Sista dagen är kommen.
Vi vet inte hur det gick till men idag är det sista dagen på Sangam.
Sista veckan här har varit hektiskt så mycket som behövdes fixas och hela tiden kom det nya saker, suck.
Vi hade bestämt oss för att ordna ett party för barnen innan vi åkte så i tisdags var det paaaaarrty. Vi hade köpt en massa godis, kakor, påsar m.m. och gjort iordning 60 st godispåsar. Vi hade först tänkt oss att det skulle vara en överraskning för barnen men det höll inte särskillt länge. Barnen har fortfarande exemensprov så det är knappt några barn alls där på morgonen bara ett fåtal, som pluggar. Detta betydde att tisdag eftermiddag kom ALLA inklusive alla småbarn som brukar vara i rummet bredvid. vi var allt som allt 48 st i vårt pyttelilla rum. Till råga på allt fanns det ingen elektricitet vilket betydde ingen fläkt. Men men, barnen hade kul och vi hade kul och det var huvudsaken. Vi lekte ballongleken, vilket går ut på att smälla ballonger. Dock varandras ballonger, inte sin egen men vad gjorde det när det var roligt? Linnea var livrädd. Vi körde även musikstopp med bollywoodmusik från Linneas dator. Inte jättebra ljud men alla barnen dansade ändå som galningar. Vi avslutade partyr med fiskdamm som var mycket populärt. Det var dock inte bara godis i påsarna utan pennor och tandborstar också.
Åter på Sangam var vi både trötta och hade en rejäl huvudvärk men inte var det en lugn kväll hemma inte nej nej det var avslutningsmiddag på hard rock som gällde. Vi åt sjukt mycket! En varsin hamburgerpotion och en fudge, browne sundae. Som ni kanske vet så är portionerna när inte små direkt. Jo ha glömt att nämna det, hela dagen var det storm med ösregn. Mycket märkligt för att vara vintersäsong, växthuseffekten. Så efter den gigantiska middagen tog vi oss ut i regnet. Vi hade alla jeans på oss (smart drag!) som snabbt blev blöta. Alla utom vi och Mollie stod och argumenterade med rickshawförarna utanför hardrock om ett bra pris. När priset gick över 100 Ru så gick vi till huvudgatan. De har inte bara ett västerländskt pris utan ett regnpris också, stupid rickshaw drivers. När vi tre var rejält dränkta hittade vi en som tog oss för 100 Ru. Men p.g.a. vattenmängderna på gatan så dog den halvägshem. Men inga sura miner vi roade oss med att ta kort. Och han lyckades väcka Rickshaw igen...
Onsdagen var utvärderingsdag. Först hade vi ett två timmar långt möte med Mina och Ezter i hallen då vi i princip gick igenom utvärderingen. det var storm denna dag med som höll på att slita sönder dörrarna till hallen, lite läskigt. utvärderingsdagen fortsatte efter lunch med möte med Donna men det varade inte så länge. Hon undrade vad vi tyckte om programmet typ. Resten av dagen ägnades åt att göra filmem om Door step. Det tog sin lilla tid. Rättare sagt 5-6 timmar för tre minuter. Sara tvättade sina saker denna dagen för att vara på den säkra sidan. Lika bra. en tvättmaskin tog 6 timmar att bli klar pga. elavbrott och andra omständigheter.
På grund av stormen så hade Door step stängt på torsdagen. Väldigt tråkigt eftersom detta betydde att vi inte fick någon chans att säga hejdå till eftermiddagsbarnen. Torsdagen ägnades istället åt Linneas tvätt, strykning, film, ATM och loggbok. Tvättningen som Linnea trodde skulle bli den lättaste biten blev en mardröm p.g.a. att någon hade glömt att ta ut ett 5 rupeemynt som fastnade i tvättmaskinen. Vill bara förtydliga att det inte var hon. Maskinen tömde inte vattnet så all hennes tvätt, bomullstjocktröjan inkluderat, var dyngsurt. Men allt annat denna dag gick som det skulle och hennes tvätt blev torr tillslut.
