Vi är på Sangam!
Framme!
Hej alla nära och kära! Vet ni? Vi är framme på Sangam! Förlåt oss att vi inte har hunnit skriv de senaste dagarna, det har varit rätt stressigt och när du ska vara borta nästan 4 månader så vill du gärna tillbringa så mycket tid som möjligt med din familj och dina vänner.
Såhär då...
Det hade varit några stressiga dagar nu i helgen med att få packningen klar. Vad kunde vi ha glömt som det skulle visa sig att vi behövde sen? Nåja... Vi skulle förhoppningsvis överleva de första två veckorna.
På själva resdagen så var det uppgång vid 04.15-04.30. Mysigt... Dessutom så var sömnen inte speciellt god. Linnea kunde i princip inte sova någonting och Sara oroligt. Det var med grusiga ögon man gick upp. Frukost? Nej, kan inte äta det och hinner inte. Linnea var för orolig för att kunna äta och Sara för sen och för stressad. Vi kom i alla fall till Arlanda i tid och incheckningen gick bra. Det var väldigt jobbigt med säkerhetskontrollen, packa upp datorn som är längst ner i rygg säcken osv...
Vi kom på planet till London och mesta delen av tiden sov Linnea och Sara läste. Väl på Heathrow var det ett äventyr att komma fram till rätt gate. Vi trodde att eftersom vi landade på samma terminal som flyget mot Mumbai skulle lyfta från kunde det väl inte vara alltför långt och konstigt att komma dit? Vi hade FEL! Vi skulle genom massa korridorer och kontroller och sedan ner till en buss som snurrade runt ett par varv tills vi var helt vilsna. Men när vi sen kom upp för rulltrappan så låg gaten bara där.
Vi hamnade brevid en äldre, indisk man som var mycket lugn under flygningen. Och man fick filtar och små kuddar, vad gulligt va? Vi roade oss med att se på film men vi vågar inte säga vilka filmer vi såg på, de är för töntiga.
Man var rejält mör när man äntligen fick kliva ur planet. Klockan var 21.30 svensk tid och 00.45 indisk tid. Jäklar vad omständigt det var att komma in i landet! Sjutton olika kontroller. En om vår hälsa, det var ett papper man skulle fylla i och få stämplat på att man inte hade svininfluensan. En om ens pass och visa, en tredje skulle man lämna en papperslapp med en stämpel som man fick av den andra... Linnea höll inte på att komma igenom den andra på grund av fel pennfärg. Mycket viktigt att man anväder blå eller svart färg. Linnea hade tagit Saras röda penna. Saras lila penna blev dock godkänd.
Vi var lite nervösa över att inte hitta de som skulle hämta oss men det gick bra. Det visade sig att vi inte behövde bekymra oss om det, det fanns mer nervkittlande saker att oroa sig för. Att Sara hade scoutskjorta gjorde att en anställd på flygplatsen direkt kunde visa oss till Sangams personal. Två unga, mörka män tog hand om våra saker och körde fram bilen. För liten bil. Saras ryggsäck fick plats i bakluckan ihop med handbagaget. Linneas ryggsäck fick åka i framsätet ihop med en av männen. Han satt i lotusställning i bilen i tre timmar! VI tänkte att vi skulle försöka sova lite i bilen men den planen gick om intet. Vad vi verkligen behövde oroa oss för var att dö. Okej... Vi visste att de körde som dårar man det där.... De växlade mellan 20 km/h och 130 km/h på en halv minut, de verkligen kryssade mellan lastbilarna. Vissa luckor trodde vi inte ens en bil fick plats emellan. Det hade en intressant teknik i korsningarna. Istället för att sakta ner och titta sig för så tutade de två gånger och körde ut i samma fart. Blinkers? Vad är det? Tuta och kör, det stämmer till 100% här. Det var verkligen en dödsskräck...
Donna tog emot oss när vi kom, svettiga, trötta och mörbultade. Hon var jättesnäll, en man bar upp våra väskor medan vi fyllde i ytterligare ett papper om våra pass, när vi kom dit och när vi skulle åka...
Vi föll som stenar när dörrarna slöts bakom oss. Vi delar inte rum men det är okej. Lika bra om vi inte ska döda varandra. Det vill säga, Linnea slår Sara. Inte så hårt då... Bara lite.
Vi vaknade halv tolv indisk tid och det gjorde att vi åt både frukost och lunch inom 2 timmar. Däremellan hann vi dock packa upp våra saker så nu är två dubbelrum halvfyllda med saker i en prydlig ordning... Hur länge tror ni det varar? Linnea ska bo med Kylie och Sara med Mollie.
