa år. Så går det när man är trevligt mot tanterna :P Jo, det var international night också men den missade vi. Kom efteråt och åt lite kakor. International night betyder Food s¨det var lite synd att vi missade det.
Lördag - Party! Vi har bliev inbjudna av lärarna på door step på ett diwali party. På frdagen fick vi höra att vi måste ha sari på oss och en massa smycket. Vi blev lite rädda och undrade vad det var för party egentligen. De frågade ungeär 10 gånger om vi hade en sari och om vi skulle ha på oss den. Så på lördagen var det bara att ta fram sarin ur garderoben och försöka få på sig den. Sara har ju övat några gånger så hon kan på ett unefär hur man ska göra. Hon fick hjälpa Linnea. Vi gick även och frågade Mina om hon kunde hjälpa oss. Men i stort sett klarade vi oss själva. Vi var mycket stolta. Vi satte på oss alla smycken vi kunde hitta och satte upp håret. När man bär sari måste man ha håret uppsatt har vi lärt oss. Linnea kunde knappt röra sig i sin. Hon var för rädd att den skulle falla av men på något sätt så kom vi fram till Door step. Väl där var det massor av barn och lärare som vi inte kände igen. Några lärare tog med oss in ett rum och drog av oss våra saris och gjorde om alltihop igen. Och vi som hade varit så duktiga. Men nu kunde Linnea röra på sig i alla fall. Sedan skedde 20 minuter av förvirring. Det kom mer och mer barn . En del kände vi igen men många inte. det kom en buss och barnen rusade in den. Och vi tänkte "ska vi någonstans?!" Tydligen. Vi hoppade på en överfulla bussen och åkte en lite bit till ett hostle för pojkar. Där var det en jättelokal som var fint dekorerad med ballonger och girlanger. Barnen satte sig på golvet och vi med och sedan satt vi där i 45 min medens lokalen fylldes av alla möjliga människor. Helt plötsligt började en teater, på marathi. Men det gick att förstå ganska bra ändå. Efter en timme var den slut och då var det dags för mat. Det tog väldigt lång tid! Vi var så hungriga att vi höll på att dö så vi beslöt oss för att gå. Då hade lärarna varit så snälla och ordnat en rickshaw till oss. Vi fick även ett kort, en lykta, en pappersros och en påse med mat med oss.
Om ni inte säger det till någon så kan vi avslöja att vi satt 4 i rickshawn tillbaka. Vi får bara sitta max tre för sangam. När vi kom fram till sangam mötta vi de andra i hallen och de skulle till pizza hut och de frågade om vi ville hänga med. Hungriga som vi var skrek vi "JA!" och och sprang upp till våra rum och slet av oss sarin. Det var gott och efteråt gick vi till high spriti, en barn. Linnea åkte hem ganska tidigt med arielle och kylie men sara stannade. Det hände en massa saker men det får hon berätta om hon vill i ett annat inlägg för det här är redan alldeles för långt. Förlåt.
Jo vi har varit superduktiga och kollat ut alla tåg vi ska ta när vi reser själva sedan. Vi och ävent bokat flygbiljetter från New Dheli till Goa. Mollie blev väldigt förvånad att vi hade varit så duktiga. Nu ska vi bara köpa dem!
Aja nu får det räcka.
Pussinuss
Tisdag.
Vi var båda för utmattade för att ta oss an gatubarnen idag. Igår hade vi gått upp till gatubarnen innan lunch och målat med kritor med dem. De fick fem papper totalt och Sara kontrollerade kritin- och -utflödet. Lämnade ett barn tillbaka en krita, fick hon ta en ny. Anledningen är att om vi inte gjort så skulle våra kritor snabbt "försvinna" in i fickor m.m. Men... Idag orkade vi inte det. Istället låg vi och vila. Vi har som tidigare nämnts haft problem med oroliga magar ett tag och det tar på energin. Vi åt mest frukt till lunch.