Också kom fredag. Idag är en vädligt ledsam dag. Vi jobbade bara halvdag idag. Vi bestämde oss för att chocka lärarna och barnen med att klä oss i västerländska kläder! Men mest för att vi aldrig mer vill se, röra eller ha någonting att göra med den lila uniformen. Lärarna hade ordnat ett lite men trevligt kalas för oss. Det började med att vi visade filmen som vi hade gjort för alla och de tyckte om den, puh. Sedan började barnen göra konfetti och vi förstod inte riktigt varför men det blev vi snart varse om. De tog oss först ut ur rummet och när vi fick komma in igen kastade de all konfetti på oss. Vi tror nu att det de tycker om mest med volontärer är när de åker så de får kasta saker på oss. men det var roligt. Sedan fick vi en varsin present, en blinkande Ganesh!!! Den är hur cool som helst. Lärarna frågade oss vad vår favortimat var och vi hade ingen aning så de ringde Minakshi och hon visste ju självklart inte heller. Så de åkte iväg och köpte lite gott och blandat åt oss som vi mumsade på. Sedan var det dags att ge gatubarnen gåvor som tanterna hade gett oss. Det fick vi inte för de måste till kontoret först så vi gav de godis och pennor istället och lika glad var de för det. Efter det kom det som vi verkligen inte ville tänka på avskedet. Det var inte roligt vi kämpade mot tårarna men när Poonam började fälla tårar kunde inte Linnea hålla emot längre så hon började gråta. Och sen var det klippt för Sara också. Vi kramade om alla lärarna och lovade att vi skulle skicka mail och komma tillbaka någongång i framtiden. Alla följde med oss ut till rickshawn och då började vi om att gråta lite häftigare. Vi satt och snyftade hela vägen tillbaka till Sangam och den stackars föraren försöke prata med oss men vi kunde knapp prata mellan alla snyftningar. Inte roligt.
Efter lunchen var det dags för avslutningsceremonin. Först fick vi diplom/intyg och en oljelampa från sri lanka med en namnbricka. Mina höll ett jättefint tal och började gråta. Sara följde hennes exempel. Linnea fick tårar i ögonen med men kunde denna gång hålla emot. Sedan läste alla P-voluntärer upp en dikt om var och en med ord för varje bokstav i våra namn. De hade gjort en "sarcasm hat" som de använde lite då och då när de läste, det var väldigt roligt. Linena fick höra att hon alltid var sist vid matbordet och att hon alltid såg förvånad ut när någon sa hennes namn eller ställde en fråga. Sara fick höra att hon hade artistiska talanger och så nämndes kuben. Sist men inte minst fick vi se en slideshow med bilder på oss det var mycket gulligt :)
Resten av dagen har vi packat våra ryggsäckar, beundrat våra blinkande ganesh och sagt adjö til Katsuko. Nu börjar alla en efter en försvinna. Det är så tråkigt.
Slut på ett äventyr början på ett nytt.
sista veckan snyft...
I onsdags var det CVP:s fun day! Detta innebar att vi fick ta med oss tio barn från varje site till Sangam. Vi hade gjort en superbra planering som fortsatte att vara superbra under hela dagen. Det pågår ett event nu med tro det eller ej roliga tanter! Anledningen till att de är så roliga är nog att de är från USA. Kan vara så. Vi tog med oss 6 flickor och 4 pojkar, man skulle försöka ha det jämt. Vår lärare bestämde vilka som skulle följa med. Hon försökte få med elva men grejen var att vi hade fått tio var och det fanns snacks och presenter till 30 barn, inte mer.
Vi fick med oss Poonam, som ni sett bilder av och det var bra, hon är ganska självsäker och vågar prata och förstår engelska bra. Dessutom Shakila, Shenand, Shenand, Kirti, Vitthal, Omkar och så de andra som vi precis glömt namnet på. Vi hade planerat i två halvlekar liksom. Först badade pojkarna i poolen medan flickorna lekte lekar i trädgården, pysslade och lekte i lekparken. Sedan var det snacks och paus innan de bytte. Vi hade delat på oss så att Katsuko hade hand om pysslet hela tiden och att Sara och Mollie lekte först medan Kylie och Linnea badade och sedan bytte vi. Hela dagen var fantasktisk! Alla barn var superglada och skrattade så de tjöt hela tiden. Deltagarna som hjälpte oss hade minst lika roligt och i mitten fanns vi, nöjda och glada för våra barn var det. De här barnen kommer prata om Sangam i ett halvår minst!
Torsdag... Vi gjorde maracas på förmiddagen. För de som hade mer tid än att bara göra maracas kunde man utveckla sin maracas till ett djur dessutom. Vi hade mycket roligt. Kanske inte riktigt lika roligt när det ramlade ut ris på golvet men det städades upp i slutet. På eftermiddagen åkte vi till Quest igen. man tar Door step school-bussen en bit och alla barnen pratar och rycker i dina armar. Sedan springer de upp för trapporna till en lägenhet och sätter sig på plastpallar runt ett bord och lyssnar medan en snäll kvinna pratar och berättar. De gör lite expriment också men inte så mycket. Oftast tar kvinnan fram något och gör exprientet, visar och förklarar och sedan får barnen prova en gång. Nå... bättre än inget.