Härnäst ska vi ut och fika med några ur personalen, Donna, Sean(?), Katey, Gwen, Bianca och en tjej med rött hår. Just nu regnar det, luften står still och det är fruktansvärt varmt, ca 28 grader kanske...
See ya later, nu ska vi gå runt och kolla in Sangams söta trädgårdar och vita hus lite.
//Linnea & Sara
PS. Inlägget skrevs igår men pga. internetproblem har vi inte kunnat lägga upp det. DS.
Linneas första inlägg =)
Tänkte att det är dags att skriva mitt första inlägg i den här bloggen, nu när det är en vecka kvar ungefär. Just nu sitter jag på Annas altan och jag skulle tro att det är ungefär lika varmt här som det är i Indien. Och vi ni? Jag håller på att bli tokig på värmen! :P
Min sista lediga vecka innan resan är snart till enda och jag känner att jag nästan, nästan har saker under kontroll. Det är bara det här med packningen kvar nu och det kommer bli jobbigt!!
Jag är toknervös inför det här och vet inte riktigt vad jag ska göra av mig själv. Sara däremot är inte alls lika nervös, orättvist. Men men ska jobber och försöka ta det lite lugnt den här veckan så ska det nog lösa sig.
Puss och kram
Resumé - 12 dagar kvar!!!
Söndag: Jag åkte in till Naturkompaniet och shoppade. Det blev DYRT! Det är bra , men dyrt. En skjorta i snabbtorkande, skönt material och shorts i liknande. En superb ryggsäck! Jag har en tendens att bli kär i ryggsäckar. Den här heter Fjällräven Air campus 20L. De har typ spänt nät vid ryggen så det är en luftkanal mellan ryggen och ryggsäcken. Tank vad skön den blir när man klättrar uppför en bergssida i hettan! ^^ Jag dricker första dosen Dukarol också. Det smakar... VIDRIGT! Men jag slipper förhoppningsvis kolera.
Måndag: Linnea och jag möter upp för att vaccinera oss och ansöka om visum. VI går och vaccinerar oss först. Jag var jätteduktig, förbannade inte ens sjuksköterskan! xD Istället memorerade jag Lesothos flagga eftersom Libyens var så enkel. Det hängde en plansch med flaggor åt det håll jag tittade.
Sen skulle vi upp på TT services och ansöka om visum. Jag frågar Linnea om hon har bilderna med sig och hon slår såg för panna. Har glömt. Så vi åker till centralen för att ta nya bilder i en fotoautomat och när vi fått dem, åkt tillbaka och står inne på TT services så hittar hon våra gamla bilder i mappen med sin visumsansökan. De två gångerna innan vi varit där har det varit tomt på folk men nu är det några. Vi tar en nummerlapp. "Åh! 005. Men det är 001 nu så det går fort."
...
40 minuter senare: "Hur mycket är klockan?"
Vi får i alla fall iväg våra ansökningar så småningom. Tjejen som tog hand om oss var väldigt förmanade. "Drick inte något ni får från någon annan! Tro inte på allt de säjer! Var försiktigt! Följ inte med någon hem!" Vi bara nickar och försöker förklara att vi inte är intresserad av att bli uppraggade av indier på någon krog där. Vi har ju våra älsklingar här hemma. Det verkar inte gå fram.
Sen går vi till Teliabutiken precis brevid och låser upp våra telefoner så att vi kan ha indiska kontantkort när vi kommer ner. Billigare än att ringa med Telia. ;)
Jag har sen bråttom och åker hem medan Linnea skaffar sig Teva-sandaler. Ett himmelrike för fötterna. ^^
Måndasgkvällen shoppar jag på apoteket. lite alkogel (3 st) och våtservetter och solstift. plus Tamiflu, smittskyddsinstitutet har sagt att det kan vara bra för oss att ha det.
Linnea shoppade också loss på apotektet då.
Tisdag så handlade jag mer bassaker på apoteket, vätskeersättning, vitaminer, plåster, Dimor, alvedon och annat nyttigt. Har lagt cirkus 5000 på min hälsa under Indien nu.
Tog med Kicki till Kista och handlade lite underkläder och strumpor som passar lite varmare klimat. Det låter fånigt men jag vet bättre än de flesta hur ont man kan få i fötterna av skavsår och även på andra delar. Så funktionsstrumpor som leder bort fukt, underbart!
Jag mejlade också Sangam lite frågor om lakan, placering och så vidare. Dessutom har jag ansökt om ett bankkort som är typ gratis att handla med utomlands. jättebra!
