SaLinofIndia

Vi vet inte hur det gick till men idag är det sista dagen på Sangam.

Sista veckan här har varit hektiskt så mycket som behövdes fixas och hela tiden kom det nya saker, suck.

Vi hade bestämt oss för att ordna ett party för barnen innan vi åkte så i tisdags var det paaaaarrty. Vi hade köpt en massa godis, kakor, påsar m.m. och gjort iordning 60 st godispåsar. Vi hade först tänkt oss att det skulle vara en överraskning för barnen men det höll inte särskillt länge. Barnen har fortfarande exemensprov så det är knappt några barn alls där på morgonen bara ett fåtal, som pluggar. Detta betydde att tisdag eftermiddag kom ALLA inklusive alla småbarn som brukar vara i rummet bredvid. vi var allt som allt 48 st i vårt pyttelilla rum. Till råga på allt fanns det ingen elektricitet vilket betydde ingen fläkt. Men men, barnen hade kul och vi hade kul och det var huvudsaken. Vi lekte ballongleken, vilket går ut på att smälla ballonger. Dock varandras ballonger, inte sin egen men vad gjorde det när det var roligt? Linnea var livrädd. Vi körde även musikstopp med bollywoodmusik från Linneas dator. Inte jättebra ljud men alla barnen dansade ändå som galningar. Vi avslutade partyr med fiskdamm som var mycket populärt. Det var dock inte bara godis i påsarna utan pennor och tandborstar också.  

Åter på Sangam var vi både trötta och hade en rejäl huvudvärk men inte var det en lugn kväll hemma inte nej nej det var avslutningsmiddag på hard rock som gällde. Vi åt sjukt mycket! En varsin hamburgerpotion och en fudge, browne sundae. Som ni kanske vet så är portionerna när inte små direkt. Jo ha glömt att nämna det, hela dagen var det storm med ösregn. Mycket märkligt för att vara vintersäsong, växthuseffekten. Så efter den gigantiska middagen tog vi oss ut i regnet. Vi hade alla jeans på oss (smart drag!) som snabbt blev blöta. Alla utom vi och Mollie stod och argumenterade med rickshawförarna utanför hardrock om ett bra pris. När priset gick över 100 Ru så gick vi till huvudgatan. De har inte bara ett västerländskt pris utan ett regnpris också, stupid rickshaw drivers. När vi tre var rejält dränkta hittade vi en som tog oss för 100 Ru. Men p.g.a. vattenmängderna på gatan så dog den halvägshem. Men inga sura miner vi roade oss med att ta kort. Och han lyckades väcka Rickshaw igen...

Onsdagen var utvärderingsdag. Först hade vi ett två timmar långt möte med Mina och Ezter i hallen då vi i princip gick igenom utvärderingen. det var storm denna dag med som höll på att slita sönder dörrarna till hallen, lite läskigt. utvärderingsdagen fortsatte efter lunch med möte med Donna men det varade inte så länge. Hon undrade vad vi tyckte om programmet typ. Resten av dagen ägnades åt att göra filmem om Door step. Det tog sin lilla tid. Rättare sagt 5-6 timmar för tre minuter. Sara tvättade sina saker denna dagen för att vara på den säkra sidan. Lika bra. en tvättmaskin tog 6 timmar att bli klar pga. elavbrott och andra omständigheter.

På grund av stormen så hade Door step stängt på torsdagen. Väldigt tråkigt eftersom detta betydde att vi inte fick någon chans att säga hejdå till eftermiddagsbarnen. Torsdagen ägnades istället åt Linneas tvätt, strykning, film, ATM och loggbok. Tvättningen som Linnea trodde skulle bli den lättaste biten blev en mardröm p.g.a. att någon hade glömt att ta ut ett 5 rupeemynt som fastnade i tvättmaskinen. Vill bara förtydliga att det inte var hon. Maskinen tömde inte vattnet så all hennes tvätt, bomullstjocktröjan inkluderat, var dyngsurt. Men allt annat denna dag gick som det skulle och hennes tvätt blev torr tillslut. 

Också kom fredag. Idag är en vädligt ledsam dag. Vi jobbade bara halvdag idag. Vi bestämde oss för att chocka lärarna och barnen med att klä oss i västerländska kläder! Men mest för att vi aldrig mer vill se, röra eller ha någonting att göra med den lila uniformen. Lärarna hade ordnat ett lite men trevligt kalas för oss. Det började med att vi visade filmen som vi hade gjort för alla och de tyckte om den, puh. Sedan började barnen göra konfetti och vi förstod inte riktigt varför men det blev vi snart varse om. De tog oss först ut ur rummet och när vi fick komma in igen kastade de all konfetti på oss. Vi tror nu att det de tycker om mest med volontärer är när de åker så de får kasta saker på oss. men det var roligt. Sedan fick vi en varsin present, en blinkande Ganesh!!! Den är hur cool som helst. Lärarna frågade oss vad vår favortimat var och vi hade ingen aning så de ringde Minakshi och hon visste ju självklart inte heller. Så de åkte iväg och köpte lite gott och blandat åt oss som vi mumsade på. Sedan var det dags att ge gatubarnen gåvor som tanterna hade gett oss. Det fick vi inte för de måste till kontoret först så vi gav de godis och pennor istället och lika glad var de för det. Efter det kom det som vi verkligen inte ville tänka på avskedet. Det var inte roligt vi kämpade mot tårarna men när Poonam började fälla tårar kunde inte Linnea hålla emot längre så hon började gråta. Och sen var det klippt för Sara också. Vi kramade om alla lärarna och lovade att vi skulle skicka mail och komma tillbaka någongång i framtiden. Alla följde med oss ut till rickshawn och då började vi om att gråta lite häftigare. Vi satt och snyftade hela vägen tillbaka till Sangam och den stackars föraren försöke prata med oss men vi kunde knapp prata mellan alla snyftningar. Inte roligt. 

Efter lunchen var det dags för avslutningsceremonin. Först fick vi diplom/intyg och en oljelampa från sri lanka med en namnbricka. Mina höll ett jättefint tal och började gråta. Sara följde hennes exempel. Linnea fick tårar i ögonen med men kunde denna gång hålla emot. Sedan läste alla P-voluntärer upp en dikt om var och en med ord för varje bokstav i våra namn. De hade gjort en "sarcasm hat" som de använde lite då och då när de läste, det var väldigt roligt. Linena fick höra att hon alltid var sist vid matbordet och att hon alltid såg förvånad ut när någon sa hennes namn eller ställde en fråga. Sara fick höra att hon hade artistiska talanger och så nämndes kuben. Sist men inte minst fick vi se en slideshow med bilder på oss det var mycket gulligt :)

Resten av dagen har vi packat våra ryggsäckar, beundrat våra blinkande ganesh och sagt adjö til Katsuko. Nu börjar alla en efter en försvinna. Det är så tråkigt. 

Slut på ett äventyr början på ett nytt.