De pratade om huden i torsdags. Så intressant. På Marathi. Vi satt bara och stirrade när de nöp sig lite i skinnet och sedan petade på vårat vita skinn. Mhm... Vi höll på att somna. Båda hade sovit lite dåligt. Sara har så knäppa drömmar som gör henne trött och det var varmt och kvavt. I en kort paus ursäktade vi oss och tog beslutet att göra något konstruktivt. Vi åkte till Pune central och tänkte att på ett så stort shoppingcenter måste de ha leksaker och färg. Vi ville ha flytande barnfärg. Inget. INGET! Vi var då tvungen att åka till Landmarks på Mg road och där leta färg. Vi hittade tillslut några små burkar. Inte speciellt barnvänliga men de funkade och hade fina färger. 15 rupier, 4,5 kr styck.
Vi tog också och provade McDonalds. Det var intressant. Precis som våra funderingar har gått så serverade de inte några hamburgare och det fanns ingen extra bacon att välja till. Istället hade de en hel del kyckling och olika veggieburgers. Vi provade två kycklingburgare. Linneas smakade som i Sverige, Saras var riktigt kryddig på ett gott sätt och aldrig skulle McDonalds i Sverige ha något sånt. De var också små, en amerikan skulle behövt fyra hamburgare minst för att nå upp till deras standard.
Sen gick vi in på dorabjee's vilket är mataffären på Mg road, det närmaste man kommer en riktig mataffär. Där köpte vi en enorm mängd godis och plastpåsar. Av det har vi gjort godispåsar till en fiskedamm på tisdag.
På fredagen hade vi planerat våra pastahalsband. På morgen var det ing barn p.g a examensarbete i skolorna men på eftermiddagen kom det desto fler. Det blev lyckat. Lite kaos och sådär men det hade vi räknat med. Vi hade glitter som Sara hade hand om, detta sluttade med att hela hennes hand var täckt av grönt glitter. De blev mycket fina resultat och alla var nöjda.
På kvällen var det "last friday night out" så vi, Mollie och Jane åkte till High Spirit en sista gång. Vi tryckte in oss alla fya i en rickshaw (fy fy) och betalade 20 rupees var och detta var allt vi betalade på hela kvällen. Vi träffade några irländare som betalade all dricka och mat plus hade bil med chafför som körde oss till det andra stället för kvällen, the ship, samt körde oss hem. Vi vet att man inte ska hoppa in i bilar med främmande men, men de hade ju chafför! Måste tillägga att vi inte ens visste deras namn när vi satte oss i bilen dock visste vi var de jobbade. Det blev en mycket lyckad kväll. Runt två tiden kom vi hem och kröp i säng, mycket sent för att vara Pune.
Men på lördagmorgonen var det bara att hoppa upp ur sängen för att gå ner till frukosten. Det blev en seg lördag som ägnades åt utvärdering, prov-packning och sömn. Vi har fått tre utvärderingar på sammanlagt 10 sidor att skriva, jippi. Linna prov-packade sin ryggsäck och allt fick plats men hon fick en CHOCK när vågen visade 40. Det visades sig dock att det var pounds och inte kilo den mätte så det var lugnt. Men hon var nära till gråten där ett tag. På eftermiddagen åkte vi till Koreagon park och Sara lämnade in sin ring för justering hos den vänlige juveleraren (som inte försökte sälja oss så mycket saker idag) och sedan åt de kanelbulle på German bakery. Inte helt som mormors men man kan inte vara för petig här...
Söndagen var inte mer händelserik, fortsatt skrivande. Linnea och några andra åkte även iväg till Ashrams garden. Meditationscentret har en ganska stor trädgård man kan besöka. Den innehöll en massa träd och kärlekspar här och var. Vi såg faktiskt hela två par som rörde varandra OCH kysstes!!! Helt otroligt för att vara detta land. På kvällen var det Maha-dinner för sista gången. Linnea var otroligt snygg i sin svarta punjabi. Maten smakade extra gott och damerna från köket verkade extra snälla eftersom det var sista gången. Sara hade trevligt sällskap i form av Smokey från USA. Efter detta såg vi en romantisk Bollywood-film som inte var alltför smörig och töntig, Veer-Zaara
Det var nog allt för denna gång.