Eftermiddagsgruppen var vansinnig. Tidigare har eftermiddagsgruppen varit lugnare än morgongruppen. På eftermiddagen har vi vanligen haft ett par högljudda men vänligt inställda och tillgivna flickor som stört. De har dock lyssnat på oss när vi sagt till dem och respekterar oss. Men nu har flera blyga flickor hittat sin röst och de rösterna gillar vi inte. De är inte högljudda på ett positivt sätt, istället är det en krävande ton med hög volym. De här flickorna drar i våra armar och kläder och kräver att vi ska leka en lek eller dansa. Det enda de säjer är "DANCE! DANCE! DANCE!" och springer i vår väg. Då vi tog upp dem på taket (rummet där nere är alldeles för litet för så många springande, högljudda flickor) och satte igång en lek så slutade det med att några av flickorna förstörde leken. De skrattade i våra ansikten då vi blev besvikna och arga på dem. Vi har ännu inte kommit på något bra för att bryta trenden.
Vi åkte till MG road efter jobbet. Vi hade tre ärenden. Köpa kritor till DSS, Sara ville ha yoghurt och hämta upp våra toppar. Topparna var väldigt fina. Sedan drack vi smoothie på Barista innan vi åkte hem. Väl på Sangam så var entréen överfylld. Det är ett nytt event nu, Artistic expressions of India. 50 eller nått engelska damer i 60-70 åråldern har invaderat. Återigen ska våra måltider ta 45 minuter istället för 30... Jaja... Linnea mådde dåligt under middagen och är nu, då klockan är halv tio, helt klart sjuk och spyr. Sara spyr inte (ännu, peppar, peppar) men ska ändå ackompanjera Linnea till doktorn imorgon.
Phir Melenge!
vi skriver i tid!
I lördags morse gick alarmet igång kl 06.00, det var lagom kul. Klockan 06.30 var vi utanför sangams grindar och började jakten på tre rickshaws som kunde köra oss för meterprice till tågstationen. Det var lönlöst så det var bara att acceptera deras pris. Väl på tågstationen var det kaos och det stank urin mycket trevligt men vi hittade vårt tåg och våra platser. Det var fullsmockat av människor! det var en mycket intressant tågresa. Trångt, ingen luftkonditionering, obekväma säten och en urinodör. Men vi ska inte klaga när biljetten fr en 4 timmars resa kostade 31 kr. SJ är bekvämare men DYRARE.
Klockan 10.30 anlände vi i Mumbai. Lagom började vi försöka ta oss till vårt hostle. I Mumbai har det inga rickchawa utan en blandning utav rickshaws och taxis de var gulliga men vi föredrar rickshaws. Vi fick tag på två och efter ett litet tag var vi framme. Katsuko fick en liten chock när hon fick se vårt rumt. Det var sju rangliga våningsängar i ett avlångt rum. Madrasserna såg rätt sunkiga. Katsuko hade aldrig bott på ett sådant ställe någon gång men hon klagade inte. Detta kostade 65 kr per person och då ingick frukost, lunch, lakan och handdukar. Helt fantastiskt! När vi hade dushat och fixat och trixat lite begav vi oss ut på stan. Planen var att ta oss till elephant island. När vi kom till Gate of India där båtarna ut till ön gick ifrån blev vi påhoppade av människor som ville sälja bilder, jätteballonger, trummor m.m. Det kom fram en man till Mollie och ville ta kort på henne. Hon drog med sig oss. Det visade sig att han ville vara med på bilder också så hans fru fick ta bilder. Mycket skumt och lite läskigt. Under tiden hade Kylie raggat upp en guide som tydlien visste allt om denna ö och babblad och babblade. Hand drog med oss till ett lite bås där man tydligen skulle köpa biljetter. När vi hade stått och försökt läsa oss till hur det hela gick till säger han plötsligt att han rekomenderar att vi inte åker ut till ön idag. Anledninge till det var att det förmodligen skulle börja regna och om det börjar regna ställer de in alla båtar. Om vi då är på ön betyder det att vi inte kommer tillbaka och det hade vi ingen lust med. Han tyckte att vi skulle ta första båten ut dagen därpå och det tyckte vi lät som en bra idé.
