Vad som hände..
Okej... Nu ska jag sluta suga på karamellen och berätta vad som hände på lördagskvällen. Observera att alla på Sangam är tillbaka och helskinnade.
På lördagskvällen efter att ha suttit still på stolen ett tag vid bordet och småpratat ville jag dansa. Linnea var lite trött så jag lämnade henne vid bordet. Till historien hör också att vi då delade väska, hade bara mobil och plånbok i princip och båda har bara ganska stora väskor så vi hade bara en av dem. Jag var inne och dansade med Jane och Mollie och Resh + en till tjej som jag inte vet namnet på. Resh och den andra är våra nya vänner sen den kvällen. Vi dansar till tolv då musiken stängs ner och klubben stänger. När vi kommer ut sitter Sid och Katey plus deras två vänner där. Arielle, Kylie, Linnea + våran väska har åkt hem. Då var det tur att vi hade Sid. Sid är indier, mycket snäll, generös och har en bil. Dessutom är han kär i Katey.
Sid körde oss till Casanova, en klubb i närheten och Jane diskuterade ner inträdet till 200 ruoier var. Jane lade ut för oss. När vi kom in drog jag, Jane och Mollie direkt till dansgolvet och började dansa. Nu är det såhär att vår vita hy ger oss direkt 5 pluspoäng och blont hår ytterligare 3 så i alla indiska killars ögon var det som om tre femme fatale klivit in genom dörren. Observera att ingen av oss var direkt uppklädd, jeans, inget smink, sandaler... Men vi blev genast omringade att 6 män som dansade runt omkring. Vi pratade lite smått men avslog alla idéer om att följa med på deras fester. Mollie och Jane hörde från Katey att det var free shots i baren och sprang dit. "free" och "three" låter ganska lika i en bar med hög volym. Annars också. Så när de försökte gå därifrån så sa bartendern att de minsann skulle betala 5 shots! (Kateys och hennes väns också). De hade de ingen lust att göra och de argumenterade en sekund innan en av killarna som dansat med oss betalade. Vi gick tillbaka och dansade lite till men det började bli lite väl creepy så vi grabbade tag i varandras händer och sprang till toaletten och låste in oss. Där satt vi i fem minuter. På de här fem minuterna hann den sista låten spelas, klubben stängde kl. 1. När jag öppnar dörren till damrummet för att gå ut igen så håller jag på att tvärvända. Nonchalant lutade och sittande står alla sex och väntar på oss... Mycket creepy. Vi tar varandras händer och sveper förbi utan en extra blick på någon för att hitta Sid. Man kan ju tycka att om en tjej först försvinner utan ett ord med sina vänner, är borta i fem minuter och sen passerar utan en blick på dig så borde en normal människa fatta vinken. NOT INTRESTED. De fattade inte vinken. Istället kom de efter oss och stod och hängde kring Sids bord. När vi gick därifrån frågade de efter mobilnummer som vi vägrade ge ut. Vi följde tätt efter Sid och Katey och hoppade lättade in i Sids bil. Puh... äntligen räddade! Inte...
Vi börjar rulla och Sid säjer något om att titta bakom. Bakom oss finns en bil. I bilen sitter åtminstonde två av de där creepy typerna. Den här bilen följer efter oss hela vägen hem till Sid. Sid bor i ett större lägenhetskomplex av den typen som är väldigt vanlig här i Pune. Det är tre-fyra stora hus med ett femtiotal lägenheter i varje. komplexen har en stor mur, underjordisk garage och vakter vid grinden 24/7. Sid körde in och sa åt vakterna att bilen bakom inte var med oss. Men de slank igenom i alla fall. Bilen följde med oss ner i garaget och stannade när vi gjorde det. De två killarna kom ut och började argumentera med Sid. Som om det var han de behövde övertala... Sid förklarade att han inte hade något emot om vi ville följa med men det ville vi inte så de skulle lämna oss ifred. Killarna svarade med ungefär "Du är en, de är fyra, vad ska du göra med dem?" Sid tyckte de var oförskämda och sa ifrån. Jane vevade ner fönstret och förklarade "Tack men nej tack. Vi har pojkvänner." Killarna försvann i en väldigt fart och körde iväg.
Sedan åkte vi till en till klubb. Vansinnigt festande... Eller... Det var ett hotell. Säkert många stjärnor. Marmoruppfart till entréen, en man som körde bort bilen för oss. Lobbyn var gigantisk, vit marmor, takkronor, mjuka soffor och fotöljer i grupper. Vi gick förbi det här och ner en trappa. på vägen stod det en man och med sin västerländskdetektor hittade han oss. Han frågade "Ska ni till scream?" Jane sa "Ja." och så var han med i vårt sällskap trodde han. Det verkade inte så enkelt att komma in på den klubben. Men Sid har kontakter och sa bara "Vishal hälsar." och vi kom in. Det var en bra klubb med massor av människor och vi gjorde VERKLIGEN vårt bästa för att inte börja prata med någon igen. Det gick ganska bra. När musiken tog slut så gick vi ut i lobbyn och väntade. Jane gick till cafédisken (som var öppen 02.00) och köpte en kakbit. Då dyker mannen som som Jane sa "Ja." till upp och säjer till Mollie att de har träffats förrut på german bakery. Vi flyr till Sids sida igen och hoppar in i bilen några sekunder senare. Det var en lugn färd hem och vi sov gott sen. Helskinnade och säkra med våra tre vakter som vaktar runtomring Sangam om natten.
ps. Mollie hamnade faktiskt i ett samtal med en man på German bakery några veckor tidigare... Och männen från Casanova bor i Delhi, vi kommer troligen inte stöta på dem igen. Män i Indien är desperata. DS.