Pussinuss
Varför vill vi alltid ta självmord när vi varit på postkontoret?
På lördagen åkte vi allihop till MG road för att shoppa lite. Sara köpte lite presenter, en klänning och ett par skor, Linnea ingenting. Vi var hemma till lunch igen och därefter gjorde vi inte speciellt mycket.
På söndagen var det "Linnea & Kylies day of Fun!" De hade bestämt att göra dagen riktigt rolig. Så först åkte vi till MG road igen med en del av deltagarna som är här. Vi skulle ta bussen men det kom ingen som passade oss så vi tog rickshaw istället. Vi satte oss på Barista och drack kaffe och såg på när damerna försvann åt olika håll ner längs gatan. Det var ganska skönt att vi var CVPs då och inte Sangamvolontärer. Vi hade instruerat dem lite om hur man kommer tillbaka till Sangam men det var i alla fall inte vårt ansvar. Efter att fikat tagit slut och fler affärer öppnat gick vi till där Sara köpt sina nya converse dagen förrut. Först tillbaka på Sangam hade hon sett att ena skons gummi var gult istället för vitt i en total missfärgning. Nu gick hon tillbaka och klagade och de bytte snällt ut skorna. Dessutom "råkade" Linnea också köpa ett par converse då. De är billiga. 1199 rupies vilket motsvarar 170 kronor. Äkta.
Sedan gick vi mot en liten presentshop där Kylie hittat söta saker tidigare men den var stängd. Jaha... Ägaren hade sagt att den skulle vara öppen idag vid den här tiden men men... det var han som förlorade på det. Vi gick istället till mataffären och köpte pasta. Inte för att laga vår egen mat här utan för att göra pastahalsband på fredag. Vi gillade att göra det när vi gick på fritis och dagis och det kommer nog våra barn också att gilla. Det är ett ganska enkelt och smärtfritt pyssel. Inte mycket lim eller skräp. Tror vi. Sedan gick vi för att samla ihop så många av de brittiska och amerikanska tanterna/damerna som möjligt och stoppa dem i rickshaws för att komma hem.
Eftermiddagen tillbringades på följande sätt:
Linnea och Kylie var till Pataleswar(stavning?) vilket är ett tempel inhugget i en grotta som är typ 2000 år gammalt. Efter det var de till Shaniwarwada (stavningen är perfekt!) Sara hade redan varit till båda ställena och hade istället en slödag med Mollie. Vi har börjat inse att vi inte har så många dagar kvar med våra rumskamrater... Konstigt. Vi kan knppt komma ihåg när de här människorna var främlingar. Vi kommer sakna dem.
På måndagen var vi på door step. På förmiddagen så var det lugnt först. Barnen pluggade inför sina prov. Efter typ trekvart så blev det i alla fall vår tur. Vi gjorde några av sångerna. Eller... alla. Vi har tre som vi kör om och om igen. De är grymt populära. Det är "singing in the rain", "The moose" och "Head, shoulders, knees and toes". Om och om igen. När vi var klara med det så satte vi igång med tidningsklippning. Skräpigt men kul och billigt. grejen var att de skulle klippa ut ett stort "A", litet "a" och ett stort "B"... osv. You get it? Och sedan klistra upp det på ett papper. Vi tog färgade papper för det skulle bli finare. Det var lite besvärligt att vi inte hade nog med saxar och lim till alla men det gick. Efter ett tag. De slogs lite smått emellanåt men vi tror de lärde sig lite mer samarbete. På eftermiddagen var det ännu fler barn. lärarna har sagt till oss att vi ska börja eftermiddagen 14.15-14.30 så det lyssnar vi på. Men 13.45 kommer det in barn numera och rycker i boken du läser i och håller din arm och kräver din uppmärksamhet. Det är ibland smått frustrerande att inte få vara ifred när du tror att du ska få vara det.
Nå.. Eftermiddagen gick i alla fall bra. Sångerna igen och sedan pysslet med tidningarna. De här barnen var lugnare och mer fokuserade. Dessutom tröttnade de inte. vi hade också fler vilket betydde fler barn per sax. ungefär 2½ per sax. En flicka (som vi vet är väldigt... aggresiv?) hade svåra problem att dela med sig och Sara fick sitta och vakta henne lite så att de andra fick låna saxen men annars gick allt bättre. De som Linnea satt med samarbetade något enormt för att vara våra barn. En pojke klippte ut bokstäver och den andra limmade fast dem. Mycket effektivt eftersom ingen av dem behövde slösa tid på att rycka efter en sax och skrika på andra. Klockan fyra hade vi städat upp och gick mot jeansbutiken. Vi hämtade ut våra levi's och åkte hem. Väl där började packandet. usch... Vi är scouter och packar bra men usch... Så mycket saker! Linnea fyllde en kartong och Sara en kartong och en påse. Tillslut gick det i alla fall ihop och vi kunde gå och lägga oss.