Efter några förvvirade minuter så vi försökte komma på vad vi kunde göra istället bestämde vi oss för att gå och äta lunch på ett franskt bageri som Jane hade varit på förut. Det var gott och trevligt. Efter lunchen delade vi upp oss. Några gick till en museum om Prince of wales och vi och Mollie fick till ett konstgalleri. Det var jättekul! Mycket fina verk. Konstnärerna till målningarna var där så vi fick en visning av dem. De tyckte att det var helt otroligt att vi utlänningar var så intresserade av deras verk. Efter detta gick vi och mötte de andra som också hade haft det trevligt på museumet. Eftermiddagen ägnades åt shopping. Det var så billigt och det fanns så fina saker så vi, framförallt Linnea, shoppade alldeles för mycket. Men kul var det! Trötta men belåtna gick vi tillbaka till vårt lilla hostle. Där visade vi varandra våra fina köp. Sedan började planerna för kvällen var skulle vi äta? och vad skulle vi göra sedan? Arielle har en vän som bor och jobbar i Mumbai han kunde skriva upp oss på en gästlista på en nattclubb. det tyckte vi verkade kul. Efter en stund bestämde vi oss även för vad vi skulle äta så vi klädde upp och gick ut. Linnea bestället nudlar som hon kastade sig över när de kom in. Detta skulle hon inte ha gjort då det visade sig att det var SUPER starkt. Hon blev alldeles yr och var nära på att svimma. Inte bra inte. Det blev inget festande fr henne eftermiddagen utan gick och tillbaka och lade sig tillsammans med Kylie och Katsuko. De andra hade det dock trevligt! Arielles vän dök dock inte upp förrän två minuter innan de skulle gå. De var tvugna att komma tillbaka till hostlet vid 12 annars fick de sova på gatan och de ville de inte.
Natten var mycket intressant. Linnea vaknade efter ett par timmar av trafiken utanför. Det var ett himla tutande och dundrande. Efter ett tag började det även åska och blixtra det gjorde inte saken bättre. När hon hade försökt att somna om ett tag började hon må fruktansvärt illa (förbaskade nudlar). Nu var det kört det gick verkligen inte att somna om. Det visade sig att ingen hade sovit särskillt bra och alla var väldigt sega. Det var inte bara Linnea som mådde illa och hade konstig mage utan även Kylie och Sara. Härligt. Dessutom regnade det så by by elephant island. Vad skulle vi göra nu? Jo Gandis house! Då vi tog bussen dit och spendera en timme med att läsa på om Gandis liv och titta lite på hans rum m.m. När vi var klara där var klockan 11 och tåget hem gick vid 6 tiden. Det slutade med att vi hängde i en bokaffär och fikade hela dagen. Det var mysigt och vi hade det trevligt. Det var en lyckad reda ändå. Det var kul att komma bort från Pune och se någonting nytt.
Idag måndag var det jobb igen. Det var skoj. Vi sjöng moose sången ett par gånger ch singing in the rain. Det är väldigt populärt. Nu ska vi sova. Natti natti sov i skratti.
Linnea försöker att inte oroa sig men ni vet hur hon är. Försöker tänka "Det är lätt att vara modig bara man inte är rädd"
Till pappan som önskar mer än något att hans dotter ska tycka han är pinsam.
2, På Sangam är kameran inte så intressant men... Försöker du ta en oförberedd bild på någon och lyckas kommer en bitsk kommentar från en och samma person hela tiden som beklagar sig över att jag tar foton på andra människor då de inte är förberedda.
På det hela taget... Svårt.
då tar vi hela veckan då..
Ni ligger vi typ en vecka efter men vi tänker inte beskriva allt in i minsta detalj som har hänt den här veckan för då orkar inte Pasi läsa.
I måndags var vi lediga igen. Vi gjorde inte så mycket. Vi gick runt och välsignade saker lite då och då för det är det som den här högtiden gick ut på. Välsigna allt som gör ens liv lättare och bättre t.ex. bilen, verktyg och datorer.