På lördagskvällen efter att ha suttit still på stolen ett tag vid bordet och småpratat ville jag dansa. Linnea var lite trött så jag lämnade henne vid bordet. Till historien hör också att vi då delade väska, hade bara mobil och plånbok i princip och båda har bara ganska stora väskor så vi hade bara en av dem. Jag var inne och dansade med Jane och Mollie och Resh + en till tjej som jag inte vet namnet på. Resh och den andra är våra nya vänner sen den kvällen. Vi dansar till tolv då musiken stängs ner och klubben stänger. När vi kommer ut sitter Sid och Katey plus deras två vänner där. Arielle, Kylie, Linnea + våran väska har åkt hem. Då var det tur att vi hade Sid. Sid är indier, mycket snäll, generös och har en bil. Dessutom är han kär i Katey.
Sid körde oss till Casanova, en klubb i närheten och Jane diskuterade ner inträdet till 200 ruoier var. Jane lade ut för oss. När vi kom in drog jag, Jane och Mollie direkt till dansgolvet och började dansa. Nu är det såhär att vår vita hy ger oss direkt 5 pluspoäng och blont hår ytterligare 3 så i alla indiska killars ögon var det som om tre femme fatale klivit in genom dörren. Observera att ingen av oss var direkt uppklädd, jeans, inget smink, sandaler... Men vi blev genast omringade att 6 män som dansade runt omkring. Vi pratade lite smått men avslog alla idéer om att följa med på deras fester. Mollie och Jane hörde från Katey att det var free shots i baren och sprang dit. "free" och "three" låter ganska lika i en bar med hög volym. Annars också. Så när de försökte gå därifrån så sa bartendern att de minsann skulle betala 5 shots! (Kateys och hennes väns också). De hade de ingen lust att göra och de argumenterade en sekund innan en av killarna som dansat med oss betalade. Vi gick tillbaka och dansade lite till men det började bli lite väl creepy så vi grabbade tag i varandras händer och sprang till toaletten och låste in oss. Där satt vi i fem minuter. På de här fem minuterna hann den sista låten spelas, klubben stängde kl. 1. När jag öppnar dörren till damrummet för att gå ut igen så håller jag på att tvärvända. Nonchalant lutade och sittande står alla sex och väntar på oss... Mycket creepy. Vi tar varandras händer och sveper förbi utan en extra blick på någon för att hitta Sid. Man kan ju tycka att om en tjej först försvinner utan ett ord med sina vänner, är borta i fem minuter och sen passerar utan en blick på dig så borde en normal människa fatta vinken. NOT INTRESTED. De fattade inte vinken. Istället kom de efter oss och stod och hängde kring Sids bord. När vi gick därifrån frågade de efter mobilnummer som vi vägrade ge ut. Vi följde tätt efter Sid och Katey och hoppade lättade in i Sids bil. Puh... äntligen räddade! Inte...
Vi börjar rulla och Sid säjer något om att titta bakom. Bakom oss finns en bil. I bilen sitter åtminstonde två av de där creepy typerna. Den här bilen följer efter oss hela vägen hem till Sid. Sid bor i ett större lägenhetskomplex av den typen som är väldigt vanlig här i Pune. Det är tre-fyra stora hus med ett femtiotal lägenheter i varje. komplexen har en stor mur, underjordisk garage och vakter vid grinden 24/7. Sid körde in och sa åt vakterna att bilen bakom inte var med oss. Men de slank igenom i alla fall. Bilen följde med oss ner i garaget och stannade när vi gjorde det. De två killarna kom ut och började argumentera med Sid. Som om det var han de behövde övertala... Sid förklarade att han inte hade något emot om vi ville följa med men det ville vi inte så de skulle lämna oss ifred. Killarna svarade med ungefär "Du är en, de är fyra, vad ska du göra med dem?" Sid tyckte de var oförskämda och sa ifrån. Jane vevade ner fönstret och förklarade "Tack men nej tack. Vi har pojkvänner." Killarna försvann i en väldigt fart och körde iväg.
Sedan åkte vi till en till klubb. Vansinnigt festande... Eller... Det var ett hotell. Säkert många stjärnor. Marmoruppfart till entréen, en man som körde bort bilen för oss. Lobbyn var gigantisk, vit marmor, takkronor, mjuka soffor och fotöljer i grupper. Vi gick förbi det här och ner en trappa. på vägen stod det en man och med sin västerländskdetektor hittade han oss. Han frågade "Ska ni till scream?" Jane sa "Ja." och så var han med i vårt sällskap trodde han. Det verkade inte så enkelt att komma in på den klubben. Men Sid har kontakter och sa bara "Vishal hälsar." och vi kom in. Det var en bra klubb med massor av människor och vi gjorde VERKLIGEN vårt bästa för att inte börja prata med någon igen. Det gick ganska bra. När musiken tog slut så gick vi ut i lobbyn och väntade. Jane gick till cafédisken (som var öppen 02.00) och köpte en kakbit. Då dyker mannen som som Jane sa "Ja." till upp och säjer till Mollie att de har träffats förrut på german bakery. Vi flyr till Sids sida igen och hoppar in i bilen några sekunder senare. Det var en lugn färd hem och vi sov gott sen. Helskinnade och säkra med våra tre vakter som vaktar runtomring Sangam om natten.
ps. Mollie hamnade faktiskt i ett samtal med en man på German bakery några veckor tidigare... Och männen från Casanova bor i Delhi, vi kommer troligen inte stöta på dem igen. Män i Indien är desperata. DS.
Kommentarer
Postat av: Kicki
Oooook... That´s really creepy!!! Var försiktiga! Hoppas ni inte råkar ut för nåt sånt igen.
Trackback