På tisdagen var det först ett möte efter frukost. frukost... Innan vi pratar möte måste vi ta up frukost. Frukost på Sangam är bra. väl godkänt. Men de deltagare som är här nu är korkade. De är grymt noga med bordsreglerna. maten skickas runt klockvis. Mhm... Så om det du vill ha är två personer bort så måste det skickas klockvis runt i 6 personers händer istället för att ta genvägen över två personer. "they're more like guidelines anyway..." De här tanterna har inte sett pirates. De kan inte heller skicka just den syltburken du vill ha utan de måste skicka hela brickan med 6 burkar på vilket är väldigt opraktiskt. opraktiska människor. Men de är ganska kul, ganska snälla. tre poäng på en 5-gradig skala.
Möte. Vi pratade med Minakshi och Jane(Sangamvolontär) om morgondagen. Imorgon, onsdag är det "Sangam Fun day!" vilket betyder att vi kommer ha 10 barn från varje site, totalt 30 barn här, som ska leka och bada och pyssla med oss. För en del barn är att komma till Sangam som att åka till Disneyland. Det är ett himmelrike de får kika in i. Vi berättade om upplägget och hur vi kommer behöva hjälp från deltagarna här. Det gick bra.
Sen åkte vi till postkontoret. Vi två och Katsuko. Vi hade försökt ta ut pengar på morgonen men det gick inte, bankomaten var stängd, så vi skulle ta ut pengar i närheten av postkontoret. Men först tog det en evighet att hitta en bankomat. Sedan funkade den inte. Vi hade ganska mycket saker så en stannade vid postkontoret och den andra gick till bankomaten. Så där gick en timme. Inga pengar. Vi fick ta en rickshaw någon kilometer bort, vid MG road för att ta ut pengar innan vi tog en rickshaw tillbaka till postkontoret. Sedan skulle innehållet kontrolleras. Det var en förbluffande mängd saker Sara hade lyckats klämma ner i sin låda och det gjorde ont i själen att behöva ta upp sakerna som var noggrant nerpressat för att visa det. Lyckligtvis var damen som kolla inte så noga så det var inte allt som åkte upp. Sedan tejpade vi. Och tejpade lite mer. Och lite mer. En osannolik mängd tejp användes, Sara vet hur paket kan bli hanterade, och sedan försökte vi skicka iväg det utan att det skulle bli insytt. Det gick inte. Så vi gick ut till paret som satt vid grinden. Den här mannen och kvinnan lever på att sy in paket i vitt tyg. Du blir också behandlad som VIP inne på postkontoret och behöver inte stå i kö, han tar in dig bakvägen och du får hjälp nästan direkt. De sydde in våra paket och tog oss in bakvägen. Sedan satt vi och väntade i en kvart tills våra paket blev gjorde. Linneas var 5,6 kg och Saras två totalt 10 kg. Det kostade 800 kronor att skicka totalt. Inte så illa för tre stora paket som rekommenderad flygpost.
FINALLY!
Klockan var vid det här laget kvart i två och vi var sjukt trötta. Observera att Katsukos paket tog tjugo minuter. Så vi åkte tillbaka till Sangam, dumpade allting, hämtade lite bröd och jordnötssmör och mangomarmelad i köket och satt i the lounge och åt rostat bröd. Det var skönt.
Lite senare hade vi ett möte med deltagarna här om hur och vad de skulle göra imorgon med barnen. Det gick ganska bra. Kylie hade gjort en snygg presentation och skrivit ner saker och pratat med alla. Grejen är att vi skulle lika gärna kunna göra de här sakerna, vi skulle lika gärna kunna fixa allt men vi behöver inte göra det, så fort du får för dig att göra något har Kylie redan en mindmap, kom-ihåglista och schema färdigt. Så du behöver knappt. Allting löser sig. Det är lite tråkigt ibland då...
Vi har nu haft middag på Angaan, en resturang i närheten och är alldeles mätta. Middagen här var en pasta och tonfiskgrantäng och det är inte någons favorit. ganska osmakligt. Så vi åt nudlar och naan. gott.
Sov sött.
Dröm! (Sara har extremt konstiga drömmar här. totalt ologiska.)
Accha!
