SaLinofIndia

Tjoho!

Lördag- Vi var dumma nog och bestämde oss för att bestiga berget upp till Lion Fort på lördagsmorgonen. Klockan 05.30 ringde klockan och vi släpade oss ur sängarna och gick ner till köket och gjorde lite frukost som vi skulle ta med oss. Jag drack två glas apelsinjuice i tron om att bli frisk av en c-vitamin kick tidigt på morgonen. Klockan 06.15 stod vi ute vid busshållsplatsen utan att ha någon aning om när bussen skulle komma. När det hade åkt för bi tre fyra bussar kom äntligen rätt buss oh vi klev på. Väl vid swargate, en gigantisk bussstation, kom morgonens första stora utmaning, att hitta rätt bussnummer och rätt hållplats. När vi hade sprungit omkring en stund och frågat olika busschafförer om hjälp och alla sa olika saker så hittade vi en chafför som sa " Ja det är den bussen som åker förbi nu". Så det var bara för oss att springa ikapp bussen. Alla 7 kom, tro de eller ej, med på bussen. Efter en timme ungefär kom vi fram till berget. Då började morgonens andra stora utmaning att bestiga berget. Klockan var 8 men det var redan mycket varmt och det skulle bara bli varmare. Katsuko går inte så fort och Sara fick problem med andningen så ganska snabbt delade vi upp oss i två grupper. Det blev många vattenpauser på vägen och det behövdes verkligen. Det blev ju inte kallare direkt. Vi har nog aldrig varit så svettiga och äckliga förut, BLÄ! När vi hade gått ett stötte Min grupp på ett gäng unga killar som rastade. Vi fågade de om de visste hur långt det var kvar ungefär och de svarade "ni har gått ungefär 25 % av vägen", vi höll allvarligt på att, DÖ! Men när vi tog paus nästa gång gick detta gäng förbi oss, det visade sig att de inte hade någon aning om hur långt det var. Detta gav oss lite nytt hopp.

Litet tag efter den pausen delade Min grupp upp sig ytterligare. Nu var jag, kylie och mollie i täten :P Det var helt sjukt jobbigt sista biten. Vi krälade typ. Väl uppe möttes vi av hejarop och visslingar från ett stort gäng indier, det kändes rätt bra faktiskt. Vi tänkte att vi skulle göra samma sak mot de andra så vi satte oss på muren och väntade. Efter 15 min kom Jane och Arielle upp, de såg lika döda ut som vi kände oss. Sedan var det bara Katsuko och Sara kvar. Vi väntade och väntade och väntade lite till. Enligt Jane och Arielle så hade de inte varit så långt efter dem. Efter ett bra tag tänkte vi att de kanske har tagit en annan väg upp så vi beslutade oss för att gå upp till fortet. Väll uppe såg vi inte skymten av dem däremot såg vi en restaurang som såg väldigt inbjudande ut. Vi satte oss där och köpte lite dricka och fortsatte vänta. När vi hade suttit där ett tag såg vi en man som hade stannat och pratat med dem. Enligt han var de uppe så Kylie, Mollie och Arielle gick och letade. EFter ett tag kom de tillbaka och vi var återförenade! Då ville några gå och titta lite till där uppe men Jag, Katsuko och Jane satt kvar och kollade utsikten. När klockan började närma sig halv tolv började vi gå ner. Det gick oerhört mycket fortare att gå ner, konstigt nog...Det var dock lite läskigt för det var ganska brant så benen började skaka men vi överlevde. Vi lyckades passa bussen tillbaka rätt bra behövde bara vänta en tjugo minuter eller så. Väl tillbaka på Sangam gick alla och lade sig. Vi är grymt stolta att vi gjorde det och det var så värt det för utsikten var fantastisk. 

Söndag- Gjorde inte mycket. Åkte till MG-road och shoppade och fikade. Jag köpte en sari, en väldigt fin röd sådan. Får väll lägga upp bilder på den sedan när den är uppsydd. 

Måndag- Idag hade Door step stängd så vi fick åka till Katsukos site och jobba. Det blev bara halvdag för Mollie och Kylies hade också stängt så de skulle komma på eftermiddagen. Det var hur kul som hellst! Barnen var så gulliga. De hade en hel del barn som var mycket yngre än de barnen som vi har på door step. De var i 2-3 år. Jag fick tre favoriter en i gul tröja, orange och blå. De satte sig i mitt knä och flyttade sig typ aldrig. De var så söta. Var nära på att ta en och packa ner den i ryggsäcken och springa därifrån. De tyckte att det var väldigt kul att putta mig baklänges med dem i knät och sedan skulle jag försöka ta mig upp igen. Kul första gången sedan blev det ganska jobbigt. 

Resten av dagen har varit ganska händelselös. Vi har precis ätit marathan dinner så jag sitter här i min fina punjabi och klingande armband. Snart ska vi iväg och kolla på när Grishnas dansgrupp ska dansa stick- dance. Det ska bli kul!

Ha de bra