Idag så skickade jag in hälsodeklarationen. Försenad... suck. typiskt mej. men den kom iväg. Sen har jag skickat in en bekråäftelse på mitt nya kort och skrivit ut en sak som man skickar till svenska ambassaden om att man finns i landet om något händer.
God natt!
Nu ska jag märka lite fler funktionsstrumpor innan jag sover...
Mindre än 1 månad kvar!
Den 17/8 klockan 7.20 (Var det va, Nea?) lyfter vårt plan från Arlanda. Då är vi på väg..
Det var länge sedan det uppdaterades. Vad har hänt?
Jo! Lokatidningen har skrivit en artikel om mig (Sara) och vad jag har tänkt hitta på i Indien. Responsen har varit enorm! Jag har inte förstått att den där lilla tidningen har varit något att bry sig om tidigare. Men nu vet jag. Jag jobbar på caféet som ligger under biblioteket. Vi är postombud också. Och efter ett år där har jag blivit ett bekant ansikte för många. Så när artikeln kom har folk kommit in för att enbart prata om min resa med mig. De är så snälla och så intresserad. Chefen satte också fram en burk och kollegan satte upp artikeln så folk har skänkt småslantar som blir över till den här resan. De vill hjälpa mig hjälpa. Jag är så tacksam.
Något annat? Jo, vi har vaccinerat oss igen. Nu är det bara en omgång med sprutor kvar. Två ska vi ta då tror jag. Tidigare har jag haft en sån fruktansvärd sprutfobi men efter terapi klarar jag nu av det. Istället ligger jag och förbannar sjuksköterskan och förklarar mycket rationellt att hon är mycket elak som sticker mig. Sen börjar jag skratta över hur fånig jag är. Det är alltid bättre att skratta än att gråta.
Det har kommit upp ett orosmoln på Indiens himmel. Det heter svininfluensan. Alla ni som stannar kommer bli vaccinerade. Och det kommer nog inte heller vara så stor risk för era liv om ni smittas. Men för oss... Vi kommer inte vara i Sverige när vaccinet finns tillgängligt. Och vi kommer defenitivt utsättas för smittan. Var annars kommer det frodas om inte i Indiens slum om det blir en pandemi? Vi kommer behöva Tamiflu med oss och smittskyddsinstitutet sa typ att det kommer kunna ordnas på något sätt med ambassaderna eller något. Jag håller tummarna..
Min söta lilla dator som jag har skaffat mig för att kunna ha med under tiden i Indien har blivit sjuk. Den ska vara bärbar men den senaste veckan har batteriet slutat funka och man måste alltså ha sladden ikopplad. irriterande. Nu ska den in på lagning.
För några dagar sen var det exakt ett år sedan jag och Linnea gick genom ett nattligt Barkarby och funderade över våra liv. Det är ett år sedan vi kom på att vi ville åka till Indien. Snart är vi där.
Flygbiljetter.
Sigtuna kommun kan gå och slänga sig i väggen. De svarar inte på mejl, svarar inte på telefon och när de änligen gör det så nobbar de mig direkt, ändrar sig om bidrag när de får höra att jag är scoutledare för att vid ett senare tillfälle bara förklara att "Nej, Du kan inte få bidrag." Jaha! Bestäm er. Sjukt dåligt! Det finns liksom inte minsta intresse av vad jag vill åstakomma. Det är inte så att de är minst intresserad av vad jag kan bidra med. Inget... Och Kamratposten dissade oss. De hade visst haft ett repotage om Indien nyligen och var inte intresserade... Spelar ingen roll vad jag gör. Nästan ingen hör av sig och resten nekar oss. De enda som jag upplever att verkligen ställer upp är Lions, Birka scoutdistrikt och våra scoutkårer. Alla andra...
För 5 veckor sen intervjuades jag av lokaltidningen... Sedan fick jag inget svar... Och ingen artikel. Jag vill ju berätta något! Nej, usch.. fy, jag låter negativ, bäst jag går och lägger mig istället. Vi klarar ju oss, vi kommer dit. Snart är vi på Sangam!
Auw...
För övrigt har vi hamnat i Sumpenkomittén. Vi ska arrangera nästa vårs tävling inom scoutkåren. Och det ska ske delvis från Indien. Intessant, hur hamnade vi här? :P
Lite bidrag! ^^
Ikväll ska vi ut på hajk med resten av vårt scoutlag, Reflektera Mera, Lotten, emelie, Sebbe, Gena, Anna och kanske också någon... hasse? Vet inte helt. Förhoppningsvis kommer också min kära syster ställa upp och ordna en fin design till vår blogg i helgen.
På återseeende!
//Sara