På tisdagen blev Sara sjuk. Hon hade feber och var allmänt utslagen på morgonen när hon vaknade. Linnea fick då ge sig ut på sitt första äventyr ensam. Det gick mycket bra. Dock var rickshaförare lite knäpp (tror han gick på droger elle något). Barnen var också lite knäppa, vet inte riktigt om det var för att de hade haft lov eller för att Linnea var ensam. Men den indiska lärarinnan skrek lite och då blev allting bra.
I onsdags var Sara fortfarande sjuk så det blidde ingen hindi eller indiskkulturupplevelse för henne denna onsdag. Linnea däremot började morgonen med Hindi. Hon var duktigt idag och pratatde bara engelska och hindi. Vi kan säga vad klockan är nu, Dhai do baje - klockan är två. Direkt efter hindin åkte vi cvp (utom sara) iväg till ett barnhem/skola/pysselverkstad för muslimska föräldralösabarn/vanliga barn. Där fick vi välja bland olika pyssel som t.ex ljustillvekning, tygfärgning med olika mönter, paketinslagning och påstillverkning. Linnea, Kylie och Katsuko ville göra tygfärgning medens Mollie ville göra ljus. det var ett himlapysslande med de där tygerna men kul var det! Detta gjorde vi alltså hela dagen. Man kan ju kanske tro att färga tyg skulle gå ganska fort men icke! När vi äntligen blev klara med tyfärgningen ver det dags för nästa äventyr, järnvägsstaionen! Anledningen till att vi skulle dit var för att vi ska till Mumbai i helgen, woho! Vi tillbringade nästan en timme där i värmen och bland alla människor. Det var formulär som skulle fyllas i tider att bekräfta o.s.v. Vi var helt slut när vi kom tillbaka till sangam.
På torsdagen var Sara fortfarande inte frisk så Linnea begav sig iväg till Door step alldeles ensam igen, duktig som hon är... Lärarinnan måste ha skältl ut barnen rejält på onsdagen för denna dagen var de som tända ljus. Så söta och fina! Vi hann med allt som vi skulle göra och det gick fin fint. På eftermiddagen var det dags för scinencecentre igen. Denna gång fick vi göra burk/mugg telefoner, det var skoj. När hon kom tillbaka till Sangam så hade sara frisknat till rejält så de bestämde sig för att skriva ner sumpkontroller och maila till de andra i sumkommitén. Resten av kvällen ägnades åt film vilket resulterade i att vi gick och lade oss alldeles för sent.
Idag fredag, vaknade vi trötta efter gårdagen. Ingen yoga idag inte. Idag var mobile creché stängt p.g.a. att det är Gandis födelsedag. Detta betydde att Kylie, Mollie och Katsuko fick följa med oss till Door step. Dock var denna dag inte som andra dagar fick vi reda på när vi kom dit. Alla skolor var stängda så barnen skulle vara där hela dagen. Det var kaos! Helt sjukt. Men vi lyckades göra några pappersuppgifter och dansa lite innan lunch. Det var tur att vi var fyra stycken. Vet inte hur vi skulle ha klarat det annars. Efter lunch skulle alla flickor iväg och dansa så de åkte iväg uppklädda och fina. Kvar var vi och grabbarna. Oj oj oj. Det var galet det med. Vi började med att leka fruktsalad som var mycket populärt. Sedan gick vi upp på taket och lekte "katt och mus" tillsammans med gatubarnen. Våra killar tyckte inte att var så kul så de försvann iväg en efter en. Efter ett tag gick Linnea och letade rätt på dem och gav dem ett pappar som de kunde göra, det tyckte de var roligare. När de andra kom ner igen så började dansandet igen. De här killarna ÄLSKAR att dansa det är jättekul. Vi dansade allt från Michael Jackson till vals till Salsa. Kylie som var med oss på eftermiddagen fick lite av en chock tror vi. När klockan blev fyra ville de absolut inte att vi skulle gå utan stanna där och dansa hela natten. Gulligt men lite jobbigt.
