Om shanti om
Nu är det bara två och en halv vecka kvar här på Sangam. Det är väldigt ledsamt. Tiden har gått så snabbt, flugit förbi. Vi förstår inte var den har tagit vägen.
Den här veckan har gått åt till planering av vårt lilla äventyr senare. Planen är att vi först ska resa med Mollie till norra indien och göra "Golden triangle" eller "turist triangeln" vilket är Agra-Taj Mahal, Jaipür- Pink city och Dheli-Red fort. Sedan ska vi flyga ner till Goa och slappa resten av tiden. Vi hinner tyvärr, tyvärr, tyvärr inte med Mysore som vi hade tänkt för det är väldigt omständigt att ta si dit.
Vi försökta i förra veckan få tag på tågbiljetter upp till Agra men alla tåg var fullbokade. Nästa tåg går i december och det är ju lite sent. Då försökte vid med Darshanas kontakt men han hittade ingenting heller. I söndags kollade vi flygbiljetter och hittade några riktigt billiga. Billigare än tågbiljetterna. Shysst, tänkte vi. Vi sparar både tid och pengar så vi bokade dessa. Men bokningen gick inte igenom och de drog pengar på Mollies kort så det var lite panik där ett tag. Det löste sig tillslut. Nu har vi lämnat över ansvaret till Darsh kontakt som ska boka åt oss för vi litar inte på den där sidan. I måndags var vi iväg till tågstationen igen och skulle köpa tågbiljetter från Jaipür- Agra och Agra-Dheli. Det gick strålande! Första gången. Vi fick de betydligt mycket billigare än vad vi trodde. Vi har även ett boende fixat i Agra. Linnea ringde hotelet 4-5 gånger och fixade och trixade och nu har vi ett billigt men fint boende samt hämtning från tågstationen. Nu är det bara Dheli och Jaipür kvar men det löser sig nog. Boende i Goa har vi nog också fixat. En man vid namn Pifran (mycket kul namn) har reserverat både ett rum och en lägenhet som vi får titta på när vi kommer dit och sedan välja. Det blir södra delen den här gången.
Vad har vi annars gjort den här veckan? Vi har målat ganska mycket med barnen. Vi försökte göra ett "önsketräd" men det gick sådär. De trampade sönder trädet och när Sara gav ett exempel på en önskning kopierade alla barnen den. Så alla våra barn vill bli poliser. Det har kommit en hel del nya barn nu runt tio stycken. Vi har ingen aning om var de kommer ifrån.
I onsdags hade vi vår sista hindi lektion, snyft. Det kändes väldigt konstigt att säga hej då till Kalpuna. Denna sista lektion ägnades åt sanskrit och hindi-alfabetet. Målet var att vi skulle lära oss att skriva vårt namn på hindi. Det var skit svårt! Det var en miljon olika ljud, konsonanter och vokaler. Alla satt som frågetecken och förbannade de som kom på det här med sanskrit. Vi fick gissa oss till hur vårt namn stavades med hjälp av ljud. Kalpuna gjorde ett ljud och vi fick säga om det var rätt ljud eller inte, mycket konstigt. Men nu kan vi i alla fall skriva våra namn. Alfabetet kan vi dock i
nte riktigt. Det tar nog mer än en timme att lära sig.
Idag torsdag- har door step stängt igen p.g.a. att alla lärare ska hålla en utvärderingspresentation för kontoret långt borta i tjottaheijti. Så vi har varit lediga. Vi var väldigt produktiva i morse då vi började skriva på artikeln för scoutmagasinet. det gick riktigt bra faktiskt. Vi tänkte att det kanske var dags att börja med det där när det bara är två och en hav vecka kvar. Efter det åkte vi iväg och åt lunch på KFC. Rickshawn dit var supermodern. Den hade en digitalmätare som visade det exakta priset så vi behövde inget kort (till Saras stora besvikelse eftersom hon precis har skaffat sig ett) Det var första gången för oss båda på KFC. Gott men väldigt mättande. Av någon anledning var det väldigt många vita människor där :P Vi hörde dessutom Agnes- Release me på radion. Ganska coolt. Visste inte att hon var känd utomlands, hon kommer ju från idol! fter maten strosade vi runt lite i Koreagian Park. Linnea har blivit bundis med en juvelerare. Hon har varit där ett antal gånger nu med lite olika människor. Hos honom satt vi ett bra tag medens Sara valde ut lite fina smycken. Han tyckte att vi skulle öppna en juvelbutik i Sverige. Vi sa att vi skulle fundera på det hehe. Just nu sitter vi i loungen och tittar på Om shanti Om. Den är väldigt dramatisk, som bollywoodfilmer ofta är.
Såhär brukar en mätare se ut! Skruttig..
