SaLinofIndia

På fredagen var vi återigen tillbaka på door step school. Vi hade på oss våra nya punjabis och kände oss fina. När vi kom dit var det tyst. Tyst! Vi tittar in i vårt rum och där sitter det minsann barn. Tysta och pluggar. När hände det här? Nå... förklaringen heter exam. Det pågår visst test i de flesta skolor i Pune just nu och barnen pluggar. Så vi satte oss ner och väntade. efter 45 minuter bestämde sig i stort sett alla barnen att de var färdigpluggade men innan vi hann med mycket så försvann de flesta. De skulle till skolan tror vi. Så vi satt kvar med några få och började göra lite pyssel med tidningar och spelade spel.

På lördagen åkte vi allihop till MG road för att shoppa lite. Sara köpte lite presenter, en klänning och ett par skor, Linnea ingenting. Vi var hemma till lunch igen och därefter gjorde vi inte speciellt mycket.

På söndagen var det "Linnea & Kylies day of Fun!" De hade bestämt att göra dagen riktigt rolig. Så först åkte vi till MG road igen med en del av deltagarna som är här. Vi skulle ta bussen men det kom ingen som passade oss så vi tog rickshaw istället. Vi satte oss på Barista och drack kaffe och såg på när damerna försvann åt olika håll ner längs gatan. Det var ganska skönt att vi var CVPs då och inte Sangamvolontärer. Vi hade instruerat dem lite om hur man kommer tillbaka till Sangam men det var i alla fall inte vårt ansvar. Efter att fikat tagit slut och fler affärer öppnat gick vi till där Sara köpt sina nya converse dagen förrut. Först tillbaka på Sangam hade hon sett att ena skons gummi var gult istället för vitt i en total missfärgning. Nu gick hon tillbaka och klagade och de bytte snällt ut skorna. Dessutom "råkade" Linnea också köpa ett par converse då. De är billiga. 1199 rupies vilket motsvarar 170 kronor. Äkta.


Sedan gick vi mot en liten presentshop där Kylie hittat söta saker tidigare men den var stängd. Jaha... Ägaren hade sagt att den skulle vara öppen idag vid den här tiden men men... det var han som förlorade på det. Vi gick istället till mataffären och köpte pasta. Inte för att laga vår egen mat här utan för att göra pastahalsband på fredag. Vi gillade att göra det när vi gick på fritis och dagis och det kommer nog våra barn också att gilla. Det är ett ganska enkelt och smärtfritt pyssel. Inte mycket lim eller skräp. Tror vi. Sedan gick vi för att samla ihop så många av de brittiska och amerikanska tanterna/damerna som möjligt och stoppa dem i rickshaws för att komma hem.

Eftermiddagen tillbringades på följande sätt:
Linnea och Kylie var till Pataleswar(stavning?) vilket är ett tempel inhugget i en grotta som är typ 2000 år gammalt. Efter det var de till Shaniwarwada (stavningen är perfekt!) Sara hade redan varit till båda ställena och hade istället en slödag med Mollie. Vi har börjat inse att vi inte har så många dagar kvar med våra rumskamrater... Konstigt. Vi kan knppt komma ihåg när de här människorna var främlingar. Vi kommer sakna dem.

På måndagen var vi på door step. På förmiddagen så var det lugnt först. Barnen pluggade inför sina prov. Efter typ trekvart så blev det i alla fall vår tur. Vi gjorde några av sångerna. Eller... alla. Vi har tre som vi kör om och om igen. De är grymt populära. Det är "singing in the rain", "The moose" och "Head, shoulders, knees and toes".  Om och om igen. När vi var klara med det så satte vi igång med tidningsklippning. Skräpigt men kul och billigt. grejen var att de skulle klippa ut ett stort "A", litet "a" och ett stort "B"... osv. You get it? Och sedan klistra upp det på ett papper. Vi tog färgade papper för det skulle bli finare. Det var lite besvärligt att vi inte hade nog med saxar och lim till alla men det gick. Efter ett tag. De slogs lite smått emellanåt men vi tror de lärde sig lite mer samarbete. På eftermiddagen var det ännu fler barn. lärarna har sagt till oss att vi ska börja eftermiddagen 14.15-14.30 så det lyssnar vi på. Men 13.45 kommer det in barn numera och rycker i boken du läser i och håller din arm och kräver din uppmärksamhet. Det är ibland smått frustrerande att inte få vara ifred när du tror att du ska få vara det.