I morgon åker vi till Mumbai!!!!
ha det bra
De sista dagarna...
Tisdag: "Maj najm iss Soarna..." Vi tränade på två enkla frågor och svar. Det tog ett tag. För några av barnen var det alldeles för enkelt, de skrev ner det hela på två sekunder och talade högt och tydligt om för oss vad de hette. Andra kunde inte skriva av från tavlan då de inte kunde forma bokstäverna korrekt. Efter det gjorde vi kroppsdelarna. "Vad är det här?" *pekar* Allra roligast var när Linnea föll handlöst till golvet och barnen fick lappar med kroppsdelarna att tejpa fast på rätt plats på henne... På eftermiddagen råkade först Linnea, sen Sara ut för detta. Dumt nog så visade Sara att man kunde kittla Linnea. När det sedan blev Saras tur fick hon använda mycket viljekraft för att inte sparka barnen som kittlade hennes fötter en spark i ansiktet. Hon sparkade i alla fall lite i luften och barnen hade vett nog att sluta.
Tanken var att vi på tisdagskvällen skulle gå till Darshana, som jobbar här, och göra middag med henne, Chapati! Men så dog mannen som levererar tidningar till Sangam så Darshana var tvungen att gå till hans familj och visa sitt deltagande och vi åt middag på Ahngam istället. Ahngam är en resturang i närheten. Efter att ha väntat på våra chapatis i evigheter och sedan ha ätit upp nästan alla så gick vi mot Eszters hem. Det hade slutat regna nu. under middagen hade det typ hällt ner. Nu var det ganska fint och vi gick glada dit. Hon hade nya möbler som vi högljutt beundrade innan vi satte oss på dem. Eszter är en mycket duktig värdinna. Våra glass var välfyllda av vad vi nu önskade oss och det var stora skålar chips och snacks. Vi diskuterade länge hur många rickshaws det fanns i Pune. gissningarna sträckte sig mellan 10.000 och 100.000.
På onsdagen hade vi hindi-lektion. Det var lite förvirrande men nyttigt. Vi övade på "Jag vill..." och "jag gillar.." Linnea kunde inte förstå varför hindi-läraren inte kunde förstå henne när hon översatte en mening till "Hon vill ha kaffe." Hon upprepade tydligt meningen tre gånger innan Sara diskret visakde "du pratar svenska..." Linnea såg något förvånad ut men tog det sen på engelska och det blev mycket bättre. Efter det så satte vi oss i bussen för att åka på utflykt. Vi åkte till två av Sangams samarbetspartners, ett för flickor, så de får praktisk utbildning i matlagning, broderi m.m och ett för lepra-sjuka. Eftersom det inte är så många som blir sjuka i lepra längre så har centrets egna fabriker och jordbruk stängt ner nästan helt. kvar är några gamla människor som kommer bo där tills de dör och en stor och livlig skola. De har många glada barn där och Sangam har hjälpt till med väggmålningar och annat sånt. Vi hade lunch i en park mellan platserna. Det var mysigt och alla hade trevligt. Jill flög så högt upp i luften när bussen skumpade att hon slog i huvudet. Dörren till bussen gick inte att stänga ordentligt så den åkte upp lite då och då.
