SaLinofIndia

Hejsan hoppsan!

Igår- tisdag. Morgonen började med ett möte med cvp gruppen, Ezter och Mina. Då fick en hel del information om volentärarbetet, mobiltelefoner, rickshawspengar m.m. Det tog en och en halv timme och vi gick därifrån med en massa info i våra huvuden. Det här ska nog bli bra. Vi har som sagt fått mobiler så nu kan ni om ni vill kontakta oss på dem. Linneas nr är: +91 97 63 93 05 29 Saras nr: +91 97 64 15 52 85.

Efter lunch behövde vi, Kylie och Katsiku åka till postkontoret för att skicka hem lite födelsedagspresenter m.m. Det var ett äventyr! Har aldrig varit med om något så omständigt. Först fattade vi inte att det var öppet för rickshawn stannade utanför grinden som var låst men efter mycket om och men kom vi tillslut in. Där var det kaos! En massa folk och olika luckor som ledde till olika saker. De har höll dessutom på att renovera så det var oväsen och det stank målarfärg. Och då menar vi inte svensk målarfärg som nästan inte luktar något utan här var det kemikalibombad målarfärg så man blev snurrig i huvudet. Vi ställde oss i en av de långa köerna. När vi hade stått där ett tag och funderat på om det var rätt kö kom det fram en lite indisk man och började peka och vifta på ett vitt paket som en dam hade i famnen. Det betydde tydligen att vi behövde få våra paket inslagna i något vitt tyg. Men innan vi kunde göra det behövde vi visa upp vad vi skulle posta så han tog oss med in bakom luckorna (VIP service) där en kvinna kollade igenom våra saker. Sen gick vi ut till den lilla mannens familj som satt och sytte in paket i det vita tyget. Linneas och Kylies paket blev klara först så de gick in och skickade iväg det. Det kostade myyyycket! När de var klara gick de ut igen för att kolla hur det gick för Sara och Katsuko, det hade ju ändå tagit en stund att skicka iväg paketen. Saras paket var klart men Katsukos 5 paket var långt ifrån klara. Så dr stod vi och trampade innan vi tillslut kunde gå in igen för att posta de resterande paketen. Återigen VIP service! Det var tur eftersom kön nu var ännulängre än tidigare. Sara och Katsuko blev stående med sina paket mitt bland alla människor, som jobbade som tomtarna i tomteverkstaden, och undrade vad som hände. 15 minuter senare var vi påväg därifrån trötta men nöjda. Sara konstaterade krast att det det behövdes 20 personer till på postkontoret gör hon och Stig ensamma hemma. Men det är förstås en viss skillnad, Sara är inte lika petig med att se vad du skickar. Resten av dagen slappade vi och kollade på flashdance.

Onsdag- The begining! Idag besökte vi Door Step School för första gången. det var mycket spännande. Sangeeta läraren mötte oss när vi kom dit efter en lång och omtumlande rickshaw färd. Vi presenterade oss, satte oss, blev påtvingade en kopp te och sedan började hon snacka. Fort och lääänge. Om allt som hade med Door step att göra. Deras olika program, vad vi skulle göra, hur länge det har funnits o.s.v. Efter en och en halv timme fick vi går ner till "klassrummen" som egentligen var helt vanliga rum och hälsa på barnen och kolla vad de gjorde och lite så. Tre barn sjöng en fin liten sång för oss. Eventuellt kände Linnea igen den lilla flicka som blivit vår vän under Ganesh-festen. Det känns bra nu. Det kommer bli jobbigt men säkert mycket roligt och lärorikt! Vi hade halvdag idag så strax efter att vi hade träffat barnen tog vi en rickshaw och åkte tillbaka till Sangam. Vi kom tillbaka samtidigt som skräddaren kom med våra lila Sangam-punjabis. Det enda som fattas innan vi har en fullständig Sangam-kostym är sjalen. Resten av dagen har vi inte gjort så mycket. Vi hänger i loungen, äter choklad och läser typ.