Mindre än 1 månad kvar!
Fattar du? Jag fattar det inte. Det går liksom inte ihop. Det kan inte vara möjligt...
Den 17/8 klockan 7.20 (Var det va, Nea?) lyfter vårt plan från Arlanda. Då är vi på väg..
Det var länge sedan det uppdaterades. Vad har hänt?
Jo! Lokatidningen har skrivit en artikel om mig (Sara) och vad jag har tänkt hitta på i Indien. Responsen har varit enorm! Jag har inte förstått att den där lilla tidningen har varit något att bry sig om tidigare. Men nu vet jag. Jag jobbar på caféet som ligger under biblioteket. Vi är postombud också. Och efter ett år där har jag blivit ett bekant ansikte för många. Så när artikeln kom har folk kommit in för att enbart prata om min resa med mig. De är så snälla och så intresserad. Chefen satte också fram en burk och kollegan satte upp artikeln så folk har skänkt småslantar som blir över till den här resan. De vill hjälpa mig hjälpa. Jag är så tacksam.
Något annat? Jo, vi har vaccinerat oss igen. Nu är det bara en omgång med sprutor kvar. Två ska vi ta då tror jag. Tidigare har jag haft en sån fruktansvärd sprutfobi men efter terapi klarar jag nu av det. Istället ligger jag och förbannar sjuksköterskan och förklarar mycket rationellt att hon är mycket elak som sticker mig. Sen börjar jag skratta över hur fånig jag är. Det är alltid bättre att skratta än att gråta.
Det har kommit upp ett orosmoln på Indiens himmel. Det heter svininfluensan. Alla ni som stannar kommer bli vaccinerade. Och det kommer nog inte heller vara så stor risk för era liv om ni smittas. Men för oss... Vi kommer inte vara i Sverige när vaccinet finns tillgängligt. Och vi kommer defenitivt utsättas för smittan. Var annars kommer det frodas om inte i Indiens slum om det blir en pandemi? Vi kommer behöva Tamiflu med oss och smittskyddsinstitutet sa typ att det kommer kunna ordnas på något sätt med ambassaderna eller något. Jag håller tummarna..
Min söta lilla dator som jag har skaffat mig för att kunna ha med under tiden i Indien har blivit sjuk. Den ska vara bärbar men den senaste veckan har batteriet slutat funka och man måste alltså ha sladden ikopplad. irriterande. Nu ska den in på lagning.
För några dagar sen var det exakt ett år sedan jag och Linnea gick genom ett nattligt Barkarby och funderade över våra liv. Det är ett år sedan vi kom på att vi ville åka till Indien. Snart är vi där.
Den 17/8 klockan 7.20 (Var det va, Nea?) lyfter vårt plan från Arlanda. Då är vi på väg..
Det var länge sedan det uppdaterades. Vad har hänt?
Jo! Lokatidningen har skrivit en artikel om mig (Sara) och vad jag har tänkt hitta på i Indien. Responsen har varit enorm! Jag har inte förstått att den där lilla tidningen har varit något att bry sig om tidigare. Men nu vet jag. Jag jobbar på caféet som ligger under biblioteket. Vi är postombud också. Och efter ett år där har jag blivit ett bekant ansikte för många. Så när artikeln kom har folk kommit in för att enbart prata om min resa med mig. De är så snälla och så intresserad. Chefen satte också fram en burk och kollegan satte upp artikeln så folk har skänkt småslantar som blir över till den här resan. De vill hjälpa mig hjälpa. Jag är så tacksam.
Något annat? Jo, vi har vaccinerat oss igen. Nu är det bara en omgång med sprutor kvar. Två ska vi ta då tror jag. Tidigare har jag haft en sån fruktansvärd sprutfobi men efter terapi klarar jag nu av det. Istället ligger jag och förbannar sjuksköterskan och förklarar mycket rationellt att hon är mycket elak som sticker mig. Sen börjar jag skratta över hur fånig jag är. Det är alltid bättre att skratta än att gråta.
Det har kommit upp ett orosmoln på Indiens himmel. Det heter svininfluensan. Alla ni som stannar kommer bli vaccinerade. Och det kommer nog inte heller vara så stor risk för era liv om ni smittas. Men för oss... Vi kommer inte vara i Sverige när vaccinet finns tillgängligt. Och vi kommer defenitivt utsättas för smittan. Var annars kommer det frodas om inte i Indiens slum om det blir en pandemi? Vi kommer behöva Tamiflu med oss och smittskyddsinstitutet sa typ att det kommer kunna ordnas på något sätt med ambassaderna eller något. Jag håller tummarna..
Min söta lilla dator som jag har skaffat mig för att kunna ha med under tiden i Indien har blivit sjuk. Den ska vara bärbar men den senaste veckan har batteriet slutat funka och man måste alltså ha sladden ikopplad. irriterande. Nu ska den in på lagning.
För några dagar sen var det exakt ett år sedan jag och Linnea gick genom ett nattligt Barkarby och funderade över våra liv. Det är ett år sedan vi kom på att vi ville åka till Indien. Snart är vi där.