Torsdag - Jobb! Idag fick vi besök på door step av Gwen och Emma det var kul. Vi målade ansikten med vattenfärg. Har glömt hur kul det är med vattenfärg! Det var populärt bland barnen och bilderna blev jättefina. Gwen skrev på sin "I am Hot" det tyckte barnen som kan lite engelska var roligt. Linneas ansikte såg jätteledsam ut så hon skrev "I am happy" bara för att göra det tydligt att hon faktiskt är glad. Sara skrev "I am cool" för hon använde en massa färger så den såg rätt cool ut. På eftermiddagen begav vi oss iväg till sciensecentre igen. Idag fick vi lära oss allt om hur örat och ljud fungerar på marathi. Mycket intressant. När klockan blev 4 skyndade vi oss tillbaka till Sangam för att hinna i tid till Internationaldinner! Internationaldinner innebär att alla får laga en varsin maträtt från sin eget land. Vi bestämde oss efter mycket om och men att vi skulle göra pannkakor, "det är inte så svårt" tänkte vi. Eftersom vi hade lite bråttom slängde vi ihop smeten och skulle börja grädda. Först fick vi en teflonpanna och en metalstekspade men det gick ju inte så då fick vi en träslev. Det gick INTE bra. Lite av en ktastrof faktiskt. Då fick vi en gutjärnspanna. Det gick inte mycket bättre. När vi hade provat tre gånger och det blev ja..pannkaka av alltihop gav en av "ladies" i köket upp. Hon tog stekpannan, stekspaden och smeten ifrån oss. Vi skämdes. Hon blandade i mer mjöl och tog fram chapatistekpannor och började steka svenska pannkakor. Det var väldigt snällt av henne men vi skämdes som sagt. Svenska pannakakor ska stekas av svenskar sådeså! Vi bestämde oss för att kalla henne farmor, hon kan vara vår extra farmor under tiden vi är här. Efteråt gav Linnea henne an kram som tack för hjälpen. Middagen var väldigt lyckad allting smakade mycket gott. Efter middagen hade vi lägerbål med ljus igen, mysigt.
Fredag - J o b b. Mogongruppen var fruktansvärt stökig och vi var ganska trötta så det var inte jättekul. Vi skrek en del. Men det slutade lyckligt med moosesången x5. Eftermiddagen var bättre. Amya kom det var kul har inte träffat henne på ett tag. Hon var dock inte där så länge för en lärare sa till henne att hon kunde åka till ett annat ställe istället som behövde henne mer. Vi fortsatte måla ansikten. Det var lika populärt med den här gruppen. När klockan blev 4 fick vi skynda oss tillbaka till Sangam igen. Denna kväll var det mat ute, bio - UP och sedan ut och festa. Filmen var oerhört kul Vi vet dock inte vad vi skrattade mest åt Gwens skratt eller filmen. Gwen har nog det bästa och härligaste skrattet. Vi kommer sakna det. Efterfilmen begav vi oss till Highspirit. Det var stört med folk för det var något band som spelade. Men vi hade kul ändå. När det stället stängde (de stänger väldigt tidigt här,12.) åkte vi till Casanova men där behövde vi betala 250 r så det hade vi ingen lust att betala. Det var dessutom inge folk där inne. Vi åkte hem och sov istället.
Lördag - Hände inte jättemycket. Linnea försökte söka till universitet typ hela dagen. Jäkligt jobigt att alla kurser man "lägger till" försvinner om man är inaktiv i typ två min. Men tillslut lyckades hon söka 7 kurser. På eftermiddagen åkte Linnea iväg med några andra till en ny marknad som Donna hade tipsat oss om. Det var en besvikelse. Inge bra alls så vi åkte hem igen. På kvällen var det filmdags. Sara tittade på hela filmen Linnea bara en liten del sen gick hon och lade sig (9 på en lökväll, tragiskt).
Söndag - Idag åkte Manisha. Mycket tråkigt och ledsamt. Det kommer bli så tomt här utan dem. För oss är de en stor del av Sangam. De har "alltid" varit här. I morgon är det Jill och Gwens tur. När vi hade vinkat hejdå åkte vi iväg till MG-road för att hämta vad vi hade lämnat in hos skräddare. Linneas Sari blev jättevacker. Kommer nog en bild som småning om. Det slutade inte bra...båda två beställde toppar uppsydda. Not good. Men det var så fint tyg så vi kunde inte låta bli. Linnea var även mycket duktig och köpte en supertjock indiskguidebok. Det kan ju vara bra att ha en. Nu på eftermiddagen har vi inte gjort särskillt mycket. Städat lite och badat lite. Ikväll blir det Hard Rock igen. Sista kvällen med Gwen och Jill.
Tack och adjö för fisken
