SaLinofIndia

Vi har fått våra punjabis! Vi är överlyckliga! Går runt och småler.

Men vi kanske ska börja från början. Okej.. igår. Internet funkade inte. (surprice) Vi åkte till Aga Khan. Det är palatset där Gandhi under två år satt i husarrest/fängelse. Hans sekreterare och hans fru dog där. Senare blev han begrav där. Vi hade en guide men... Okej. VI är svenska så först måste vi översätta den engelskan vi hör i vårt huvud. Sedan hade hon kraftig indisk brytning och dessutom ekade det något enormt i de där salarna. Vi lyssnade i en halv minut innan vi sluta, det var totalt meningslöst för oss att höra på det. När vi var ute i trädgården upptäckte vi ett intresse för blomfotografering. Men bara blommor i Indien. De är så färgsprakande och vackra! Mycket tacksamma objekt.

Vi är inga mästerfotografer men vi tycker den är fin ändå.
När vi kom tillbaka och hade ätit lunch så var vår första hindi-lektion. Det gick ganska bra... Mera nam Sara/Linnea hai! Fint va? Det blev lite förvirrande med hai och hãi... Hai utalas mer Häi och hãi utalas mer hai. Tänk er det i skrift så blir det ganska förvirrande med vilken som har ett indiskt streck över sig och vilken som är Ä. Senare på eftermiddagen hade vi broderi. Det var snabbkurs. Du han göra ca 2 cm med ett stygn innan det var dags att lära sig nästa. Men vi klarade det och vi är nästan klara med våra blomrankor. Vi satt hela kvällen och broderade... Och tittade på indiska såpor (som Priyanka tolkade åt oss såpass att vi visste vilka som var snälla och vilka som var dumma), Lizzie McGuire och Hannah Montana. Självklart var det Jill, volontären som valde programmen.

Idag har vi börjat med hinduiska festivaler. VI fick något som heter Dahi Handi. Imorgon visar vi upp det hela med en gullig liten pjäs. Den pjäsen inbegriper Linnea som Krishna och båda två som delar av en mänsklig pyramid. Festivalen är i augusti, på Krishnas (gud) födelsedag. Krishna gillade/gillar smör/yoghurt/mjölkprodukt/kvarg och stal det från kvinnor i hans hemby(?). Kvinnorna hängde upp krukorna högt men Krishna tog med sina trupper och de byggde mnskliga pyramider för att Krishna skulle nå upp och stjäla kvargen/yoghurten. Så... Man hänger upp krukor med sånt i träd och på hus och ungdomar springer fortfarande runt, gör pyramider och slår sönder såna krukor för att fira Krishna.

Efter detta och lunch så tittade vi djupt ner i kudden en stund innan vi tog en simtur. Lagom tills vi skulle iväg på bio kom våra punjabis. Sara hann precis upp och byta om till sin innan de gick ut och tog en rickshaw. Det var en film på hindi. Inte nog med det, det var inte textat... Så man förstod inte många ord av vad de sa. Ett eller annat "Allright!" och "Baby!". Som tur var var det inte en speciellt avancerad film. Ganska mycket komedi med lite dramatik. Man fattade ganska väl när pojkvännen satt och sa dumma saker och flickvännen dök upp bakom.

När Sara gick på toa under filmen höll hon inte på att komma in igen. Hon ryckte i dörren. Låst. En anställd dyker upp brevid henne, rycker i dörren och bankar lite. Låst. Ytterligare en anställd kommerfram och rycker i dörren och bankar mer. Fortfarande låst. Precis innan en tredje tillkallad anställd hinner börja rycka öppnas dörren inifrån av vakten där inne. Räddad.

Efter bion gick vi CVPs med volontärerna till en vegitarisk resturang. Det var gott och billigt. Tio personer åt för 950 rupies. 1000 rupies är 150 svenska kronor...
Nu är vi tillbaka hemma på Sangam. Åkt Rickshaw genom ett kvällsmörkt Pune. Love it! VI har poserat runt i våra Punjabis för de brittiska tanterna. Nu är det snart läggdags men först ska det bli en hyllning till Rickshaws!


Här är det mycket viktigt att inte parkera...

Vi i våra söta punjabis.