Det här är vår supermoderna! :D
Den här veckan har gått åt till planering av vårt lilla äventyr senare. Planen är att vi först ska resa med Mollie till norra indien och göra "Golden triangle" eller "turist triangeln" vilket är Agra-Taj Mahal, Jaipür- Pink city och Dheli-Red fort. Sedan ska vi flyga ner till Goa och slappa resten av tiden. Vi hinner tyvärr, tyvärr, tyvärr inte med Mysore som vi hade tänkt för det är väldigt omständigt att ta si dit.
Vi försökta i förra veckan få tag på tågbiljetter upp till Agra men alla tåg var fullbokade. Nästa tåg går i december och det är ju lite sent. Då försökte vid med Darshanas kontakt men han hittade ingenting heller. I söndags kollade vi flygbiljetter och hittade några riktigt billiga. Billigare än tågbiljetterna. Shysst, tänkte vi. Vi sparar både tid och pengar så vi bokade dessa. Men bokningen gick inte igenom och de drog pengar på Mollies kort så det var lite panik där ett tag. Det löste sig tillslut. Nu har vi lämnat över ansvaret till Darsh kontakt som ska boka åt oss för vi litar inte på den där sidan. I måndags var vi iväg till tågstationen igen och skulle köpa tågbiljetter från Jaipür- Agra och Agra-Dheli. Det gick strålande! Första gången. Vi fick de betydligt mycket billigare än vad vi trodde. Vi har även ett boende fixat i Agra. Linnea ringde hotelet 4-5 gånger och fixade och trixade och nu har vi ett billigt men fint boende samt hämtning från tågstationen. Nu är det bara Dheli och Jaipür kvar men det löser sig nog. Boende i Goa har vi nog också fixat. En man vid namn Pifran (mycket kul namn) har reserverat både ett rum och en lägenhet som vi får titta på när vi kommer dit och sedan välja. Det blir södra delen den här gången.
Vad har vi annars gjort den här veckan? Vi har målat ganska mycket med barnen. Vi försökte göra ett "önsketräd" men det gick sådär. De trampade sönder trädet och när Sara gav ett exempel på en önskning kopierade alla barnen den. Så alla våra barn vill bli poliser. Det har kommit en hel del nya barn nu runt tio stycken. Vi har ingen aning om var de kommer ifrån.
I onsdags hade vi vår sista hindi lektion, snyft. Det kändes väldigt konstigt att säga hej då till Kalpuna. Denna sista lektion ägnades åt sanskrit och hindi-alfabetet. Målet var att vi skulle lära oss att skriva vårt namn på hindi. Det var skit svårt! Det var en miljon olika ljud, konsonanter och vokaler. Alla satt som frågetecken och förbannade de som kom på det här med sanskrit. Vi fick gissa oss till hur vårt namn stavades med hjälp av ljud. Kalpuna gjorde ett ljud och vi fick säga om det var rätt ljud eller inte, mycket konstigt. Men nu kan vi i alla fall skriva våra namn. Alfabetet kan vi dock i
nte riktigt. Det tar nog mer än en timme att lära sig.
Idag torsdag- har door step stängt igen p.g.a. att alla lärare ska hålla en utvärderingspresentation för kontoret långt borta i tjottaheijti. Så vi har varit lediga. Vi var väldigt produktiva i morse då vi började skriva på artikeln för scoutmagasinet. det gick riktigt bra faktiskt. Vi tänkte att det kanske var dags att börja med det där när det bara är två och en hav vecka kvar. Efter det åkte vi iväg och åt lunch på KFC. Rickshawn dit var supermodern. Den hade en digitalmätare som visade det exakta priset så vi behövde inget kort (till Saras stora besvikelse eftersom hon precis har skaffat sig ett) Det var första gången för oss båda på KFC. Gott men väldigt mättande. Av någon anledning var det väldigt många vita människor där :P Vi hörde dessutom Agnes- Release me på radion. Ganska coolt. Visste inte att hon var känd utomlands, hon kommer ju från idol! fter maten strosade vi runt lite i Koreagian Park. Linnea har blivit bundis med en juvelerare. Hon har varit där ett antal gånger nu med lite olika människor. Hos honom satt vi ett bra tag medens Sara valde ut lite fina smycken. Han tyckte att vi skulle öppna en juvelbutik i Sverige. Vi sa att vi skulle fundera på det hehe. Just nu sitter vi i loungen och tittar på Om shanti Om. Den är väldigt dramatisk, som bollywoodfilmer ofta är.
Såhär brukar en mätare se ut! Skruttig..
Det här är vår supermoderna! :D
Kommentarer
Postat av: Kattis
Kul att höra om era planer.
Dom spelade Agnes på Malta också. Och vi är nog brunare än du just nu ialla fall. Få se vad en vecka i Goa kan göra åt den saken....
Trackback