Nå.. Eftermiddagen gick i alla fall bra. Sångerna igen och sedan pysslet med tidningarna. De här barnen var lugnare och mer fokuserade. Dessutom tröttnade de inte. vi hade också fler vilket betydde fler barn per sax. ungefär 2½ per sax. En flicka (som vi vet är väldigt... aggresiv?) hade svåra problem att dela med sig och Sara fick sitta och vakta henne lite så att de andra fick låna saxen men annars gick allt bättre. De som Linnea satt med samarbetade något enormt för att vara våra barn. En pojke klippte ut bokstäver och den andra limmade fast dem. Mycket effektivt eftersom ingen av dem behövde slösa tid på att rycka efter en sax och skrika på andra. Klockan fyra hade vi städat upp och gick mot jeansbutiken. Vi hämtade ut våra levi's och åkte hem. Väl där började packandet. usch... Vi är scouter och packar bra men usch... Så mycket saker! Linnea fyllde en kartong och Sara en kartong och en påse. Tillslut gick det i alla fall ihop och vi kunde gå och lägga oss.

På tisdagen var det först ett möte efter frukost. frukost... Innan vi pratar möte måste vi ta up frukost. Frukost på Sangam är bra. väl godkänt. Men de deltagare som är här nu är korkade. De är grymt noga med bordsreglerna. maten skickas runt klockvis. Mhm... Så om det du vill ha är två personer bort så måste det skickas klockvis runt i 6 personers händer istället för att ta genvägen över två personer. "they're more like guidelines anyway..." De här tanterna har inte sett pirates. De kan inte heller skicka just den syltburken du vill ha utan de måste skicka hela brickan med 6 burkar på vilket är väldigt opraktiskt. opraktiska människor. Men de är ganska kul, ganska snälla. tre poäng på en 5-gradig skala.

Möte. Vi pratade med Minakshi och Jane(Sangamvolontär) om morgondagen. Imorgon, onsdag är det "Sangam Fun day!" vilket betyder att vi kommer ha 10 barn från varje site, totalt 30 barn här, som ska leka och bada och pyssla med oss. För en del barn är att komma till Sangam som att åka till Disneyland. Det är ett himmelrike de får kika in i. Vi berättade om upplägget och hur vi kommer behöva hjälp från deltagarna här. Det gick bra.

Sen åkte vi till postkontoret. Vi två och Katsuko. Vi hade försökt ta ut pengar på morgonen men det gick inte, bankomaten var stängd, så vi skulle ta ut pengar i närheten av postkontoret. Men först tog det en evighet att hitta en bankomat. Sedan funkade den inte. Vi hade ganska mycket saker så en stannade vid postkontoret och den andra gick till bankomaten. Så där gick en timme. Inga pengar. Vi fick ta en rickshaw någon kilometer bort, vid MG road för att ta ut pengar innan vi tog en rickshaw tillbaka till postkontoret. Sedan skulle innehållet kontrolleras. Det var en förbluffande mängd saker Sara hade lyckats klämma ner i sin låda och det gjorde ont i själen att behöva ta upp sakerna som var noggrant nerpressat för att visa det. Lyckligtvis var damen som kolla inte så noga så det var inte allt som åkte upp. Sedan tejpade vi. Och tejpade lite mer. Och lite mer. En osannolik mängd tejp användes, Sara vet hur paket kan bli hanterade, och sedan försökte vi skicka iväg det utan att det skulle bli insytt. Det gick inte. Så vi gick ut till paret som satt vid grinden. Den här mannen och kvinnan lever på att sy in paket i vitt tyg. Du blir också behandlad som VIP inne på postkontoret och behöver inte stå i kö, han tar in dig bakvägen och du får hjälp nästan direkt. De sydde in våra paket och tog oss in bakvägen. Sedan satt vi och väntade i en kvart tills våra paket blev gjorde. Linneas var 5,6 kg och Saras två totalt 10 kg. Det kostade 800 kronor att skicka totalt. Inte så illa för tre stora paket som rekommenderad flygpost.

FINALLY!
Klockan var vid det här laget kvart i två och vi var sjukt trötta. Observera att Katsukos paket tog tjugo minuter. Så vi åkte tillbaka till Sangam, dumpade allting, hämtade lite bröd och jordnötssmör och mangomarmelad i köket och satt i the lounge och åt rostat bröd. Det var skönt.

Lite senare hade vi ett möte med deltagarna här om hur och vad de skulle göra imorgon med barnen. Det gick ganska bra. Kylie hade gjort en snygg presentation och skrivit ner saker och pratat med alla. Grejen är att vi skulle lika gärna kunna göra de här sakerna, vi skulle lika gärna kunna fixa allt men vi behöver inte göra det, så fort du får för dig att göra något har Kylie redan en mindmap, kom-ihåglista och schema färdigt. Så du behöver knappt. Allting löser sig. Det är lite tråkigt ibland då...

Vi har nu haft middag på Angaan, en resturang i närheten och är alldeles mätta. Middagen här var en pasta och tonfiskgrantäng och det är inte någons favorit. ganska osmakligt. Så vi åt nudlar och naan. gott.
Sov sött.
Dröm! (Sara har extremt konstiga drömmar här. totalt ologiska.)
Accha!